Tips på asiatisk film

Om du ofta använda ordet geni ofta och kör på Sartres definition ser jag inget konstigt i att du kallar även Miike för ett geni. Vi brukar helt enkelt ordet i olika grad, vilket påverkar vilka personer man lägger det epitetet på. Inget konstigt med det.

Enda egentliga tumregeln enligt mig är att ens sätt att framföra sin eventuella världsbild inte får vara för konformistiskt. Någon i AB:s kommentarsfält ville en gång i våras övertyga mig om att anledningen till Joss Whedons boxofficerekord för Avengers-filmen förra året berodde på att Joss Whedon är ett geni. "Mja", svarade jag på det.

I övrigt har du förstås helt rätt.

Fixar hem 13 Assassins och Visitor Q nu.

Blev även sugen på Barren Illusion så!

Tror jag kör en heljapansk vecka.

Edit: Fixar hem Welcome to the NHK också! Trailern gjorde mig helpepp. That's me alright.

Den ska jag nog också se idag!

Någon som har sett Noriaki Tsuchimotos dokumentärfilmer? Vad tycker ni om dem?


Skit i honom. Han är ju helt slut i huvudet.

Har honom på ignore men det syns i mobilen ändå, tyvärr, så då tvingar jag mig själv att läsa och svara.

Ska nog se The Unjust i kväll, måste se vad den har att erbjuda. Den eller The Treasure Hunter, som verkar kass.

Ska nog även se på Basic Tsukamoto ikväll också efter Kiyosho Kurosawafilmen.

http://www.imdb.com/title/tt1029437/

Ja gillar du existentiell art-film så kommer Barren Illusion vara rena rama onanin.

Låter bra och hoppas att den faller mig i smaken.

Får se om du fattar budskapet i filmen.

Tack L.V.X. och Rakii för att ni båda talade gott om Welcome to the NHK! Sällan, kanske bara vart femte år si sådär, hittar man en film, serie eller bok som klingar så samstämmigt med ens person och hjärta!

Endast sett fyra avsnitt än så länge och nu, efter en evighetslång diskning, ska jag se några avsnitt ytterligare. Jag bara måste skriva av mig lite angående denna serie senare under natten.

Må gott tills dess!

Nu kanske jag är helt fel ute men uppfattade det som att ungdomarna i filmen isolerar sig ifrån omvärlden för att de inte orkar med de vuxnas krav på jobb, utbildning och karriär, i ett land där alla ska göra bra ifrån sig och jobba uppåt i näringskedjan. Scenerna som vävs ihop med att dom skapar musik, är ute på stan eller kvinnan på postkontoret indikerar enbart att deras liv är tomt på innehåll och går på slentrian, samtidigt som en av de försöker hitta kärleken i vad som ser ut att vara ett känslolöst och kärlekslöst Japan.

Det är min tolkning i alla fall.