Vad ska jag göra med min kära hund?

Jag tycker att du ska låta naturen ha sin gång.

Förr eller senare så kommer din hund att självdö, fridfullt och naturligt.

Jag har en liten hanhund, som verkligen betytt allt för mej.
När jag mådde som sämst var han den som höll mej vid liv.
Nu har han fyllt 15 år.

Problemet är att jag inte vet om han mår dåligt.
Han hör väldigt dåligt och har bara ledsyn kvar.
Vissa tycker att bara det är ett lidande i sej.

Sen har han fått en massa olika småbulor och vårtor överallt på kroppen.
En utav dom kliar periodvis, och en blöder hela tiden.
Självklart skulle jag vilja åka till vet. och få det kollat, men jag har inte råd.
Jag måste laga tänder för 10 000 kr i år, och det kan inte vänta.

Oplanerat tog jag hand om en katt för snart 2 år sen.
Sen dess har hunden varit lite mer deppig och tyckt att katten inkräktar på hans revir, även om han mestadels "gillar läget".
Inomhus sover han mycket, och leker inte längre -förutom när någon tik höglöper och han i frustration försöker sätta på katten...
Utomhus blir han nästan som ett barn.
Enstaka tillfällen börjar han leka med en hund (oftast en intressant tik som han eg. vill sätta på) - och vid dom tillfällena tror folk att han är en valp.

Men detta tikjagande är ett problem.
Vid tiktider sitter han inne och gnäller väldigt mycket.
Vid ett par tillfällen har han bara stått och skakat, men lugnat ner sej när jag gått ut med honom.
Efter vad jag läst på nätet så misstänker jag att han har förstorad prostata.
Det kostar också mycket att kolla/åtgärda...

Förutom det är han en känslig hund, som ofta har problem med magen.
Särskilt när tikarna löper, då han knappt kan bajsa (förstorad prostata).
Han läcker även urin och har svårt att hålla sej tills nästa promenad.
Han kissar inne titt som tätt.
Och så står han ofta och skakar när han äter mat, men enligt vet. var det vanligt pga stela leder.


Jag våndas med frågan om det är dags för avlivning...
Samtidigt som han är så pigg i benen och ser ut att riktigt skratta när han får springa fritt.
Jag har ingen i min släkt/bekantskap som kan avlasta mej.
Och tyvärr har jag dålig ekonomi.
Jag har inte råd att både undersöka, behandla och sen ev. avliva.
Jag har t.om funderat på om jag skulle avliva honom själv - genom att ge honom lugnande och sömnmedel...
Kanske låta honom få uppleva mer av sommaren, och sen till hösten bara låta honom somna i min famn...

Jag vet att frågan är känslig, men kan man inte ge hunden lugnande/sövande på egen hand?
Någon som testat?
Vad gäller begravningsplats så ska han få ligga i skogen (som ingår i tomten) precis utanför mina föräldrars tomt på landet.

Hjälp mej med era åsikter!
Vet inte vad jag ska göra...

Nu är min hund död och begraven.
Så jag hoppas ni är nöjda med det och kan sluta oroa er över om jag plågar honom.
Mina vänner vet hur mycket jag älskade honom, och att jag behandlade honom väl.
Vad ni tycker/tror skiter jag i.

Over and out.

Nu är min hund död och begraven.
Så jag hoppas ni är nöjda med det och kan sluta oroa er över om jag plågar honom.
Mina vänner vet hur mycket jag älskade honom, och att jag behandlade honom väl.
Vad ni tycker/tror skiter jag i.

Over and out.

Jag har en liten hanhund, som verkligen betytt allt för mej.
När jag mådde som sämst var han den som höll mej vid liv.
Nu har han fyllt 15 år.

Problemet är att jag inte vet om han mår dåligt.
Han hör väldigt dåligt och har bara ledsyn kvar.
Vissa tycker att bara det är ett lidande i sej.

Sen har han fått en massa olika småbulor och vårtor överallt på kroppen.
En utav dom kliar periodvis, och en blöder hela tiden.
Självklart skulle jag vilja åka till vet. och få det kollat, men jag har inte råd.
Jag måste laga tänder för 10 000 kr i år, och det kan inte vänta.

Oplanerat tog jag hand om en katt för snart 2 år sen.
Sen dess har hunden varit lite mer deppig och tyckt att katten inkräktar på hans revir, även om han mestadels "gillar läget".
Inomhus sover han mycket, och leker inte längre -förutom när någon tik höglöper och han i frustration försöker sätta på katten...
Utomhus blir han nästan som ett barn.
Enstaka tillfällen börjar han leka med en hund (oftast en intressant tik som han eg. vill sätta på) - och vid dom tillfällena tror folk att han är en valp.

Men detta tikjagande är ett problem.
Vid tiktider sitter han inne och gnäller väldigt mycket.
Vid ett par tillfällen har han bara stått och skakat, men lugnat ner sej när jag gått ut med honom.
Efter vad jag läst på nätet så misstänker jag att han har förstorad prostata.
Det kostar också mycket att kolla/åtgärda...

Förutom det är han en känslig hund, som ofta har problem med magen.
Särskilt när tikarna löper, då han knappt kan bajsa (förstorad prostata).
Han läcker även urin och har svårt att hålla sej tills nästa promenad.
Han kissar inne titt som tätt.
Och så står han ofta och skakar när han äter mat, men enligt vet. var det vanligt pga stela leder.


