2008-06-25, 03:57
#1
Substans: Hash grönt (om jag minns rätt)
Dos: minns ej.
Ålder: 17 (ett år sen alltså)
Tid: Längre än väntat...
Beskrivning:
__________
Det började väll med att polarna snackade om att dem hade fixat några Gram hash. Och att vi skulle köra det dagen där på. Jag tvekade länge på om jag skulle göra det eftersom det var första gången och eftersom jag inte visste vad vi skulle hitta på efter att vi hade rökt klart.
Men dagen där på kände jag suget till att prova och grabbarna samlades nere i centrum. Vi gick sedan upp på ett berg med ganska mycket skog på, Det ligger ganska nära tågen. Vu går så långt upp för berget som vi pallar sen så meckar min kompis den första spliffen.
Jag står och börjar tveka på om jag ska göra det igen. Jag börjar bli torr i munnen och få en skakande känsla i magen.
Min kompis är nu klar efter ca 10 minuters meckande med 1 spliff. Och tänder den. Han tar ett djupt bloss och skickar vidare den till en annan kompis. Sen frågar en av mina kompisar om jag ska köra. Och jag svarar jag "tror det".
Min kompis tar sig ett djupt bloss och ger mig spliffen.
Dem säger till mig att ta ett djupt andetag och hålla inne röken så länge jag bara orkar. Men så snart efter att jag har dragit i mig det djupaste andetag med en skärande brännande känsla i hals och bröstkorg så säger dem åt mig att suga in ett litet till. Jag gör det och håller inne det så länge att jag inte orkar mer.
Dem frågar ifall jag känner någonting och jag svarar att jag inte känner av det någonting.
Nu har splifen gått runt gänget ett varv och min kompis börjar mecka en ny medans jag tar ett bloss till. Och skakar i hela kroppen av alla blandade känslor jag hade just då.
Då frågar en av mina kompisar " känner du något?", jag svarar med ett flin och skakig röst att jag inte känner någonting alls.
Då säger han "OK! då kör vi en shotgun på dig", och jag hade ingen aning om va det var. Och frågade va det var för något. Han förklarade och jag tänkte att det var lite bögigt men körde på ändå.
(en shotgun är när din kompis tar glöd sidan av spliffen och stoppar den i munnen, medans du tar filtersidan och stoppar den i din mun. Och sedan blåser din kompis från glödsidan medans du suger in på filter sidan.)
Jag gick då fram till min kompis som stoppade glöd sidan i munnen och sedan körde "shotgun metoden" på mig. Jag förstod inte riktigt meningen med det, "man får juh lika mycket rök i sig ändå", tänkte jag. jag har fortfarande ingen aning om ifall det gör någon skillnad.
Mina kompisar blir som tokiga och säger "den där satt fint!". Och jag säger fortfarande "Jag känner ingenting".
Vi kör runt spliffen ett varv till och sedan bestämmer jag och min kompis oss för att gå och möta en annan kompis som är en bit nedanför berget. (han är helt emot droger)
När jag är på väg och ska gå med min polare så smäller det bara till och jag blir stenad som en kyckling. Jag får världens skrattattack och säger att jag är hög som fan!
Min polare garvar ihjäl sig eftersom det är första gången för mig.
När vi är på väg ned för berget känner jag hur jag tappar känseln helt i mina ben. jag skriker till min polare som nästan är nere att jag inte har några ben och att jag flyger fram. Jag hör inget svar och ser då att det går en person nedanför som hörde allt jag sa. Jag blev nojjig men min polare sa "vad ska han göra!?" och jag lugnar ned mig igen.
Nu har vi kommit ned för berget och möter våran kompis som stod och väntade på oss. min kompis gick fram till honom och hälsade men jag sade varken hej eller kollade på honom. För jag var helt medveten om att han hatar droger och jag fick inte säga något för min andra vän som var stenad.
Vi började gå och jag hade ingen aning om vart vi skulle. Men jag luskade med och kollade bara ned i backen hela vägen.
Dem andra polarna var kvar uppe på berget medan jag å mina andra 2 vänner går mot centrum. Vi möter då en 3:e kompis som inte heller vet något om att vi är höga. Men han är inte emot det.
