2008-07-03, 00:46
#1
Kön: Man
Ålder: 18
Vikt: Drygt 100 kg
Substans: Stilnox 10 mg
Tidigare erfarenheter: Inga.
Jag och min flickvän hade av ren tur (eller otur) kommit över 30 st Stilnox á 10 mg. Hon verkade vara oerhört pepp, medan jag mest tänkte "äh, sova gott gör jag ändå". Sedan berättade hon för mig att man kunde hallucinera på dem, och då blev jag genast mer intresserad, något sådant hade jag ju aldrig gjort förut, liksom. Såvitt jag vet hade hon inte heller gjort det, men i övrigt är hon mycket mer erfaren när det gäller droger än vad jag är.
Vi gick och lade oss runt kl 12 den natten, båda lika spända. Vi tog två tabletter vardera och lade oss ner för att invänta kommande roliga syner.
Efter ungefär en kvart märkte jag att rutmönstret i gardinerna ändrade form och färg, och började snurra runt. Häftig, tänkte jag, och låg med blicken som fastetsad. Min flickvän noterade också detta och hon instämde, det var rätt häftigt. Plötsligt såg jag något skymta till i ögonvrån, och där garderoben en gång stått, stod plötsligt en man i leopardmönstrad jacka och plommonstop, och han stirrade på mig. Väldigt skärrad vände jag mig mot min flickvän, som nu hade antagit en ny skepnad. Jag visste att det var hon, men jag kunde inte känna igen henne. Hennes ansikte var mörkt, nästan svart, med en mun som liknade någon man sett i Alien-filmerna, och med två lysande gula ögon sittandes på olika höjd, som tittade mot mig. Jag blev nu ännu mer skärrad, nu var det hela plötsligt inte lika kul längre, så jag slöt mina ögon i hopp om att slippa se allting. Men så fort jag blundade såg jag hur soffdynor med stora falsettögon kom efter mig, de ville mig illa! Jag kände mig hotad och instängd, och jag kunde inte hindra tårarna från att rinna längs mina kinder. Min flickvän, som inte alls verkade vara lika illa däran som jag, gjorde sitt bästa för att trösta mig. Vi låg och höll om varandra en stund, och sen tog hon fram sin mp3-spelare och tillsammans sjöng vi med i De viktiga skorna - Aina span. Trots att jag flera gånger tidigare hört låten lät den nästan obekant, och jag hörde mest bara min egen röst. Halvvägs in i låten märkte jag att mannen i plommonstop var borta, och min flickvän var nu nästan helt normal igen.
Nu höll vi båda med om att en cigg ute på balkongen skulle sitta fint. När vi reste oss ur sängen märkte vi båda hur oerhört dålig motorik vi hade, och att gå rakt visade sig vara svårare än vad vi hade trott. Väl ute på balkongen upptäckte vi att träden ungefär 50 meter bort hade förvandlats till människor.
"Titta, det är en punkrockare! Nu tittar han hitåt!", skrek jag och pekade.
"Nej, det är ju en arg doktor. Och det där är nog hans sköterska!", svarade min flickvän, och där stod vi och tittade och kommenterade högljutt på den förändrade omgivningen.
Plötsligt märker vi att min sömndruckna, och tillsynes mycket förvirrade lillebror, står bakom oss och undrar vad fan vi håller på med. Vi hade visst väckt honom. Hade vi tänkt som folk hade vi kanske hajat till. Där står vi, helt jävla väck, och där står min lillebror, som vi just väckt genom att prata om vad vi tycker att träden ser ut som. Vi hajade inte till. Istället vi var lite sociala, och pratade om inbrottstjuvar. Till slut får jag min lillebror att tro att någon kommer att göra inbrott i lägenheten, så han gick vettskrämd och lade sig igen.
Vi beslöt oss för att det nu vore en god idé att gå tillbaks till sovrummet igen. Min flickvän föreslår att vi borde ha sex, och jag håller med. Vid den här tidpunkten hade hon fått ett nästan gorillaliknande ansikte (om man ser till näsa och kinder), men det sket jag i. Vi lade oss i sängen och smekte varandra, och jag märkte hur svårt det var att få erektion, ibland stod den upp, ibland gjorde den inte det, och dessutom var det oerhört svårt att koncentrera sig på det man gjorde. Tankarna vandrade iväg till något helt annat och stundvis var jag mer upptagen med att bara se mig omkring än att faktiskt bry mig om henne.
