Lång tid med alkohol - Fortsättning på misären

Detta är en fortsättning på denna rapport https://www.flashback.org/showthread.php?t=654530 och för er som inte har läst den skall kanske göra det innan ni läser denna.

Dag 9, Lördag Fortsättning

Det är fortfarande lördag och jag och Per sitter i min soffa och dricker vin. Eftersom jag druckit hela dagen sedan klockan 07:00 så har jag börjat bli ganska full, men även ganska trött. Fyllan känns inte som den brukar göra. Detta känns mer dimmigt och konstigt. Jag förklarar detta för Per som tittar lite konstigt på mig. Han säger att jag inte ser ut att må bra. Han säger att jag är väldigt blek, men frågar sedan om jag vill ha en grogg, det kanske hjälper säger han. Jag håller med honom, fyller upp en grogg som nästan enbart innehåller sprit. Jag dricker så fort som möjligt och efter en liten stund är groggen slut. Fyller därefter upp ett glas vin och dricker även detta mycket snabbt. Känslan som kommer när båda glasen slår till känns väldigt konstig. Jag blir alldeles svett och känner mig paranoid. Det känns på något sätt som jag har akutförgiftat kroppen. Jag känner mig en aning svimfärdig och får svårt att andas. Kroppen och hjärnan vill inte mer, jag har fått panikångest. Hjärtat slår nu väldigt hårt och snabbt och fyllan som fanns där innan är som bortblåst. Jag får panik och vet inte vad jag ska göra. Per ser väldigt orolig ut och frågar vad som är fel. Vid tillfället har jag blivit enormt svimfärdig och kan inte andas. Jag kan varken ställa mig upp men vill inte sitta ner. Jag säger till Per i mitt förvirrade tillstånd att jag är påväg att dö, vilket jag också tror just då. Per försöker att lugna ner mig och säger att jag inte kommer att dö, du blir bättre om en stund. Försök att ta det lugnt och vila lite säger han. Först hjälper inget han säger, det blir bara värre och värre känns det som. Men efter en liten stund släpper allt helt plötsligt. Det känns väldigt skönt, men jag känner mig även helt slut.

Just nu känns det som jag har två alternativ att välja på. Antingen glömmer jag det som nyss hände och super vidare eller så tar jag det som en varningssignal och försöker sova lite. Jag bestämmer mig för att försöka sova.

Väl i sängen börjar jag höra konversationer i huvudet, vilket gör det omöjligt för mig att sova. I huvudet är jag mitt i en fest och alla pratar högt och är glada. Jag hör mest Per som tjatar på mig att jag ska supa hårdare och inte vara så tråkig. Jag försöker svara men jag kan inte. Det är bara alla andra som kan prata. Efter en stund börjar jag tänka på min mor och jag ser hennes lilla hus och känner att jag vill hem till henne så hon kan ta hand om mig. Jag känner mig som ett litet barn. Men i huvudet är hon arg. Hon säger att hon inte vill ha med mig att göra, att jag inte är välkommen. Vid detta tillfälle har jag somnat, men allt känns så verkligt. Jag drömmer att jag går på en lång och oändlig grusväg mitt i en skog, avvisad av alla. Det regnar och jag har ingenstans att ta vägen. Efter detta är det svart, jag somnar in på riktigt.

Dag 10, Söndag

Jag vaknar av att det ringer på dörren, sätter mig snabbt upp och förstår ingenting. Vart är jag? Efter en liten stund förstår jag att jag är hemma i min säng. Tittar på klockan som är ca. 10:00. Trött och sliten går jag mot dörren för att öppna. När jag öppnar dörren står min mor där med ett stort leende. "GRATTIS" utbrister hon. Jag fattar ingenting, och frågar vad hon gör hemma hos mig klockan tio på morgonen. Hon svarar att hon ville väcka mig och överraska mig på min födelsedag. Jag vet inte vad jag ska svara, men det verkar inte spela någon roll. Hon går in och tar av sig sina ytterkläder går in i köket och tar fram mat som hon har med sig i en kasse som hon säger att hon ska laga till. Tillsist tar hon fram två vinflaskor som hon ställer i kylskåpet. Jag vet fortfarande inte vad jag ska säga, utan står bara och tittar. Hon frågar sedan om jag minns att vi gjorde upp att hon skulle komma. "Jaja, det gör jag" svarar jag utan att ens tänka efter om jag minns det.