Vi hamnade sedan utanför min stenade kompis hus. Han gick hem och kom aldrig ut mer. Jag satt då på en bänk stenad och lyssnade på mina "nyktra" och omedvetna vänners samtal. Fast igentligen lyssnade jag inte för jag var så inne i min egna värld.
Men då kom jag och tänka på en gammal klasskamrat som bor ensam. Och jag slänger ur mig
"alltså ni vet pelle (inte riktiga namn) hur har han råd att bo ensam? Han e juh bara 17 år?"
Min droghatande vän kollar konstigt på mig och jag tänkte att nu är jag körd.
Han svarar då, "Social bidrag typ".
Jag säger bara OK!
Vi hamnade sedan på en lång väg som jag ofta går på med mina polare för att gå till en godis butik med billig läsk
.
När vi gick på den långa vägen så gick dem och samtalade och min droghatande vän skrek mycket för att han var arg. Och jag röck till varje gång han skrek.
Jag började då också se en glasboll runt mig som shiftade från röd färg till genomskinlig. Alltså jag uppfattade färgen framför mig som röd...
Och ljuden gungade upp och ned från mina vänners samtal.
Min droghatande vän skriker ännu än gång, och jag blir skit skraj.
Det kändes som att vi hade gått på samma väg i 30 minuter men det tar normalt 2-3 minuter.
Min droghatande vän skriker då till igen och jag blir skit skrajj.
Jag klarar då inte av pressen att hålla det borta längre och säger med en skrattande röst,
"Hörni, Jag måste bara säga en sak, Jag är helt jävla stenad"
Och min droghatande vän säger bara "VA! nä fan nu blir jag ännu argare!"
Och jag bara garvar.
Min andra vän skrattar åt mig å säger "seriöst?". Och jag vänder mig mot honom och förklarar hur jag ser min glaskula och de gungande ljuden som mina öron uppfattar.
Han skrattar åt mig och min droghatande vän skriker "Fan va jag är arg!" och jag rycker till igen och börjar flina.
Mina vänner går sedan hem efter att vi har varigt och köpt en god iskall Cola på butiken som är så billig. Och jag blir nojjig som fan och tänker, "vart fan ska jag ta vägen, knallröda ögon och stenad som en murvel".
min första tanke var att sitta på en bänk och dricka min cola. Men det gillade jag inte för jag blev nojjig av tanken att sitta ensam med röda ögon på en bänk där det ofta går människor.
Jag kommer då på att klockan är runt 20:00 och att jag har skola dagen efter. Och brukar gå och lägga mig runt 22:00 för att palla kliva upp kl 06:00 nästa dag.
Så jag tänkte att jag kunde se en film hos nån polare som tidsfördrift.
Jag går då till en av mina vänner som var med på berget (han rökte inte på)
Och hoppas på att det är han som öppnar dörren när jag plingar på.
Han öppnar lyckligtvis dörren och jag frågar om jag kan komma in. Han säger då "Helvette vilka röda ögon" och jag får en panik känsla men reagerar med att fnissa och le.
vi går sedan in på hans rum och jag föreslår att kolla på en film. Han sätter på filmen men jag minns inte vilken film det var.
Under hela filmen var jag i min egen värld. Min vän snackade med mig men jag svarade inte. Jag kollade bara på Tv:n men det var bara en stillbild som aldrig försvann. Sen var filmen slut. Och jag sa att jag va tvungen att gå hem för då var klockan 23:00 och jag var fortfarande rätt så bäng.
Jag gick hem och hoppades på att morsan eller syrran inte skulle märka nått.
när jag kom in så sa morsan "Hej, vart har du varigt då?" med en förvånande röst. Eftersom jag brukar va hemma innan 22:00.
Och jag svarade "jag va hos en kompis och kollade på film".
Sedan gick jag snabbt in på toaletten och drack vatten och borstade tänderna. Gick sedan in på mitt rum och stängde dörren. Var då inte bäng längre. Och tänkte för mig skälv. "Fy fan va coolt! jag har provar hash! vilken jävla trip"
Och dagen efter snackade jag med en klasskompis om det hela och han fick sig ett gott skratt.
Måste säga att jag är smått rädd för att köra det igen eftersom jag blir så jäkla nojjig av det. Men nog fan var det en upplevelse att minnas
Dos: minns ej.