Vi beslöt oss för att köra lite bakifrån, och med lite hjälp från min flickvän lyckas jag få upp den, och ställer mig på knä bakom henne, men jag slaknade nästan omedelbart. Det lyste mellan benen på henne, något slags gröngult sken, men det brydde jag mig inte om. Den ludna mannen som satt bredvid nattduksbordet störde mig betydligt mer, men övertygad om att han inte fanns på riktigt, valde jag att strunta i honom också. Jag runkade frenetiskt upp den igen till något slags halvstånd, och försökte köra in den, men nej, den hann krympa ihop igen. Åter igen fick jag ta saken i egna händer och sedan försökte jag igen. Jag missade. Plötsligt fick jag något grönt och kladdigt på handen, och jag hade ingen aning om vad det kunde vara.
"Kom du?", sade en röst från andra sidan sängen.
"Va? Neee, omöjligt!", svarade jag. För hur fan skulle jag ha lyckats med det, egentligen?
"Men jo, det måste du ha gjort, jag är ju fan alldeles kladdig.", fick jag till svar.
Jag gned det kladdiga gröna mellan fingrarna. Sakta men säkert gick det upp för mig att jag faktiskt hade kommit. Jag började skratta, och min flickvän gick till toaletten för att torka lår, rumpa och annat som hade sprutats ner. När jag lade mig i sängen märkte jag att jag sprutat ner lakanet också. Jag orkade inte bry mig - jag lade täcket över fläckarna och försökte somna. Min flickvän kom tillbaka efter någon minut. Puss, god natt, och sedan försökte vi sova. Mannen i plommonstop var dock tillbaka, och den här gången hade han med sig en vän. Tillsammans försökte de lura en liten kille att gå igenom en dörr. Mycket mer minns jag inte. Jag somnade någon gång kort därefter.
Utvärdering: Den här kvällen gav mig inget som helst välmående över huvud taget. Obehag, rädsla, yrsel och ett väldigt misslyckat samlag är väl vad jag fick ut av den. Nej, Stilnox var nog ingen bra idé, trots allt.
Ålder: 18
Vikt: Drygt 100 kg
Substans: Stilnox 10 mg
Tidigare erfarenheter: Inga.
Jag och min flickvän hade av ren tur (eller otur) kommit över 30 st Stilnox á 10 mg. Hon verkade vara oerhört pepp, medan jag mest tänkte "äh, sova gott gör jag ändå". Sedan berättade hon för mig att man kunde hallucinera på dem, och då blev jag genast mer intresserad, något sådant hade jag ju aldrig gjort förut, liksom. Såvitt jag vet hade hon inte heller gjort det, men i övrigt är hon mycket mer erfaren när det gäller droger än vad jag är.
Vi gick och lade oss runt kl 12 den natten, båda lika spända. Vi tog två tabletter vardera och lade oss ner för att invänta kommande roliga syner.
Efter ungefär en kvart märkte jag att rutmönstret i gardinerna ändrade form och färg, och började snurra runt. Häftig, tänkte jag, och låg med blicken som fastetsad. Min flickvän noterade också detta och hon instämde, det var rätt häftigt. Plötsligt såg jag något skymta till i ögonvrån, och där garderoben en gång stått, stod plötsligt en man i leopardmönstrad jacka och plommonstop, och han stirrade på mig. Väldigt skärrad vände jag mig mot min flickvän, som nu hade antagit en ny skepnad. Jag visste att det var hon, men jag kunde inte känna igen henne. Hennes ansikte var mörkt, nästan svart, med en mun som liknade någon man sett i Alien-filmerna, och med två lysande gula ögon sittandes på olika höjd, som tittade mot mig. Jag blev nu ännu mer skärrad, nu var det hela plötsligt inte lika kul längre, så jag slöt mina ögon i hopp om att slippa se allting. Men så fort jag blundade såg jag hur soffdynor med stora falsettögon kom efter mig, de ville mig illa! Jag kände mig hotad och instängd, och jag kunde inte hindra tårarna från att rinna längs mina kinder. Min flickvän, som inte alls verkade vara lika illa däran som jag, gjorde sitt bästa för att trösta mig. Vi låg och höll om varandra en stund, och sen tog hon fram sin mp3-spelare och tillsammans sjöng vi med i De viktiga skorna - Aina span. Trots att jag flera gånger tidigare hört låten lät den nästan obekant, och jag hörde mest bara min egen röst. Halvvägs in i låten märkte jag att mannen i plommonstop var borta, och min flickvän var nu nästan helt normal igen.