Efter ett tag är maten klar och vi sitter och äter och hon frågar om jag dricker vin, men svarar åt mig. "Ja, det är klart att du gör det", och skrattar lite och fyller sedan upp ett stort glas med vin. Vid detta tillfälle känns det som att det är meningen att jag ska dricka. Jag ska inte få komma undan. Jag känner att jag inte orkar äta, men vill inte göra min mor besviken. Så jag fortsätter att tvinga i mig maten tillsammans med vinet. Det skulle jag inte ha gjort, för helt plötsligt känner jag hur det kommer en våg nere ifrån magen. Jag hinner ställa mig upp men inget mer. Ut sprutar min mors mat tillsammans med en gulaktig vätska mitt på köksgolvet. Jag känner min mors blick utan att jag behöver titta på henne. Jag säger att jag inte mår så bra idag, och hon svarar lite skämtsamt att det är det nog ingen som skulle ha missat med din lilla uppvisning som jag nyss gjorde. Hon hjälper mig att städa, sen säger hon att det är bäst att hon går så att jag får vila och bli frisk igen. Ensam kvar sitter jag med skam och en enorm ångest.

Jag går till mitt kylskåp och tar ut vinflaskan som finns kvar utan att tänka på vad jag gör. Går till mitt vardagsrum och fyller upp ett glas. Tänker för mig själv att det enda jag duger till är att supa, så det är lika bra jag super mig full även idag. Dricker i mig vinflaskan väldigt snabbt och fyller på med några öl. Ruset jag får är inte ett dugg trevligt. Allt är bara dimmigt och jag känner mig förbannad och ångesten kryper i hela kroppen. Jag blir så förbannad att jag till slut ställer mig upp och tar tag i en stol och slänger den i golvet och ryggstödet rasar av. Tittar på stolen och tycker synd om den. Jag kände mig som stolen, trasig. Känner att tårarna börjar rinna och jag sjunker ner på golvet och sitter där full och ledsen. Allt känns bara åt helvete. Då ringer det i telefonen och jag tittar och ser att det är Per. Jag svarar och hinner inte säga något innan han skriker grattis i örat mig. Han frågar sedan om vi ska dra till krogen så att vi kan fira mig. Eftersom jag mår extremt dåligt vid tillfället tänker jag att det kanske kan göra mig glad, och vi gör upp ett ställe vi ska mötas på. Tar med mig kuvertet som ligger på köksbordet som innehåller 1000 kronor som jag hade fått av min mor.

Väl på krogen spenderar jag pengarna friskt på öl, och känner att jag mår bättre igen. Eftersom det är söndag är det inte så mycket folk där. Efter en stund framåt natten bestämmer jag mig för att gå ut för att röka. Utanför står redan två ganska stora killar. Tänker inte mer på dom utan tänder min cigarett och hinner ta några bloss innan jag hör någon skrika "vad i helvete gör du?" Jag vänder mig om och ser en av dom stora killarna stå och peka på sin tröjärm. Jag tittar och ser att det är lite aska och ett brännmärke från en cigarett på ärmen. Jag förstår då att jag råkat stöta till med ciggen på tröjan och på så vis har det blivit ett litet brännmärke. Jag försöker förklara att det inte var min mening, men det verkar inte hjälpa. Han börjar knuffa mig i bröstet och skriker något om att jag ska få stryk. Efter några knuffar känner jag att det tänder till i mig också och jag knuffar tillbaka. Då kommer den andra killen och slänger mig på marken och delar ut 3 - 4 slag mot mitt ansikte, sedan går dom snabbt därifrån. Jag ligger på marken och känner mig ganska groggy och orkar inte riktigt resa mig upp. Tar upp min mobil och ringer till Per och säger att han ska komma ut och hjälpa mig. Per kommer ut och han följer mig hem där vi tvättar av mitt ansikte från blod. Vi sätter oss sedan och tar några avslutande öl på min något udda födelsedag.


Dag 11, Måndag


Svett och smärta. Jag vaknar i min säng och det känns som om jag ligger i ett badkar. Jag har aldrig varit så svett som denna gång. Det går nästan att krama ur lakanet från svett. I ansiktet pulserar det och gör ont. Det slår mig då vad som hände natten innan, jag hade fått stryk. Går till badrummet för att titta till skadorna och möts av en stor blåtira som nästan täcker hela ansiktet. Plötslig får jag för mig att det står någon bakom om mig och jag vänder mig snabbt för att titta om det finns någon där. Men det gör det inte.