Ålder: 17 (ett år sen alltså)
Tid: Längre än väntat...
Beskrivning:
__________
Det började väll med att polarna snackade om att dem hade fixat några Gram hash. Och att vi skulle köra det dagen där på. Jag tvekade länge på om jag skulle göra det eftersom det var första gången och eftersom jag inte visste vad vi skulle hitta på efter att vi hade rökt klart.
Men dagen där på kände jag suget till att prova och grabbarna samlades nere i centrum. Vi gick sedan upp på ett berg med ganska mycket skog på, Det ligger ganska nära tågen. Vu går så långt upp för berget som vi pallar sen så meckar min kompis den första spliffen.
Jag står och börjar tveka på om jag ska göra det igen. Jag börjar bli torr i munnen och få en skakande känsla i magen.
Min kompis är nu klar efter ca 10 minuters meckande med 1 spliff. Och tänder den. Han tar ett djupt bloss och skickar vidare den till en annan kompis. Sen frågar en av mina kompisar om jag ska köra. Och jag svarar jag "tror det".
Min kompis tar sig ett djupt bloss och ger mig spliffen.
Dem säger till mig att ta ett djupt andetag och hålla inne röken så länge jag bara orkar. Men så snart efter att jag har dragit i mig det djupaste andetag med en skärande brännande känsla i hals och bröstkorg så säger dem åt mig att suga in ett litet till. Jag gör det och håller inne det så länge att jag inte orkar mer.
Dem frågar ifall jag känner någonting och jag svarar att jag inte känner av det någonting.
Nu har splifen gått runt gänget ett varv och min kompis börjar mecka en ny medans jag tar ett bloss till. Och skakar i hela kroppen av alla blandade känslor jag hade just då.
Då frågar en av mina kompisar " känner du något?", jag svarar med ett flin och skakig röst att jag inte känner någonting alls.
Då säger han "OK! då kör vi en shotgun på dig", och jag hade ingen aning om va det var. Och frågade va det var för något. Han förklarade och jag tänkte att det var lite bögigt men körde på ändå.
(en shotgun är när din kompis tar glöd sidan av spliffen och stoppar den i munnen, medans du tar filtersidan och stoppar den i din mun. Och sedan blåser din kompis från glödsidan medans du suger in på filter sidan.)
Jag gick då fram till min kompis som stoppade glöd sidan i munnen och sedan körde "shotgun metoden" på mig. Jag förstod inte riktigt meningen med det, "man får juh lika mycket rök i sig ändå", tänkte jag. jag har fortfarande ingen aning om ifall det gör någon skillnad.
Mina kompisar blir som tokiga och säger "den där satt fint!". Och jag säger fortfarande "Jag känner ingenting".
Vi kör runt spliffen ett varv till och sedan bestämmer jag och min kompis oss för att gå och möta en annan kompis som är en bit nedanför berget. (han är helt emot droger)
När jag är på väg och ska gå med min polare så smäller det bara till och jag blir stenad som en kyckling. Jag får världens skrattattack och säger att jag är hög som fan!
Min polare garvar ihjäl sig eftersom det är första gången för mig.
När vi är på väg ned för berget känner jag hur jag tappar känseln helt i mina ben. jag skriker till min polare som nästan är nere att jag inte har några ben och att jag flyger fram. Jag hör inget svar och ser då att det går en person nedanför som hörde allt jag sa. Jag blev nojjig men min polare sa "vad ska han göra!?" och jag lugnar ned mig igen.
Nu har vi kommit ned för berget och möter våran kompis som stod och väntade på oss. min kompis gick fram till honom och hälsade men jag sade varken hej eller kollade på honom. För jag var helt medveten om att han hatar droger och jag fick inte säga något för min andra vän som var stenad.
Vi började gå och jag hade ingen aning om vart vi skulle. Men jag luskade med och kollade bara ned i backen hela vägen.
Dem andra polarna var kvar uppe på berget medan jag å mina andra 2 vänner går mot centrum. Vi möter då en 3:e kompis som inte heller vet något om att vi är höga. Men han är inte emot det.
