Vänner som vägrar facebook?

Facebook är större än Flashback! Suck on that!!!

personligen så anser jag att "sociala" sidor är ett skämt, inget på internet räknas egentligen. Kanske får du lite större e-penis men vad hjälper det dig.

Vill folk ha tag på mig för de ringa, smsa, maila eller skriva på msn. Tycker det är nog många sätt att bli nådd på.
Jag intresserar mig inte av vad som "händer" och bara går att få reda på genom nån lam sida.

Sociala sidor nej tack.


EDIT: stavningen för ovanlighetens skull.

Jag vägrar. Hatar såna där "flugor", vägrar alltid hänga på.

eller när nån skickar ett pm fast varför skulle du inte logga in...

Kan inte mer än hålla med er, facebook/bilddagboken/lunarstorm är *brrrr* vidriga.
För vem vill se vad du köpt för skor på myrorna och vad frälsis bjöd på till lunch?!

Säkerligen, men medlemskap på facebook ger dej inte en 38cm FB-dase (minimum)

Edit: Läs igenom tråden om böglyftet och inse att det inte alltid är så trevligt att vara "social" på internet.
Och för den delen, hur f*n kan det räknas som socialt att sitta med musen i en hand och pillra på knapparna med den andra?!

Facebook är för dem som:
Har väldigt lite att göra
Är för lata för att ringa sina bekanta
Vill visa sina bilder och inte är kompetenta nog att lära sig simpel html
Gillar att hacka värdelösa sidor
Gillar att skratta åt dåliga webbutvecklare
Klär sig i rosa jeans och grön frisyr
Är väldigt osäker och kräver folks uppmärksamhet med alla medel


Ni kan gärna bygga på listan

Jag vägrar också FB! Det är inte de alternativen som TS angivit och det är definitivt inte det här med personuppgifter, bilder och dylikt. Utan jag blir bara så jäkla anti bara av att det är en sådan innegrej!

Är ute och surfa så mycket ändå att jag inte ids hålla koll på FB och med allt vad det innebär och jag är oerhört nöjd över att jag inte fallit till föga och blivit medlem.

Tycker det är fjantigt att vägra facebook av principsak. Facebook är ett bra verktyg för att hålla kontakt med människor. Håller med om att det är rätt menlöst med folk som man snackar med regelbundet, men för gamla klasskompisar, släktingar och annat löst folk är det guld (tycker jag iaf) att kunna se vad de har för sig, kunna dra iväg ett litet meddelande (personligare än mail, inte för närgånget som sms).

Fotofunktionn tycker jag också är bra, inte massa skitbilder som bdb, myspace och sånna skitsidor fylls med utan i stort sett bara riktiga foton. Perfekt att diskutera helgens utgång tillsammans på facebook.

"Att mina uppgifter hamnar på Internet" ursäkten är ju bara larvig, inget tvingar dig att göra in profil publik.

Jag har varit medlem men jag märkte snabbt att man inte har någon användning för Facebook överhuvudtaget. Det är precis som en mobiltelefon

Jag har ett Facebook-konto av den enkla anledningen att det är ett sätt att samla bekanta och vänner som jag inte är står så nära. De kan kontakta mig, jag kan kontakta dem. Sen om det inte sker någon kontakt, ja, tråkigt... men då kan man i var fall kolla runt lite och se hur de har förändrats, vilket är roande för stunden. Jag gillar inte telefon (mer än när det kommer till att prata med sådana som jag faktiskt är riktigt nära med) och om jag nu lägger till en bekant på min MSN-lista, så är sannolikheten väldigt låg för att jag kommer att chatta med honom/henne ofta. Egentligen är det väldigt ytligt med Facebook när man tänker efter... nåväl, får väl ta bort kontot om jag märker att jag inte har någon nytta av det.

Jag dissar facebook av främst två anledningar:

1. Tidstjuv.
2. Vill hålla isär mina konstellationer och skydda mitt sociala nätverk och min integritet.

Med det första menar jag att facebook känns som en sån där typisk grej man kan fastna framför i timmar, det känner jag inte att jag har tid med. (Jag är en sån människa som kan fastna i timmar på sån skit).

Med det andra menar jag inte att jag vill kunna spela ut olika kompisgäng mot varandra, eller jo, kanske lite. Man ska ju inte lägga alla sina ägg i samma korg.
Jag vill inte att hela mitt nätverk, alla mina kompisar, min familj och hela mitt liv ska kartläggas på ett community. Bara tanken på det skapar en smått olustig känsla. Visst, det är kanske lite egoistiskt, men i mitt sociala liv är jag spindeln i nätet, inte facebook. Ingen ska kunna luta sig tillbaka och syna det i tömmarna, det känns sårbart. Ingen ska ens kunna veta hur hela mitt sociala nätverk ser ut utan att fråga mig och ha en bra förklaring till varför jag ska ge ut den informationen.


Ibland får man kommentarer för att man inte har facebook, men det är oftast av människor man träffat nyligen och det är främst förvåningen som talar (jag ter mig nog som en annars konform person), och visst har man varit i en sån där "Har alla här facebook? Vi startar en grp"-situation, men det går alltid utmärkt ändå. Det går att ta hand om sina kontakter via mobilen och då och då msn.
Facebook knyter samman människor, absolut, men samtidigt tror jag det/den/han/hon kontrollerar människors liv i en utsträckning de kanske själva inte alltid vill medge.

EDIT! Fan glömde nästan viktigaste anledningen:

3. Jag vill inte att människor ska RIP-spamma min Facebook om jag skulle råka gå och dö! (peppar, peppar ta i trä) De får för helvete gå på min begravning om de vill säga adjö alternativ skita i att göra något! INGEN SKA FUCKING RIP:A MIG!

Enormt stort och fett PLUS ETT på namgrebs hela inlägg! Jag tänkte skriva ett eget, men det behövdes visst inte.