Vilken är den värsta konstnären du vet?

Så vilken konstnärs verk gör dig mest illa berörd och varför?

Anri Sala.

Käthe Kollwitz' kolteckningar ligger i vilket fall ganska högt upp på listan. Edgar Degas' Interior/The Rape är också ganska lärrig, fast på ett helt annat sätt. Kollwitz' grejer känns mer Vilhelm Mobergskt hopplösa — folk tror på gud, går till kyrkan, späker sig själva och sina barn men får ändå missfall, dålig skörd och dör i tyfus — och mer, kanske på grund av kolet lite raspigt, grovt och mer direkt smärtframkallande. Degas' målning är i kontrast till detta mer utpräglat passiv och indirekt, både i bildspråket och i vad som avbildas. Måste jag välja tycker jag definitivt den senare är mer obehaglig.

Boris Valejo för inte mig glad, i alla fall. Sjukt fula bilder och töntiga motiv. Gubbslem, liksom.

Håller med om det, de flesta fantasykonstnärer suger hästkuk med sitt repetiva poserande av standardmallar. Tänk om de kunde använda sina tekniska kunskaper till att förmedla något eget i stället.

Jag själv har svårt att namnge någon enskild konstnär, det mesta som är dåligt sållar man bara bort, men lite retar de mig alla dessa stureplans"konstnärer" som knullat sig upp i karriären och ställer ut sitt psykotiska barnklotter på finaste gallerierna utan att någonsin bli ifrågasatta. Men de är så många att jag inte ids ens börja namedroppa dem.

Thomas Kinkade var det första namnet som dök upp i mitt huvud, men den där Boris Valejo verkar vara i samma klass. Fantasykonstnärerer suger, som konstaterat, hästkuk.

Annars brukar videokonst vara någonting jag nästan älskar att hat. Det händer emellåt att man får se videokonst som faktiskt är bra, men 99 gånger av 100 så är det bara vansinnigt tråkigt och helt intetsägande. Tyvärr brukar jag inte bry mig om att notera namnen på konstnärerna till verken, så jag kan inte hänga ut dem här.

Jackson Pollock.

Det är ju helt fantastiskt hur man kan slå Pablo Picasso i att måla dåligt

Jag är förbaskat trött på Damien Hirst och Jeff Koons. Jag håller i stort med i vad Lars Nittve säger i förra numret av Konstvärlden & Disajn. Det har blivit en inflation på verk från dem och det har blivit rejäla överpriser. Speciellt Damien Hirst som som jag tycker har blivit rejält tråkig, platt och förutsägbar.


Själv då?

så, så pojkar, nu tar vi det lilla lugna - allrajt?
Jag tycker nog ändå att man bör tillskriva gamle Boris en hantverksmässigt och tekniskt skicklighet som inte går av för hackor, så att säga. Sedan kan ju (är ju) motiven inte så... nydanande.
Vad jag menar är: det kan ju inte vara så svårt att hitta en konstnär som har för sig och allt det där med hästsnopp (eller vad det var) Både när det gäller teknik och motiv.
Det finns konstnärer vars verk får mig att vilja söka upp dem och klubba dem bortom vett och sans med en frusen sutare, men som du säger. man lägger inte ens deras namn på minnet.

Fast illa berörd är en annan sak och jag måste hålla med angående de där kolteckningarna av Käte - fy fasen, jag mår dåligt av dem.

Som jag var inne på tidigare, talanglösa miffon som verkar ha knullat sig upp i karriären. Vad som fick mig att starta tråden var att jag satt och bläddrade i inköpskatalogen (färgbilder på hundratals verk med pris och allt) från en av sveriges största konstföreningar och insåg att egentligen allt var mer eller mindre skräp, pseudopretentioner, eller snarare medelmåttlighet. Inget stack ut. Och ändå vet jag att det finns massor av bra konstnärer - ändå kan man vara fan så säker på att i stort sett alla utställningars huvudbudskap är uppdelat i brist på självkritik, medelmåttlighet och tristess.

Jag har blivit så färgad av hur det fungerar i konstvärlden att när jag ser någon av de större galleristerna visa upp någon av sina nya unga snyggingar till "fynd" utgår jag alltid från att de fått sin utställning antingen sängvägen eller för att de är av rätt familj (von, af, etc). Dessa är de värsta konstnärer jag vet - de som kanske inte suger hästkuk men i alla fall galleristkuk - och de är många.

Gunilla Mann.
Jag hatar hennes groteska skit.
Jag hatar henne dessutom för att varenda jävel här i Skåne har en ful affisch på skitmålningarna hon gjort hemma hos sig. Det är HEMSKT att så många kan ha så dålig smak. Thomas Millroth, chef för Ystad konstmuseum vågade dock bryta glorifieringen av kärringen: "Hennes tavlor är rena skiten, de är inte ens värda ramen"

Det är ytterst sällan man ser någon konstnär få så hård kritik som Mann, vilket är synd då de flesta konstnärer av idag åker på alldeles för lite däng för sitt eget bästa.

Problemet är väl att svenskjävlarna tar all kritik som sakliga argument för att riva ner allt man åstadkommit och sedan tyst krypa under en sten och dö i stället för att A, om kritiken är saklig, förändra och förbättra, B, om den är bara trams, ignorera.

I Manns fall är det väl kombinationen ekonomisk framgång och menlöshet som sticker extra mycket i ögonen antar jag. Det finns ju en uppsjö av "finare" konstnärer som i tystnad lever gott på skattepengar i konsthallssvängen utan att sälja sina pryttlar som är precis lika goda kålsupare.