Vi hamnade sedan utanför min stenade kompis hus. Han gick hem och kom aldrig ut mer. Jag satt då på en bänk stenad och lyssnade på mina "nyktra" och omedvetna vänners samtal. Fast igentligen lyssnade jag inte för jag var så inne i min egna värld.
Men då kom jag och tänka på en gammal klasskamrat som bor ensam. Och jag slänger ur mig
"alltså ni vet pelle (inte riktiga namn) hur har han råd att bo ensam? Han e juh bara 17 år?"
Min droghatande vän kollar konstigt på mig och jag tänkte att nu är jag körd.
Han svarar då, "Social bidrag typ".
Jag säger bara OK!
Vi hamnade sedan på en lång väg som jag ofta går på med mina polare för att gå till en godis butik med billig läsk
.När vi gick på den långa vägen så gick dem och samtalade och min droghatande vän skrek mycket för att han var arg. Och jag röck till varje gång han skrek.
Jag började då också se en glasboll runt mig som shiftade från röd färg till genomskinlig. Alltså jag uppfattade färgen framför mig som röd...
Och ljuden gungade upp och ned från mina vänners samtal.
Min droghatande vän skriker ännu än gång, och jag blir skit skraj.
Det kändes som att vi hade gått på samma väg i 30 minuter men det tar normalt 2-3 minuter.
Min droghatande vän skriker då till igen och jag blir skit skrajj.
Jag klarar då inte av pressen att hålla det borta längre och säger med en skrattande röst,
"Hörni, Jag måste bara säga en sak, Jag är helt jävla stenad"
Och min droghatande vän säger bara "VA! nä fan nu blir jag ännu argare!"
Och jag bara garvar.
Min andra vän skrattar åt mig å säger "seriöst?". Och jag vänder mig mot honom och förklarar hur jag ser min glaskula och de gungande ljuden som mina öron uppfattar.
Han skrattar åt mig och min droghatande vän skriker "Fan va jag är arg!" och jag rycker till igen och börjar flina.
Mina vänner går sedan hem efter att vi har varigt och köpt en god iskall Cola på butiken som är så billig. Och jag blir nojjig som fan och tänker, "vart fan ska jag ta vägen, knallröda ögon och stenad som en murvel".
min första tanke var att sitta på en bänk och dricka min cola. Men det gillade jag inte för jag blev nojjig av tanken att sitta ensam med röda ögon på en bänk där det ofta går människor.
Jag kommer då på att klockan är runt 20:00 och att jag har skola dagen efter. Och brukar gå och lägga mig runt 22:00 för att palla kliva upp kl 06:00 nästa dag.
Så jag tänkte att jag kunde se en film hos nån polare som tidsfördrift.
Jag går då till en av mina vänner som var med på berget (han rökte inte på)
Och hoppas på att det är han som öppnar dörren när jag plingar på.
Han öppnar lyckligtvis dörren och jag frågar om jag kan komma in. Han säger då "Helvette vilka röda ögon" och jag får en panik känsla men reagerar med att fnissa och le.
vi går sedan in på hans rum och jag föreslår att kolla på en film. Han sätter på filmen men jag minns inte vilken film det var.
Under hela filmen var jag i min egen värld. Min vän snackade med mig men jag svarade inte. Jag kollade bara på Tv:n men det var bara en stillbild som aldrig försvann. Sen var filmen slut. Och jag sa att jag va tvungen att gå hem för då var klockan 23:00 och jag var fortfarande rätt så bäng.
Jag gick hem och hoppades på att morsan eller syrran inte skulle märka nått.
när jag kom in så sa morsan "Hej, vart har du varigt då?" med en förvånande röst. Eftersom jag brukar va hemma innan 22:00.
Och jag svarade "jag va hos en kompis och kollade på film".
Sedan gick jag snabbt in på toaletten och drack vatten och borstade tänderna. Gick sedan in på mitt rum och stängde dörren. Var då inte bäng längre. Och tänkte för mig skälv. "Fy fan va coolt! jag har provar hash! vilken jävla trip"
Och dagen efter snackade jag med en klasskompis om det hela och han fick sig ett gott skratt.
Måste säga att jag är smått rädd för att köra det igen eftersom jag blir så jäkla nojjig av det. Men nog fan var det en upplevelse att minnas
