Citat:
Ursprungligen postat av Shostakovich
Park Chan-Wooks hämndtrilogi är ganska raka på sak enligt mig. Vilka frågor kan egentligen uppstå? De är rena hämndhistorier som behandlar ämnet ur en ärlig men samtidigt på något vis tabulagd, och synnerligen brutal, synvinkel.
De är på många håll inte helt realistiska, men utger sig heller aldrig för att vara det. Vissa smått "flummiga" förklaringar som hypnos förekommer, men det beskrivs ordagrant för tittaren, svarar på alla frågor...
Även om historien berättas rakt på sak så gullar man inte med publiken, som i amerikanska och många europeiska filmer. En snabb sekvens och sedan vidare till nästa klipp, verkar vara koreanernas melodi. Man utgår ifrån att publiken fattar, (och de som inte gör det får skylla sig själv). Detta tycker jag känns skönt, filmskaparen har förtroende för publikens intelligens och man håller inte på att jamsa om samma sakt, (fast kanske lite annorlunda "formulerad"), som tyvärr är ganska vanligt i västerlänska filmer.
Så du hade alltså ingen som helst svårighet att förstå varför den dövstume karatärern sjönk ihop utanför dörren till sin lägenhet i "Hämnarens resa", första gången du såg filmen. Gratis, då är du smartare än jag, (och du är förmodligen lika smart som den genomsnittlige koreanska publiken).