2008-07-04, 22:58
#1
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=431174
Kommer detta tabu att försvinna i takt med att sd växer och exempelvis kommer in i riksdagen 2010?
Varför tror ni att så många ungdomar röstar, eller säger sig vilja rösta, på Sverigedemokraterna? Och varför tycker så många lärare att detta är ett problem?
Citat:
Är det ett demokratiskt problem att skolelever inte får diskutera vad Sverigedemokraterna står för, och vad kan i så fall detta få för konsekvenser?
Uppdaterad: 2008-07-04 20:44
Ingen diskussion i skolan
Eleverna får inte svar på sina frågor om Sverigedemokraterna. Vissa lärare låter inte ens eleverna diskutera vad partiet står för.
- Om man inte röstar har man ingen chans att få sin vilja igenom - och ingen rätt att klaga efteråt, säger Hanna Träff.
Malin Eklund och Leila Sukurica håller med, medan Robert Månsson, Rebecca Guldén och Marcus Mårtensson tvekar.
- Jag tänker inte rösta i nästa val. Kanske när jag är typ 40 och mer insatt i politik, säger Marcus.
Hela gänget har spelat handboll för Sävehof i Partille Cup. Nu sitter de i skuggan bredvid Heden och pustar ut. Även om alla sex börjar med att försäkra att de varken är särskilt politiskt intresserade eller pålästa så flyter snart diskussionen på för fullt.
Det är svårt att se skillnad på partierna, alla verkar tycka lika och samsas i mitten tycker de. Och när det är val anpassar sig partierna och lovar sånt de kan vinna röster på, men de fullföljer inte allt. Däremot tycker ungdomarna att de har koll på skillnaden mellan vänster och höger, och vet ungefär var de själva står på den skalan. De har ganska bra koll på var kompisarna står också, även om det inte spelar någon roll om man tycker olika.
- Men jag skulle vilja bilda ett nytt parti, det finns inget som vill precis samma saker som jag, säger Leila Sukurica.
De har inte pratat så mycket om partipolitik i skolan, förutom inför valet 2006. Då kom partierna ut till skolan och presenterade sig, men det hjälpte inte Marcus att bli mer intresserad av politik:
- Ungdomsförbunden kom och pratade med oss, och vi skulle säga vilka höll med för att testa var vi stod. Men det var tråkigt. Det är ingen skillnad, och för mig är alla politiker såna som fjäskar för att få röster men sen gör de inget, de får bara fetare lön.
De tror att många av dem som kryssat för Sverigedemokraterna i ungdomsenkäten gjort det som en form av protest.
- Det kan vara en protest mot alla andra partier, att Sverigedemokraterna faktiskt säger nåt medan alla andra är som en enda grå sörja, säger Hanna.
Alla sex är noga med att säga att de aldrig skulle rösta på dem. De berättar att lärarna i skolan verkar tycka att det är obehagligt att prata om Sverigedemokraterna. Det enda ungdomarna får veta är vad andra säger om partiet, och det är inte särskilt mycket tycker de.
- Jag tror att om vi verkligen skulle få lyssna på Sverigedemokraterna skulle vi själva märka vad vi tyckte. Men vi får inte ens prata om dem för min lärare, säger Hanna.
De berättar om ett skolval de hade där Sverigedemokraterna fick höga siffror. Läraren var väldigt bekymrad efteråt och talade om för eleverna att det var väldigt allvarligt.
- Men vi får aldrig veta varför. Vi kan inte tillräckligt mycket för att själva veta, de måste ju hjälpa oss att förstå det då, säger Malin.
Alla är överens om att det inte är jätteviktigt med politik ännu, de är ju inte ens myndiga än. Så småningom kommer de både att få större möjlighet att påverka, och kanske därmed ett större intresse.
- Det viktiga är att ha koll på var du själv står, att bilda din egen uppfattning, men också att lyssna på andra, säger Hanna Träff, och hennes kompisar instämmer.
