Lång tid med alkohol - Fortsättning på misären

Smått deprimerande men härligt att du tog dig ur det!

Riktigt bra rapport! fastna med en gång fan

Intressant rapport om hur det kan bli när man kör för hårt och för länge, förstår precis den där tomma känslan du beskriver.

Jag måste dock fråga, antar att du är runt 25 som du säger, hur har du levt ditt liv innan?
Har det alltid varit hårt supande utan någon anledning eller har du varit mer en partymänniska som går ut mycket och ofta och därmed genom den vägen byggt upp dina alkoholproblem?

Värd läsning! Intressant hur det kan sluta så pass som det gjorde för dig.

5/5!

Tur att du hade Per vid din sida.

Ända sedan dom första fyllorna i mitt liv, som jag tog när jag var ungefär 13 - 15, märkte jag att alkohol var något för mig. När jag tänker tillbaka på den tiden skulle jag vilja anse att jag uppskattade alkohol mer än mina kamrater.

Som för många andra ungdomar blev det festande ungefär varje helg. Men efter några år kände jag att det inte räckte för mig. Jag ville vara full mer än bara på helgen.

Så när jag var runt 16 - 17 satt jag hemma och smygsöp för mig själv. Jag ville ju såklart inte att andra skulle få reda på det, då det skulle ha uppfattats som att jag hade stora problem (vilket jag också hade, åtominsone en bra början till det)

Lite senare i livet, vid ungefär 18 - 20 års ålder började jag mer eller mindre söka mig till andra som gillade kröken lika mycket som mig. Det var väl här det mer eller mindre började gå utför på riktigt. Jag söp så ofta jag kunde, när jag hade råd helt enkelt. Vilket för det mesta blev minst 5 dagar i veckan. Ibland kunde jag dock hålla mig nykter några dagar, då jag faktiskt förstod att man inte kan leva så som jag gjorde. Som vanligt gick det dåligt och man började supa lika hårt efter några dagar igen.

Tillslut kände jag att det fick vara nog. Jag mådde dåligt av att vara full och minst lika dåligt när jag var nykter. Så jag slutade dricka.

Jag var sedan nykter i många månader och skaffade mig ett skitjobb och försökte leva ett liv utan alkohol. Såklart gick inte detta och jag började supa igen. Efter en tids supande slutade jag även på mitt dåvarande jobb.

Efter några månaders supande var det dags igen, jag skulle sluta med drickandet. Och gjorde så även denna gång. Jag skaffade mig ett nytt jobb som jag trivdes mycket bättre med än det jag haft innan, och kände att livet inte var så dumt ändå.

Jag bestämde mig sedan efter några månaders tid att ändå ta en fylla, när det var helg och allt. Det slutade med att jag började supa på vardagrna igen, men jag skötte mig ändå bra på jobbet och allt i övrigt. Så jag ansåg att jag kunde leva så.

När sedan sommaren och semstern kom började jag supa på hårt igen. Och om det kan man läsa om i dom två rapporterna jag skrivit.

I dagsläget dricker jag fortfarande. Men jag har lyckats att hålla det under en nivå som duger för mig. Även fast det av många skulle uppfattas som att jag dricker alldeles för mycket.

Jävligt bra läsning, du levde verkligen i en misär där.

känner igen mig i den där historian mer än väl...

Hemsk...t bra 5/5

mycket intressant läsning, bra att du iallafall fick någon sorts ordning på ditt liv

Verkligen en stark berättelse, jag lider med dig


5/5


Lycka till med livet!

Den solande mannen är ju kung

5/5 för övrigt, riktigt bra skrivet

Verkligen gripande berättelse, även om man själv har varit med om mycket skit så har jag inte varit i närheten av det där.

Tycker att själva skriveriet var riktigt bra. 5/5 utan tvekan!