Detta borde vara vad Hovrätten gick på.
Citat:
14§
Den som har begått en gärning enligt 5 § eller 6 § första stycket mot ett barn under femton år eller enligt 8 § första stycket eller 10 § första stycket, skall inte dömas till ansvar om det är uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt. Lag (2005:90).
BrB 6 kap.
Högsta domstolen, målnummer B415-07. Avgjort 2007-03-30 (kan det vara falllet ovan?). Avslutas med:
Citat:
Det skall vidare noteras att förhållandet mellan P.N. och målsäganden under de närmaste dagarna efter gärningen, såvitt utredningen kan anses visa, inte påverkades av gärningen, varför det förefaller som om målsäganden inte omedelbart har uppfattat den som ett övergrepp.
En samlad bedömning av omständigheterna i målet ger mot den nu angivna bakgrunden vid handen att det får anses uppenbart att samlaget mellan P.N. och målsäganden inte har inneburit ett övergrepp mot henne. Han skall då enligt 6 kap. 14 § BrB inte dömas till ansvar för gärningen.
Med den angivna utgången i ansvarsdelen skall också målsägandens skadeståndstalan ogillas.
Hovrättens domslut skall alltså fastställas.
Domslut
HD fastställer hovrättens domslut.
HD:s dom meddelad: den 30 mars 2007.
Mål nr: B 415-07.
Lagrum: 6 kap. 5 och 14 §§ BrB.