Nu höll vi båda med om att en cigg ute på balkongen skulle sitta fint. När vi reste oss ur sängen märkte vi båda hur oerhört dålig motorik vi hade, och att gå rakt visade sig vara svårare än vad vi hade trott. Väl ute på balkongen upptäckte vi att träden ungefär 50 meter bort hade förvandlats till människor.
"Titta, det är en punkrockare! Nu tittar han hitåt!", skrek jag och pekade.
"Nej, det är ju en arg doktor. Och det där är nog hans sköterska!", svarade min flickvän, och där stod vi och tittade och kommenterade högljutt på den förändrade omgivningen.
Plötsligt märker vi att min sömndruckna, och tillsynes mycket förvirrade lillebror, står bakom oss och undrar vad fan vi håller på med. Vi hade visst väckt honom. Hade vi tänkt som folk hade vi kanske hajat till. Där står vi, helt jävla väck, och där står min lillebror, som vi just väckt genom att prata om vad vi tycker att träden ser ut som. Vi hajade inte till. Istället vi var lite sociala, och pratade om inbrottstjuvar. Till slut får jag min lillebror att tro att någon kommer att göra inbrott i lägenheten, så han gick vettskrämd och lade sig igen.
Vi beslöt oss för att det nu vore en god idé att gå tillbaks till sovrummet igen. Min flickvän föreslår att vi borde ha sex, och jag håller med. Vid den här tidpunkten hade hon fått ett nästan gorillaliknande ansikte (om man ser till näsa och kinder), men det sket jag i. Vi lade oss i sängen och smekte varandra, och jag märkte hur svårt det var att få erektion, ibland stod den upp, ibland gjorde den inte det, och dessutom var det oerhört svårt att koncentrera sig på det man gjorde. Tankarna vandrade iväg till något helt annat och stundvis var jag mer upptagen med att bara se mig omkring än att faktiskt bry mig om henne.
Vi beslöt oss för att köra lite bakifrån, och med lite hjälp från min flickvän lyckas jag få upp den, och ställer mig på knä bakom henne, men jag slaknade nästan omedelbart. Det lyste mellan benen på henne, något slags gröngult sken, men det brydde jag mig inte om. Den ludna mannen som satt bredvid nattduksbordet störde mig betydligt mer, men övertygad om att han inte fanns på riktigt, valde jag att strunta i honom också. Jag runkade frenetiskt upp den igen till något slags halvstånd, och försökte köra in den, men nej, den hann krympa ihop igen. Åter igen fick jag ta saken i egna händer och sedan försökte jag igen. Jag missade. Plötsligt fick jag något grönt och kladdigt på handen, och jag hade ingen aning om vad det kunde vara.
"Kom du?", sade en röst från andra sidan sängen.
"Va? Neee, omöjligt!", svarade jag. För hur fan skulle jag ha lyckats med det, egentligen?
"Men jo, det måste du ha gjort, jag är ju fan alldeles kladdig.", fick jag till svar.
Jag gned det kladdiga gröna mellan fingrarna. Sakta men säkert gick det upp för mig att jag faktiskt hade kommit. Jag började skratta, och min flickvän gick till toaletten för att torka lår, rumpa och annat som hade sprutats ner. När jag lade mig i sängen märkte jag att jag sprutat ner lakanet också. Jag orkade inte bry mig - jag lade täcket över fläckarna och försökte somna. Min flickvän kom tillbaka efter någon minut. Puss, god natt, och sedan försökte vi sova. Mannen i plommonstop var dock tillbaka, och den här gången hade han med sig en vän. Tillsammans försökte de lura en liten kille att gå igenom en dörr. Mycket mer minns jag inte. Jag somnade någon gång kort därefter.
Utvärdering: Den här kvällen gav mig inget som helst välmående över huvud taget. Obehag, rädsla, yrsel och ett väldigt misslyckat samlag är väl vad jag fick ut av den. Nej, Stilnox var nog ingen bra idé, trots allt.