Anna Holmqvist
031-62 40 87 anna.holmqvist@gp.se
Ingen diskussion i skolan
Eleverna får inte svar på sina frågor om Sverigedemokraterna. Vissa lärare låter inte ens eleverna diskutera vad partiet står för.
- Om man inte röstar har man ingen chans att få sin vilja igenom - och ingen rätt att klaga efteråt, säger Hanna Träff.
Malin Eklund och Leila Sukurica håller med, medan Robert Månsson, Rebecca Guldén och Marcus Mårtensson tvekar.
- Jag tänker inte rösta i nästa val. Kanske när jag är typ 40 och mer insatt i politik, säger Marcus.
Hela gänget har spelat handboll för Sävehof i Partille Cup. Nu sitter de i skuggan bredvid Heden och pustar ut. Även om alla sex börjar med att försäkra att de varken är särskilt politiskt intresserade eller pålästa så flyter snart diskussionen på för fullt.
Det är svårt att se skillnad på partierna, alla verkar tycka lika och samsas i mitten tycker de. Och när det är val anpassar sig partierna och lovar sånt de kan vinna röster på, men de fullföljer inte allt. Däremot tycker ungdomarna att de har koll på skillnaden mellan vänster och höger, och vet ungefär var de själva står på den skalan. De har ganska bra koll på var kompisarna står också, även om det inte spelar någon roll om man tycker olika.
- Men jag skulle vilja bilda ett nytt parti, det finns inget som vill precis samma saker som jag, säger Leila Sukurica.
De har inte pratat så mycket om partipolitik i skolan, förutom inför valet 2006. Då kom partierna ut till skolan och presenterade sig, men det hjälpte inte Marcus att bli mer intresserad av politik:
- Ungdomsförbunden kom och pratade med oss, och vi skulle säga vilka höll med för att testa var vi stod. Men det var tråkigt. Det är ingen skillnad, och för mig är alla politiker såna som fjäskar för att få röster men sen gör de inget, de får bara fetare lön.
De tror att många av dem som kryssat för Sverigedemokraterna i ungdomsenkäten gjort det som en form av protest.
- Det kan vara en protest mot alla andra partier, att Sverigedemokraterna faktiskt säger nåt medan alla andra är som en enda grå sörja, säger Hanna.
Alla sex är noga med att säga att de aldrig skulle rösta på dem. De berättar att lärarna i skolan verkar tycka att det är obehagligt att prata om Sverigedemokraterna. Det enda ungdomarna får veta är vad andra säger om partiet, och det är inte särskilt mycket tycker de.
- Jag tror att om vi verkligen skulle få lyssna på Sverigedemokraterna skulle vi själva märka vad vi tyckte. Men vi får inte ens prata om dem för min lärare, säger Hanna.
De berättar om ett skolval de hade där Sverigedemokraterna fick höga siffror. Läraren var väldigt bekymrad efteråt och talade om för eleverna att det var väldigt allvarligt.
- Men vi får aldrig veta varför. Vi kan inte tillräckligt mycket för att själva veta, de måste ju hjälpa oss att förstå det då, säger Malin.
Alla är överens om att det inte är jätteviktigt med politik ännu, de är ju inte ens myndiga än. Så småningom kommer de både att få större möjlighet att påverka, och kanske därmed ett större intresse.
- Det viktiga är att ha koll på var du själv står, att bilda din egen uppfattning, men också att lyssna på andra, säger Hanna Träff, och hennes kompisar instämmer.
Anna Holmqvist
031-62 40 87 anna.holmqvist@gp.se
Kommer detta tabu att försvinna i takt med att sd växer och exempelvis kommer in i riksdagen 2010?
Varför tror ni att så många ungdomar röstar, eller säger sig vilja rösta, på Sverigedemokraterna? Och varför tycker så många lärare att detta är ett problem?
