Vänner som vägrar facebook?

Om det nu är fakta, vad baserar du det på? Finns det några empiriska undersökningar som visar att människor som har facebook har större sociala liv och fler vänner än människor utan facebook? Säger då
dessa "undersökningar" att så uteslutande är fallet?

Jag kan bara tala för mig själv (och några av mina vänner som inte har facebook), men jag har inte alls mindre umgängeskrets än gemene man. Möjligtvis är den ganska noga utvald och kan kanske te sig lite elitisk, men skulle jag skaffa facebook så skulle min umgängeskrets inte sticka ut som abnormalt liten.

Självklart förstår jag att människor som har "fattiga" sociala liv, människor som är lite utanför och alltid varit det, kanske inte skaffar facebook för att de helt enkelt inte har användning för skiten och kanske tycker det är pinsamt att sitta där med en handfull vänner... Men att per automatik anta att alla som inte har facebook är en sådana människor är att göra en rejäl felberäkning.



Precis som du säger, man väljer. Jag och många fler väljer att inte spendera tid där alls. Inte ha något samröre med någon genom facebook (men att ha samröre med dessa personer på andra sätt). Vi väljer att inte ha någon profil alls. Vi väljer inte facebook. Ska vi betraktas som socialt dysfunktionella för det? Betyder det, som du säger, att vi då har mindre umgängeskretsar för att vi väljer bort facebook?

Om det enda goda facebook erbjuder är möjligheten till festinbjudningar står jag gärna över, dessa får jag på andra sätt. Oftast genom sms/samtal eller i en konversation.

Är det någon här inne i tråden som inte har facebook som missat en fest någon gång för att denne inte har facebook? Räck då upp handen!



Så, om jag ägnar 7 min i veckan åt facebook, då är jag "accepterad" för då har jag facebook? Men om jag inte ägnar någon tid åt facebook alls (för att jag inte har det), då höjer du på ögonbrynen? Varför är det inte lika självklart att människor inte väljer facebook som det tydligen verkar vara att alla får spendera den tid de vill?

"Det är lugnt, spendera så mycket eller lite tid du vill!"
"Jag spenderar ingen tid alls, jag har inte facebook..."
"FREAK!"



Du vet att man kan skicka iväg ett sms till 10 pers också?
Vill man ha en trevlig diskussion drar man upp planerna att ha en fest när man är på krogen eller gör något annat socialt. Då blir det trevliga diskussioner kan jag lova!
Det är lika tidsparande att skicka iväg mass-sms eller droppa det i en konversation som att logga in på facebook och pm:a folk.
När jag menar att facebook är tidskrävande menar jag snarare att vissa människor fastnar där, till och med nyhetstidningar tar ju upp problemet ibland och vi har alla sett hur någon blivit lika fäst vid sin facebookprofil likt det vore någon jävla tamagotchi!
Men framförallt menade jag att just jag är en sådan människa som lätt skulle fastna och tillbringa en evighet där, se på mig nu, sitter och diskuterar skiten tjugo i ett när jag ska upp till plugget tidigt imorron.



Jag vet mer än jag borde.



Cuddos till dig. Finns dock fortfarande "vänhoror" som i ena sekunden skryter om sina 45643534 vänner för att i andra gömma sig bakom en och säga:
"Oj, där är min facebookpolare X"
"Gå fram och hälsa då?"
"Nä för fan, är du dum lr?"



Man måste alltså hålla en viss standard på sin aktivitet för att inte missa saker? Så var det med den valfriheten...



Ja och nej! Jag är lite egoistisk, jag vet. Men vad det handlar om är att om jag känner grupp 1 via plugget, och grupp 2 via idrott, grupp 3 via barndomskompsiar osv. vill jag att den enda koppling dessa grupper ska ha till varandra är mig (eller andra för mig okända och objektiva faktorer). Med facebook, förlorar jag platsen i mitten för mitt eget sociala nätverk. Facebook tar den platsen i en viss mån, något jag inte riktigt vill.

Dessutom så finns det inget som säger att den personen som glatt delar med sig av sina vänner alltid kommer att få behålla dem. Jag vet, det låter jävligt egoistiskt och pessimistiskt, men jag har haft en del dåliga erfarenheter på det området och jag är nog "snål" när det kommer till mina kompisar numera.
För 5-10 år sedan skulle jag välkomnat facebook med öppna armar, men av olika anledningar är jag idag mer bitter av mig. Lägger inte alla ägg i samma korg, och skulle det behövas, spelar jag ut mina bekantskaper mot varandra. Facebook skulle då ställa till det för mig.



Tack själv, den är riktigt intressant.

Smått paranoid som jag är så har jag övervägt ett flertal gånger att lämna facebook( eftersom de äger ens bilder), men går det ens gå ur? Avaktivera kontot är väll inte samma sak som att avsluta det?

Kanske är bra att veta i framtiden.

Det är stalker vibbar när jag tänker på sånna här sidor. Leta upp människor som man har svag eller ingen kontakt med i verkliga livet.. för att kolla på deras familjebilder/fest som man inte ens var med på? Det är läskigt har jag alltid tyckt, fattar inte grejen ännu.

