Citat:
Ursprungligen postat av
Vanis
Hej,
Jag blev drabbad av två tragedier inom familjen under loppet av 6 månader samt en dålig flygupplevelse. Efter detta så har jag inte kunnat flyga igen. Har även problem med hiss, tåg, tunnelbana och buss.
Jag har utvecklat någon form av PTSD och jag får klaustrofobiska symptom.
Nu har jag arbetat med en hypnotisör/kbt terapeut i 1 år och har blivit bättre. Jag kan åka de flesta hissarna och ta mig runt på buss och tunnelbana hyffsat.
Men jag kan fortfarande inte se mig flyga. Jag är för rädd alltså.
Det jag är rädd för är att när jag väl är uppe i luften och skulle få panik över att vara instängd så kan jag inte ta mig ut ur planet. Jag är fast där inne under en period.
Vad skulle ert råd vara? finns det någon bra flygkurs eller dylikt som man kan gå? Hörde något om att Bromma flygplats hade någon kurs där man fick testa att sitta i ett plan osv...känner någon till det?
Jag har även tänkt att jag faktiskt ska börja ta några lugnande substanser för att då kunna flyga igen och skapa nya bra flygupplevelser. Har ni några bra substanser att rekommendera där?
Tacksam för alla råd jag kan få.
Hej!
Jag vet inte om du läst igenom hela tråden så du sett vad jag skrivit eller inte så jag sammanfattar mycket kort.
Tills jag skrev mitt första inlägg i denna tråd hade jag flugit 5 ggr. De tre första utan bekymmer. Den fjärde total panik och den femte med enbart familjen och läkemedel.
När då stundande resa nalkades (vilken jag är tillbaka från så allt har gått tusenfalt över förväntan
)
så kände jag att jag behövde lösa lite av mina bekymmer över att flyga.
Jag läste på om ALLT. Flygplanstyper, flygbolag, regler och förordningar kring allt från väder,sidvind,sikt till hur rutiner följs osv. Rubbet verkligen.
Kände egentligen samma sak som du beskriver att rädslan mest var för att få panik "där uppe".
Starten har jag alltid tyckt är mäktig. Både på de första som på resan med panik.
På min "panikresa" hade jag inte tillgång till annat än lite öl och sprit och det gjorde väl varken eller egentligen då resan mellan Turkiet och Sverige mest bestod i att kontrollera hjärtslagen, handsvetten och den ständiga dödsångesten.
På nästa resa; en tripp med enbart min familj; så hade jag fått Atarax av en kompis som också upplevde obehag med att flyga och tillsammans med alkohol blir man ganska dåsig och sinnesslö. Inte så bekvämt men just då kändes det rätt då förra resan var förknippad med starkt obehag.
Det gick vägen men man var lite av en zombie. Den resan var Arlanda-Funchal (Madeira).
Nu så kommer vi fram till den senaste trippen som involverade Atlanten och nästan 11 timmar på ett plan.
Men jag hade gett mig fan på att fixa detta så Atarax var med som lugnande i fickan. Det blev dock en strax efter att vi satt oss i planet på väg dit. På Arlanda konsumerades 1 st Eriksberg 50 cl så inga mängder alkohol direkt.
Efter kanske 30 sek var det pärlor i mina handflator av svett men när vi väl var uppe på lite marschhöjd så flöt det på oväntat bra.
Min teori är ett större plan än någonsin tidigare (Airbus A330-300 jämfört med Boeing 737 innan) plus att det kändes magiskt tryggt att kunna prata svenska med besättningen då vi senast flög med SAS.
Så stort flygplan och SAS har nu gjort att jag utan bekymmer kan boka nästa USA-resa utan ångest. Då har jag som sagt två flygningar tidigare suttit med kramptag runt armstödet och hjärtklappning.
Läs på så mycket du kan om din kommande resa. Jag beställde boken Flygrädsla för nybörjare (tror den heter så?!?) och läs, läs, läs. Det är nog min räddning och förlösande faktor till att se det som en busstur. Det var riktigt behagligt om jag ska vara ärlig.
Ytterligare recension och reflektion kommer senare men jag tänkte droppa denna som hjälp på traven!