Vänner som vägrar facebook?

Jag har en gammal vän som verkligen är anti-facebook. Folk har tjatat på honom i flera år men han vägrar konstant att gå med. Han var emot internet redan när det kom. Har raggarbilar som största intresse och lever för det. Och han är ingen inskränkt gamling, utan en vanlig kille i 30-års åldern.

För övrigt anser jag att facebook är ett jävla vuxendagis. Hur kommer det sig att folk helt plötsligt tycker det är Ok att vika ut sina privatliv offentligt och tillochmed lägga ut bilder på vad man äter till middag? Förr fick man fan dra saker ur folk för att de skulle bekänna något. Privatlivet var heligt innan internet kom.

Finns mycket roligare leksaker än facebook

Jag har inte Facebook. Varför? Delvis övervakningsaspekten, men som någon sa väljer man faktiskt vad man vill publicera och egentligen är la det ett halvt dåligt svepskäl.
Främsta anledningen är att jag blir stressad och pressad av det. Av samma anledning saknar jag just nu twitter, smartphone mm. Testat? Visst. Men jag mår inte bra av att ha det, och jagkänner mig både otillräcklig och blir stressad. Självklart kan jag sakna det ibland, men oftast inte.

Fb är till för attention whores. Bara att kolla på era egna kontakter, av 300 vänner kanske det bara är 3-4 stycken som uppdaterar dagligen. Fb är lite som familjeliv, moralpanikens näste. Folk som gillar fb gillar också nyhetsmorgon, matlagningsprogram och annat gulligull. Däremot är mail funktionen oerhört bra. Konstigt att ingen annan distributör anammat den...

Har börjat tveka inför mitt fortsatta varande på facebook. Efter att ha haft åsikten att det är vad man gör det till så börjar det irritera mig mer och mer.

Jag har aldrig känt mig stressad eller haft behov av ständiga statusuppdateringar, däremot har jag nästan fått stroke och halvsidesförlamning av alla dessa onödiga, ointressanta och rent ut sagt idiotiska statusuppdateringarna.

Men, 90% av mitt facebook är musiker, band, grupper som rör jobbet och andra intressanta saker. Det är det enda som håller mig kvar.

Jag kan bli så störd så jag nästan får infarkt när jag ser en fånig statusuppdatering av till exempel Per Morberg (Varför har jag honom på facebook?) när han är på älgjakt och två minuter efteråt har han 12965 kommentarer. Kommentarer! Vad tror folk? Att de är bundisar?

En anekdot eller snarare practical joke en kollega gjorde med sin svärfar är nästan episk. Svärfadern hade skaffat sig dator och naturligtvis facebook.

När kungen fyllde 70 (Norske kungen, kollegan är norrman) så hade svärfadern lämnat en hälsning på facebook. Han var så stolt över att han hade gjort det och kände sig förmodligen som en av kungens närmsta.

Min kollega hittar då på följande genialiska practical joke; han går in på en sida varifrån du kan skicka mail med i stort sett vilken adress du vill som avsändare. Känner inte till så mycket vad det är för service, men det finns.
Med Kungliga Slottet i Oslo som avsändare skickar han ett mail till svärfadern och tackar för hälsningen och fortsätter i väldigt vänskapliga ordalag att prata om sjön och segelbåtar då denne svärfadern var sjöman och båtentusiast. Tror till och med han skrev något om att träffas när kungen var ute på seglats.

Detta mailet skriver den naive och intet ont anande svärfadern ut och tar med till jobbet....


Facebook i all ära, nu tycker jag det gått för långt. Kanske har jag mognat eller bara blivit göbbgrinig.
Övervakning och hot mot den personliga integriteten är inte något problem för mig. Det är högst frivilligt, men idioterna som ploppar upp med sina uppdateringar får mig att vilja kräkas.

Jag får se hur länge jag står ut.

Två alternativ:

1) Ta bort de du inte vill veta något om.
2) Du kan välja att inte få uppdateringar, men fortfarande vara vän med dem.

Konstigt att jag har Fb som aldrig ser på nyhetsmorgon och matlagningsprogram samt de flesta äntligen hemma och alla liknande program.

Har haft och har stor glädje av Fb där jag har kontakt med gamla vänner som jag aldrig skulle haft kontakt med om inte Fb funnits, det gäller att va lagom avslappnad bara och ha ett liv utanför Fb och internet.

Jag har inte Facebook, twitter eller ens en smartphone...klarar mig utmärkt utan. Jag fattar inte att folk har tid att hålla på med detta...föredrar att leva i nuet istället. Tyvärr ser man allt för många som fastnat i det jag kallar "skiten"...på arbetsplatsen t ex. Många är alltför upptagna av detta och det går ut över jobb, barn mm. Börja leva i verkligheten för faan!

Om folk hade använt facebook som det är tänkt från början hade det väl vart ok.men folk lägger ju bara upp bilder på lama middagar, skriver massa bekräftelse uppdateringar, osv osv.
Har varit utan facebook i ett par år,men skaffat det igen då vi som umgåtts sen 13 års ålder skapat en egen grupp där vi kan styra upp ev träffar å dylikt i. I detta fall tkr jag det är ok eftersom vi är lite utspridda. Men annars tkr jag verkligen fejjan är som ngn ovan skrev ett vuxendagis förstår. Erkligen inte grejen med att adda folk man nästan aldrig snackat bara för att man råkade gå i samma skola för 20 år sedan.

Håller med till punkt och pricka. Jag har inte heller något av dessa du räknar upp.

Håller med!
Jag är med på lite olika diskussionsforum då jag gillar att diskutera. Men facebook är ju bara ett enda stort rop på bekräftelse! Tycker egentligen att hela fenomenet är oerhört sorgligt. Att människan känner ett behov av att få bekräftelse för minsta lilla. Ju fler "gilla" folks inlägg får, desto bättre mår de. "Det här åt jag till middag". "Sitter i soffan och kollar på film". Jaha...... Och????

Jobbarkompisar går inte prata med längre på fikarasten då de hela tiden måste kolla facebookuppdateringar. Telefonen finns alltid till hands. När blev det så? Att människan man inte är tillsammans med blev viktigare än den man sitter ihop och samtalar med?

På en öppen förskola här i stan så har de förbjudit mobiltelefoner då föräldrarna som är där bryr sig mer om sina telefoner än om sina barn.... Tragiskt!