Intressant när man läser hur stor betydelse Facebook verkar ha speciellt för många ur generationen som är född runt 90-talet. Nästan lite skrämmande att så mycket av livet utgår från en enskild hemsida. Jag tycker det är en kul tjänst men långt från någon nödvändighet. Den värsta biten med Facebook om man nu ser den som en nödvändighet måste ju vara stressen som den medför, att hela tiden tvingas ha koll på sitt konto för att inte missa något.

Jag vet inte varför jag har Facebook.
De jag är vän med där är gamla bekanta som jag ändå aldrig umgås med, varken i verkligheten eller på Facebook.
Det blir förstås en del snokande bland vänners festbilder, fester där jag aldrig är med.
Mafia Wars kör jag också.

Viva La Resistance!

Det känns lite skumt att det känns som ett faktum för dig. Vad bygger du det på? Finns ingen källa på att folk som inte har Facebook har mindre vänner. Som någon sagt tidigare i tråden känns det nästan skrämmande hur viktigt detta med Facebook är. Det har blivit någon slags statussymbol att ha många vänner där. På en hemsida som kom upp på ett universitet i USA. Ligger det någon måtta i att fösta så mkt vikt vid det?

Blir jag överkörd på FB(flashback såklart) så vet jag om det. Jag vet att jag har blivit överkörd. Inte hela min skolklass. Precis som du säger så väljer man själv hur mkt man lägger ut på Facebook, och då kanske väljer att va 100% anonym, å det är ju ok. Men vad är du egentligen vitsen med Facebook, jo spionera på andra. Sådant sysslar jag inte med. Då jag tycker att folks liv är deras egen sak, och jag inte är särskilt intresserad.

Du har vettiga åsikter Whitelies, och jag vill med tacka för än rolig och intressant diskussion. Dock upprörde detta inlägget mig. Då jag personligen blir sårad när du tror att jag är socialt missanpassad bara för att jag inte har Facebook. Nu skärper vi oss och kör lite högre nivå på våra inlägg? Inte sant?

Som någon annan nämnde, många ser det som en tävling om vem som "känner" flest personer.

Facebook hade jag i typ 2 veckor, loggade in 3-4 gånger, blev bombarderad med meningslösa öldrinkar, låtsaspengar eller vad det var, testa om din gamle kompis från förr gillar samma filmer som dig, osv, urrk.


Har många kompisar som medger att det är fjantigt, men som ändå håller på...

Från att ha haft 80-90 vänner på Facebook så gallrade jag och behöll bara de som jag umgås frekvent med dvs inte gamla högstadiemänniskor som jag inte sett på 10 år. DÅ hade jag 26 personer kvar

Har man sedan blockat alla sjuka quizzar och annat skit och bara ser statusuppdateringar, foto och annat som spelar roll tycker jag att det är ett ganska bra socialt verktyg och man kan ha koll på sina polare utan att behöva ringa dom 2-3 gånger i veckan.

Väldigt OT jag vet. men måste posta!

http://sicko.se/pic/313-Tracy-pa-Facebook/

I början när jag skaffade en facebook var jag väldigt skeptisk till hela grejen. Hela sidan kändes b. Var inte inne på flera månader och när jag loggade in igen så hade jag såklart massvis med vänförfrågningar osv osv.. fixade till min profil och mina vänner.

Nu surfar jag in där kanske 1gång/dag - 1gång/varannan dag. Kollar vad folk har för sig och kanske skriver nån rad till någon.

Jag ser inte varför man skulle hata det så mycket, men inte varför man skulle älska det så mycket heller. Jag har några polare som inte är med för att dom tycker det känns meningslöst, fine! Skiter väl jag i. Deras eget val. Sen att "tävla om vem som har mest vänner"-grejen? Vafan, ska det vara coolt att ha 5243st vänner? Förstår inte hela den grejen ^^

Facebook är en lam sida men fungerar bra om man vill ha kontakt med gamla polare utan att vara för påbjudande eller vad man ska säga. Blocka alla jävla apps, quiz och fan vad det är. Känns bara så löjligt.

Till er som vill vara totalt anonyma på internet, varför? Vad för kriminellt håller ni på med som kan outa er genom att gå med på en community och lägga ut sitt namn som personuppgift? (Enda som behövs är namn, resten är valfritt)

Jag talar bara ur egen erfarenhet. I gymnasiet hade jag en 2-3 pers som inte hängde med "gängen" i klassen - utan var lite mer utstötta, mest pga deras egna instängda beteende. De fixade aldrig facebook - inte vad jag vet iaf - och vad jag försökte få fram var att de förmodligen inte gjorde ett facebook-konto pga. att de var måna om sin integritet...

Därför vågar jag påstå att jag tror att chansen är större för de som inte har facebook som är födda 1980-90, att de är utstötta/inte har några vänner än att de inte har facebook pga att de är måna om sin integritet.

Du och namgreb verkar ju tillhöra den senare, men jag bor i Sthlm innerstad och alla som har vänner och är kul personer att hänga med har facebook. Jag kan faktiskt inte tänka på EN enda polare som jag saknar på facebook, sjukt nog. Det är därför jag har svårt att sätta mig in i era tankegångar.

Jag personligen vet att de som inte har facebook har snarare problem med umgängeskretsen än att bry sig om sin integritet, men det kanske är annorlunda hos er.

Sedan undrar jag varför du tar åt dig om det uppenbarligen inte gällde dig och du tillhörde den gruppen som är mer mån om sin integritet.