Tips på asiatisk film

Journey to the Shore verkar intressant, såg Tokyo Sonata av Kurosawa för några veckor sedan och den var ju ruggigt bra. Hör gärna om vad du tyckte om filmen


Samma som ovan, skriv gärna några rader sedan! Kul att få tipsa lite.


Kul! Jag såg sjukt mycket asiatiskt förra året, och även fast det blir några varje månad (mest från japan) så är det tyvärr inte lika mycket nu.

A Brighter Summer Day verkar ju riktigt bra, inte hört om den tidigare. Hamnar på "vill se"-listan.

A Brighter Summer Day höll hela vägen och jag kan varmt rekommendera den. Ger den en svag fyra, samma betyg som jag gav Yi Yi av Yang. Hantverket tilltalar mig väldigt mycket i dessa två filmer, men blir inte riktigt så engagerad för att filmerna ska nå de absolut högsta topparna.

Jag kan också varmt rekommendera Edward Yangs The Terrorizers, som är minst lika fantastisk som både Yi Yi och A Brighter Summer Day. Även hans andra filmer som går att få tag på (That Day, on the Beach och Mahjong) tycker jag absolut att ni i den här tråden bör försöka se.
Se allt ni kan hitta

Hoppas verkligen att Taipei Story kan få en release snart. Många som tycker att även det är ett mästerverk, men den filmen kan man ju i princip bara se på cinematek och festivaler.

De här årstidsfilmerna av Yasujirō Ozu - Late Spring, Early Summer, Early Spring, Late Autumn, The End of Summer och An Autumn Afternoon - är man tvungen att se dem kronologiskt eller kan man hoppa mellan dem och se några av de sista? Typ går det bra att börja med hans sista film Hösteftermiddagen?

Det går jättebra att se de i vilken ordning som helst. Värt att notera är att Late Spring (1949), Early Summer (1951) och Tokyo Story (1953) brukar grupperas ihop som en trilogi, så kallad 'The Noriko Trilogy', då Setsuko Hara spelar en 28-årig tjej som heter Noriko i alla tre. Inte ens dessa är dock nödvändiga att se i kronologisk ordning eftersom de inte är uppföljare till varann.

Argumentet för att se filmerna i kronologisk ordning ändå är som alltid att man kan följa regissörens utveckling men Ozu är såpass svår för många att komma in i att jag bara hade rekommenderat att börja med de som verkar mest intressanta.

Nice. Jag hade för mig de flesta filmerna var fristående trots de snarliknande titlarna, men ville försäkra mig hur det hela låg till.

Jag är själv en stickler när det gäller att beta av regissörer/skådisar kronologiskt just för att man kan följa utvecklingen genom åren, men tror att jag kommer bli tvungen att börja med An Autumn Afternoon av Ozu.

Tack för ett snabbt och bra svar.

Inga problem!

An Autumn Afternoon känns som en bra utgångspunkt och är min personliga favorit.

Ozu är väl knappast svår? Kanske att det kan ta någon film, innan man förstår sig på/börjar gilla hans stil. Men att det kanske inte "klickar" direkt, det ska inte spela någon roll. Det ju inte ett dugg seriöst, att ge upp på en regissör bara efter någon enstaka film.

Kanske var det som Blackmetal menade, men jag ville bara vara tydlig. Ozu gjorde underbara filmer och att se hans filmer ska aldrig kännas som någon jobbig hemläxa. Han var ju en kommersiell regissör och hans filmer var snarare ofta ganska roliga och knappast särskilt "tunga". Att sedan folk som Paul Schrader och liknande, istället jämförde honom med regissörer som Bresson och Dreyer, har väl knappast hjälpt.

Ja, det var precis vad jag menade men ser när jag läser igenom mitt inlägg att det lika gärna skulle kunna mena att han var någon sorts japansk Tarkovsky. Både av egen erfarenhet och från tillräckligt mycket åsikter som man har läst så är inte alltid japanskt vardagsliv och giftermålsproblem kärlek vid första ögonkastet.

Hade nog för övrigt inte riktigt förstått hur stor Ozu var förrän nu i sommar då jag spenderade ett par veckor i Japan och kunde hitta i princip lika mycket Ozu som Kurosawa i filmhyllorna för klassisk film.

Har sett en film av Ozu sen tidigare, Tokyo Story (1953). Den var för mig ett slags sömnpiller i filmformat. Men karln verkar hyllas unisont av kritiker och finns ofta på listor över inflytelserika asiatiska filmregissör så jag ska fortsätta ge honom en chans.

Kul att höra. Har också läst andra liknande historier. Bland annat om hur bra mottagande hans filmer får idag på bio i Japan.



Ja, och den är ju fantastisk. Mästerverk till och med. Men just Tokyo Story, är väl nog en av få, som det faktiskt inte finns särskilt mycket humor i. Det är ju också hans kändaste film och det, tillsammans med det jag skrev tidigare, har väl nog bidragit lite till att han oftast ses som någon som är "svår".

Nä alltså, jag blev ju själv knappast särskilt imponerad efter att ha sett min första film av Ozu. Tror det tog tre filmer, innan det verkligen klickade för mig. Om du till exempel ser An Autumn Afternoon, och inte blir imponerad, då kan du ju alltid pröva något helt annat; Till exempel, I Was Born, But..., som är mer av en renodlad komedi, men som är minst lika fantastisk som bland annat Tokyo Story och alla hans andra hyllade filmer.

Asiens mest överskattade regissör alla kategorier. För Gottfrieds är det en lättare gäspning. Finns det något intressant att prata om istället.