Citat:
Ursprungligen postat av
johnlund213
I freden i Roskilde så kom Svenskarna och Danskarna överens om att Skånelänningarna skulle få behålla sitt språk/kultur etc.
Nä, det stod det inte. Den kritiska paragraf 9 i
fredstraktaten lyder sålunda:
Citat:
Deremoth är på Kon. Mat.s och Sveriges cronos vägnar låfvat och lillsagdt, att alle ständer, adell och oadell, andelige och verldzlige, borgare och bönder, uthi the vidh desse trac*tater cederade länder och lähn i Danmarck och Nårie skole be*hålla deres godz och egendomb, som dem anten genom arff, kiöp, bythe eller pant för krigedh, antingen aff cronan eller privatis sigh emillan, medh rätta tillkommer, och här effter mechtige vara, dem att besittia, nyttia, bruka och behålla, jem*väl dem att försällia och sigh afhanda som tillförne, så som och blifva vidh deres vanlige rätt, lagh och gamble privilegier och frijheter oturberade och obehindrade, så vijda de icke löpa eller strida contra leges fundamentales af Sveriges crono, medh hvilcke desse cederade landh och lähn till evärdelig tidh här effter incorporeras skole. Och på dedh man må förnimma Kon. Mat.s i Sverige nådigste benägenheet, snarare deres vilckor att förbättra än förringa, är tillsagdt, att alle, så adell som oadell, hvilcke sigh under Kon. Mat.s och cronones Sveriges jurisdiction alldeles begifve, må åthniuta medh de infödde Svenske lijka tillträde till beneficia och honores.
Avtalet säger alltså ingenting om att skåningar har någon rätt att behålla sitt språk och sin kultur, och formuleringarna är också väldigt egendomliga om avsikten skulle ha varit att behålla en specifik kyrkoordning eller Skånelagen i sin helhet för evärdelig tid. Det är fullt klart att huvudsyftet med paragrafen var att garantera att ingen egendom eller rätt till nyttjande av egendom skulle exproprieras av den svenska kronan, samt att invånarna i den nyerövrade landskapen inte skulle diskrimineras gentemot resten av de svenska medborgarna, och bevisbördan åvilar den som hävdar att paragrafen ska tolkas mer extensivt - i all synnerhet som danska kronan veterligen inte inlade några protester när den nya enhetliga svenska kyrkoordningen också genomfördes i Skåneland.
Det finns idag en föreställning bland skånska lokalpatrioter om att Roskildefreden traktattext gick mycket långt för att tillförsäkra Skåneland en ställning snarast liknande den som Skåne haft under Magnus Erikssons tid, men det är förställningar som har uppkommit i modern tid, som ett led i moderna regionalistiska aspirationer, och helt saknar förankring i fredstraktatens text. Det är också synnerligen svårförståeligt att Karl X Gustaf skulle ha godkänt den typen av klausuler. Dels var Roskildefreden rent allmänt en rövarfred, men dels låg att åstadkomma naturliga gränser i tiden på sextonhundratalet - och det låg således inte i kungens intresse att instifta nån sorts mittimellanland nere i söder.