Flera djurtrådar som är mysiga?

Har följt en hel del trådar om djur. Många har varit jättemysiga!
Är det någon som har någonting att skriva om? Själv gillar jag alla djur både ute och inne. Men här är säkert många som har upplevelser som kan bli trådar och ge oss andra trevliga (sorgliga ..) stunder.
Har själv lite gamla berättelser som jag väl får försöka komma ihåg.
Någon som vill börja?
Mvh Eliza

Det här har jag berättat förut, men för er som inte läst det...

Ett katthem kontaktade mig eftersom jag anmält min katt försvunnen. Dom sa att vi har en katt, vi vet att det inte är din, men du kanske vill ha honom? Nja sa jag, men jag åkte dit í alla fall. Han satt i den övre raden av burar och när luckan öppnades KASTADE han sig ut och lade sig som en boa runt min hals och stormspann. Ja som ni förstår så blev det han och jag.

När vi kom hem så var han liten, rädd och chockad så jag fick mata honom med majsvälling och bära runt på honom i flera dagar (fast han var7-8 månader). Rätt snart utvecklade han ett "healingkattbeteénde" Så fort någon i familjen hade ont någonstans eller var ledsen så var han där. Det är inte alltid man vill ha en katt på magen när man har magknip, men han ville ju så gärna hjälpa till. Växtvärk hos barnen ville han också kurera, listan kan göras lång.

Vi fick behålla honom i över 16 år och det var en välsignad tid

Min förra kisse brukade lägga sin stora tass på akupunkten för huvudvärk i min panna när jag hade ont i huvudet, och trampa lätt tills huvudvärken gick över! En akupressurkatt!

Så djurtokig som jag är så finns en händelse jag aldrig glömmer. Jag bor i Skåne och växte upp i Värmland. Var på besök hos äldre nära släktingar i deras fritidssstuga i skogen och varje kväll tog vi en liten runda med bilen - som "älgsafari".
Så tyst och sakta som möjligt så kom vi en gång till ett ställe där en älg stod 4-5 meter från vägen. Vi stannade bilen och jag vevade ner rutan och började "prata" (barnsligt)med den. Den kom sakta närmare och närmare. Min chaufför satt och var beredd att köra men jag var envis - öppnade bildörren och stod så utanför. Vi befann oss plötsligt på bara en meters avstånd. Ja, allt jag sa ska jag inte berätta. Men den stod där och öronen visade att den lyssnade. Den SÅG så klok ut! Till sist insåg jag att det var nog dags att avbryta - då hade vi stått där i ca 20 minuter, så jag satte mej igen lugnt och sansat i bilen. Säger så till min släkting: så klok den verkade vara - såg du hur han lyssnade! Får svaret: "han hadde föll aldri hört skånska förr"..
En mycket givande kväll som jag aldrig glömmer. Nu kan vi träffa tama älgar på olika parker men detta med en helt vild - och viljan att räcka fram handen..det gick över allt annat. Dock måste man acceptera att man finns i naturen.
Mvh

En liten historia som låter otrolig men jag tror faktiskt på den. Upplevde den själv.
Jag hade telefontid för en djurskyddsförening. Så kom ett samtal från en äldre dam. Helt förtvivlad berättade hon att hennes vita perser var försvunnen. Och den var helt innekatt.
Vi talade igenom vad man kan göra - för ja, katter kan smita ut genom smala springor. Gav tel.nr dit hon skulle anmäla, annonsera, sätta lappar mm..
Avslutade att jag gärna ville hon skulle berätta hur det avlöpte.
Några dagar sedan ringde damen. Lycklig! Katten var hemma och pigg.
SÅ skönt - vad hade hänt, var hittade du honom?

I en byrålåda!

Ja, som ägare till massor av huskatter (bondkatter - kalla vad du vill)
så är jag säker på att min hade skrikit högljutt inom ett par timmar - så fort magen var tom.
Så jag tror det finns vissa skillnader mellan avlade raser och våra vanligaste.
Mvh

Haha, min kisse i en byrålåda, det hade hörts ordentligt, både under och efter vistelsen.

Enda gången som vår siames försvann när vi skulle åka hem från landet så hade han lagt sig i en garderob och blivit instängd. Där låg han och sov gott när vi sprang runt och frågade grannarna om dom sett honom.

Jag och Carisma (katt) hade gått ut i skogen, alla katterna är jätteduktiga på att gå med i skogen, men denna gången var det bara hon och jag.

Jag är inte speciellt rädd av mig att gå vilse, så vi traskade väl på en bra stund i skogen. Gudrun hade härjat så det var ganska snårit och invecklat att traska över alla fallna träden.

Efter ett bra tag så tyckte jag att vi borde gå hemåt, så jag frågade Carisma och hon tyckte det samma. Men när jag tänkte börja gå tillbaks den lååånga vägen hem, majuade hon och ville att jag skulle följa efter henne in i ett träsk.
Närmsta vägen till huset var genom träsket, men jag hade bara vanliga skor så jag ville inte gå där. Men Carisma ville inte gå den långa vägen hem, och hon skulle aldrig låta mig gå ensam, så hon fortsatte att mjaua tills jag gav med mig och gick efter henne.

Hon tog mig helt torrskodd genom hela träsket... Är skitimpad över henne...
Behöver jag säga att hon fick extra skinka den kvällen...


Bild på Carisma:
http://i252.photobucket.com/albums/h...PICT0036-1.jpg

Klart man ska lita på katter! Dom är klokare än vi tror! Så fin hon är!
Mvh

Min förra katt "Kisse" tyckte om att gå på promenad ute på landet. En trevlig väg där vi ofta gick hade dock lite väl snabb trafik. Jag lärde honom då att rusa upp i skogen då det kom en bil och sedan när den passerat så gick han tillbaka till mig i vinkel eftersom jag hade fortsatt att gå. Han brukade avlägga en lägesrapport från skogen med ett mjau varvid jag svarade så att han kunde pejla mitt läge. Mina bekanta hade väldigt roligt åt våra promenader