Jag går och sätter mig i soffan en stund och alla tankar bara rusar förbi. Det är som om jag inte kan tänka själv. Det känns väldigt jobbigt, och jag tittar ut över vardagsrummet och ser den trasiga stolen, och alla ölburkar och flaskor som nästan har täck varenda liten yta i rummet. Jag kommer på att jag inte ätit på riktigt på väldigt länge nu, och att kroppen borde behöva lite vatten. Jag går ut i köket och fyller upp ett stort glas vatten och börjar dricka. Men det går inte, jag kan inte dricka vattnet, så jag blir tvungen att spotta ut det tillbaka. Tittar i kylskåpet för att se ifall det finns något att äta även fast jag inte är hungrig. Ser istället några öl och tänker att jag ska försöka dricka dom istället. Fyller upp ölen i glaset jag tidigare hade vattnet i, och börjar dricka. Det går som på räls och efter en liten stund är den första ölen slut. Dricker dom sista 4 ölen som finns kvar också. Efter dessa får jag ett enormt sug av att dra någonstans utanför stan och slå upp ett tält och sova där någon natt eller två. Jag går ner i källaren och ser om mitt tält finns kvar och det gör det. Funderar lite om jag ska ringa Per och fråga om han vill följa med eller om jag ska åka själv. Tillslut kommer jag fram till att det skulle vara skönt att vara för sig själv.

Sagt och gjort. Jag tar min cykel och cyklar först till Jonny och köper 3 flaskor sprit och sedan till ICA där jag köper grillkorv och bröd som jag som jag ska äta om jag skulle blir hungrig. Därefter cyklar jag till ett ställe där jag brukade tälta när jag var mindre.

Fortsättning

Väl framme känns det som att jag sprungit ett maraton, jag är helt slut efter cykelturen dit. Jag bestämmer mig för att jag ska ta några groggar och ta det lugnt innan jag slår upp tältet. Solen lyser starkt och det är alldeles tyst. Klockan är vid denna tidpunkt ca. 16:00. Jag tar fram en plastmugg och fyller på med sprit och Fanta. Jag dricker ganska många groggar och efter en stund blir det helt svart, jag minns ingenting. Jag vet inte än idag om jag somnade eller vad jag egentligen gjorde. Jag vaknar i alla fall en liten bit bort ifrån där jag först satte mig, och märker att jag pissat ner mig. Försöker ställa mig upp men är alldeles för full. Efter lite slit står jag tillslut på benen. Jag kommer då på att jag ju måste slå upp tältet. Svart igen.

Dag 12, Tisdag

Jag vaknar av att jag ligger under något och att jag knappt kan andas. Börjar rulla runt för att ta mig loss men utan resultat. Av allt rullande blir jag illamående och spyr ganska kraftigt. Instängd i min egen spya ligger jag och vet inte hur jag ska ta mig ta mig ut. Tillslut lyckas jag ställa mig upp och på sätt ta mig ut. När jag kommer ut tittar jag vad jag legat under och upptäcker att jag legat under mitt tält. Tältpinnarna ligger bredvid. När jag står där och undrar över vad jag ska göra åt saken så ser jag i ögonvrån att det sitter någon lite längre bort. Det är en gammal man som sitter och solar. Utan att tänka börjar jag gå mot mannen.

När jag kommer fram till honom börjar han att prata direkt. Han frågar om jag också är där och solar och påpekar flera gånger att det är ett så fint ställe vi befinner oss på. Jag nickar bara och säger "mm". Jag märker även att han är full. Så jag frågar honom efter en stunds pratande om han vill ha en grogg. "Grogg?" Utbrister han. "Vad är det för påhitt?" "Ska du ha en sup renat ska du säga" säger han. Okej, säger jag och frågar honom om han ska ha en sup renat. "Javisst, självklart" säger han glatt. Jag går bort och hämtar en flaska sprit, Fanta och två muggar. Går tillbaka till mannen och jag fyller upp en grogg. Han skrattar och fräser något om att det jag nyss gjorde är idioti. Jag fyller upp sprit i en mugg åt honom också och han är väldigt noga med att han inte ska ha någon Fanta. Okej, tänker jag och ger honom en mugg med endast sprit. Han tar glaset och sänker allt på en gång som om det vore en snaps, även fast det var halva muggen fylld med sprit. Han ger sedan ifrån sig ett "Ahh" och säger sedan att det är gott med lite vatten i den heta solen. Jag tänker att jag får väl inte vara sämre jag och börjar hinka i mig min grogg.

Efter bara en liten stund har vi druckit hela flaskan och han verkar inte vara särskilt påverkad och jag förstår att han inte är den som däckar i första svängen. Av någon anledning känner jag mig väldigt glad tillsammans med denna man. Han är glad och berättar historier "ifrån hans tid" och jag kan inte slita mig och jag sitter som paralyserad och lyssnar.

