Citat:
Ursprungligen postat av Jaha Johoansson
Intressant. Men vad ligger i så fall bakom de här siffrorna? Det kan rimligen inte ha varit prestanda, manövrerbarhet eller piloternas skicklighet. Wikipedias artikel nämner att planet var framgångsrikt när det agerade bombplanseskort och använde sig av stöttaktik. Var det den taktiken som var hemligheten?
Ja, Bf 110 hade självfallet ett antal fördelar över Bf 109.
Man hade dubbelt så tung bestyckning, man hade större räckvidd
(vilket i sin tur av taktiska fördelar på avstånd där Bf 109 opererade på gränsen av sin räckvidd),
man var mera stryktålig, piloten hade bättre sikt framåt, man hade överlägsen sikt bakåt
(tack vare observatören) och piloten hade rimligen en rymligare arbetsmiljö
(Bf 109 var mycket trång och långa piloter ska ha suttit med huvudet mot ovansidan av huven).
Ang. användningen så varierade den under kriget,
men jag har fått uppfattningen att Bf 109 i större utsträckning
bands upp som näreskort (mot Görings order bör det påpekas),
vilket självfallet kan ha påverkat utfallet.
Som närsekort så är nämligen ett jaktplan i många lägen föga mer än ett mål.
Hur det föll sig med fördelningen mellan rollerna fjärreskort
(t.ex. att ligga ovanför och bakom de eskorterade flygplanen
för att dyka ner på anfallande fiendejakt)
och jaktsvep vet jag inte, men skulle jag gissa så användes Bf 110
mera som fjärreskort och Bf 109 till jaktsvep.
Ang. stöttaktiken så var det standardtaktiken inom Luftwaffe sedan Condorlegionen
(och tror jag även inom det finska flygvapnet sedan början av 1930-talet).
Sedemera tog självfallet alla andra länder efter tyskarna och finnarna i det avseendet.