Jag våndas med frågan om det är dags för avlivning...
Samtidigt som han är så pigg i benen och ser ut att riktigt skratta när han får springa fritt.
Jag har ingen i min släkt/bekantskap som kan avlasta mej.
Och tyvärr har jag dålig ekonomi.
Jag har inte råd att både undersöka, behandla och sen ev. avliva.
Jag har t.om funderat på om jag skulle avliva honom själv - genom att ge honom lugnande och sömnmedel...
Kanske låta honom få uppleva mer av sommaren, och sen till hösten bara låta honom somna i min famn...

Jag vet att frågan är känslig, men kan man inte ge hunden lugnande/sövande på egen hand?
Någon som testat?
Vad gäller begravningsplats så ska han få ligga i skogen (som ingår i tomten) precis utanför mina föräldrars tomt på landet.

Hjälp mej med era åsikter!
Vet inte vad jag ska göra...

Ja, äntligen fick stackaren vila.. Om du skiter i vad vi tycker/tror så kan du ge satan i att skriva här.

Djävla white trash-resonemang. Kommer aldrig glömma: "jak kan ente betalla vetrinärren men jak ska fiksa gaddarna för 10.000 kronor. sen kanshe.. får se om jag får något jobb kanshe. Ja ojk int!"

haha, ja fy fan

Jag har en liten hanhund, som verkligen betytt allt för mej.
När jag mådde som sämst var han den som höll mej vid liv.
Nu har han fyllt 15 år.

Problemet är att jag inte vet om han mår dåligt.
Han hör väldigt dåligt och har bara ledsyn kvar.
Vissa tycker att bara det är ett lidande i sej.

Sen har han fått en massa olika småbulor och vårtor överallt på kroppen.
En utav dom kliar periodvis, och en blöder hela tiden.
Självklart skulle jag vilja åka till vet. och få det kollat, men jag har inte råd.
Jag måste laga tänder för 10 000 kr i år, och det kan inte vänta.

Oplanerat tog jag hand om en katt för snart 2 år sen.
Sen dess har hunden varit lite mer deppig och tyckt att katten inkräktar på hans revir, även om han mestadels "gillar läget".
Inomhus sover han mycket, och leker inte längre -förutom när någon tik höglöper och han i frustration försöker sätta på katten...
Utomhus blir han nästan som ett barn.
Enstaka tillfällen börjar han leka med en hund (oftast en intressant tik som han eg. vill sätta på) - och vid dom tillfällena tror folk att han är en valp.

Men detta tikjagande är ett problem.
Vid tiktider sitter han inne och gnäller väldigt mycket.
Vid ett par tillfällen har han bara stått och skakat, men lugnat ner sej när jag gått ut med honom.
Efter vad jag läst på nätet så misstänker jag att han har förstorad prostata.
Det kostar också mycket att kolla/åtgärda...

Förutom det är han en känslig hund, som ofta har problem med magen.
Särskilt när tikarna löper, då han knappt kan bajsa (förstorad prostata).
Han läcker även urin och har svårt att hålla sej tills nästa promenad.
Han kissar inne titt som tätt.
Och så står han ofta och skakar när han äter mat, men enligt vet. var det vanligt pga stela leder.


Jag våndas med frågan om det är dags för avlivning...
Samtidigt som han är så pigg i benen och ser ut att riktigt skratta när han får springa fritt.
Jag har ingen i min släkt/bekantskap som kan avlasta mej.
Och tyvärr har jag dålig ekonomi.
Jag har inte råd att både undersöka, behandla och sen ev. avliva.
Jag har t.om funderat på om jag skulle avliva honom själv - genom att ge honom lugnande och sömnmedel...
Kanske låta honom få uppleva mer av sommaren, och sen till hösten bara låta honom somna i min famn...

Jag vet att frågan är känslig, men kan man inte ge hunden lugnande/sövande på egen hand?
Någon som testat?
Vad gäller begravningsplats så ska han få ligga i skogen (som ingår i tomten) precis utanför mina föräldrars tomt på landet.

Hjälp mej med era åsikter!
Vet inte vad jag ska göra...

Ja, äntligen fick stackaren vila.. Om du skiter i vad vi tycker/tror så kan du ge satan i att skriva här.

Djävla white trash-resonemang. Kommer aldrig glömma: "jak kan ente betalla vetrinärren men jak ska fiksa gaddarna för 10.000 kronor. sen kanshe.. får se om jag får något jobb kanshe. Ja ojk int!"

haha, ja fy fan

Beklagar - jag vet hur svårt detta beslut är! Efter många egna djur.
Dock kan du ändå känna att du gjort rätt! För det är vi ägare som har ansvaret. Och jag tror säkert han haft det bra hos dej - så ta inte detta som kritik. Du bad om råd och fick det av många. Så är det med frågor.
Mvh Eliza

Att kunna avsluta sitt djurs liv, då det är dags, på ett värdigt sätt är en förmån vi har. Inte desto mindre plågsamt för oss men en förmån.
Man ska kunna känna i sitt hjärrta efteråt att man gjorde det rätta o att man gjorde det i rätt tid, innan djuret plågades o hade ett ovärdigt liv. Jag önskar att alla djurägare tänkte igenom detta INNAN de skaffade sina djur, att den dagen kommer o hur man då vill göra....