Men efter en stund säger han att det är dags att åka hem. "Åka?" Frågar jag och undrar om det är bil han ska köra. Men det visar sig att det är fin gammal cykel han ställt lite längre bort. Vi skakar hand och säger hej då.


Efter mannen gått sin väg står jag ensam kvar och känner mig inte full, men inte heller nykter. Jag känner mig tom. Lämnad till igenstans för evigt. Jag går med långsamma steg mot mitt tält och när jag kommer fram ser jag min kasse med bröd och korv. Jag bestämmer mig för att tvinga i mig lite korv för att få i mig lite näring. Jag sliter upp korvpaket och börjar äta. Jag får verkligen tvinga ner korven. Efter att jag ätit ca 3 - 4 korvar tar det inte länge innan jag spyr upp allt igen. Jag undrar vad som är fel. Jag förstår inte att det är alkoholens fel. Jag förstår inte att jag har nerpissade byxor. Jag förstår inte att jag inte lyckats sätta upp tältet. Jag förstår helt enkelt inte vad jag håller på med. Mitt sunda förnuft är långt borta.

Jag börjar fundera på om jag ska ta min cykel och åka hem. Men konstiga tankar snurrar i huvudet. Jag får för mig att folk hatar mig, ingen vill se mig och vill prata med mig. Jag har helt enkelt blivit rädd för människor. Jag bestämmer mig för att ta fram min sista flaska sprit och dricka för att få mod att cykla hem. Det tar inte länge innan jag druckit upp lite mer än halva flaskan och jag har fått mod att orka cykla hem. Klockan är nu ca 15:30.

Min väg hem blir inte helt felfri. Jag cyklar och ramlar och slår mig ganska illa i högra benet och högra underarmen. Förstår inte så mycket just då och cyklar vidare. Väl hemma slänger jag av mig alla kläder och tar en dusch. Efter duschen sätter jag mig helt naken i min soffa och dricker min sista sprit. Jag är väldigt tacksam i dagsläget att ingen såg detta. Hur som helst somnar jag i soffan efter en stund.

Dag 13, Onsdag

Jag vaknar med ett ryck. Slänger mig snabbt upp ur soffan och förstår ingenting. Jag förstår inte vart är, varför är jag naken. Tittar mig omring med panik i blicken. Men kan inte förstå vart jag är. Jag börjar skrika "Hallå, vart fan är jag?" Efter någon minut förstår jag att jag är hemma. Just nu är jag livrädd. Springer till ytterdörren och tittar om den är låst. Men jag är inte nöjd med det. Jag är helt säker att det är någon i min lägenhet. Naken springer jag runt i min lägenhet och letar i varenda garderob, under sängen, tittar till och med under soffan som det är ca 10 cm mellan golvet och soffan. Men det hjälper inte att jag sökt igenom hela lägenheten. Det är någon som vill mig något ont.

Jag sätter mig i soffan och gungar fram och tillbaka och skakar med benet. Sitter hela tiden och stryker min högra hand över vänsterarmen som jag brukar göra när jag är rädd eller osäker. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill inte vara i min lägenhet. Men jag vill inte heller gå ut bland alla människor som är där ute. Tänk alla blickar. Alla viskningar bakom ryggen. Alla hånskratt. Nej, just nu var världen väldigt stor och alla människor farliga medan jag kände minimal och väldigt ensam. Den enda lösningen jag kunde komma på var att få tag på mer alkohol. Det var det enda som skulle kunna göra min situation bättre. Jag börjar söka igenom hela min lägenhet efter alkohol men finner inte en droppe. Under hela tiden känner jag mig förföljd och övervakad. Fan, jag måste ha alkohol. Vad ska jag göra? Det enda alternativet jag har är att komma till systembolaget på något sätt och synas så lite som möjligt. Letar upp mina solglasögon och sätter på mig en blå tröja med huva på. Jag springer sedan ut i trappuppgången och ner för alla trappor så snabbt jag kan. Därefter slänger jag mig på cykeln och cyklar med rasande fart mot bankomaten. Vid bankomaten tar jag ut 1000 kronor.

Väl vid systembolaget känns det som allt tittar på mig. Jag går snabbt till spritflaskorna utan försöka tänka på alla blickar. Jag lägger snabbt ner 4 vodkaflaskor i min korg. Sedan går jag mot ölen och lägger ner ett antal burkar av den billigaste sorten.

När jag kommer hem känns det fortfarande som det är någon mer än jag i lägenheten. Jag mår väldigt dåligt. Alla tankar snurrar hur dom vill. Jag kan inte kontrollera något. Efter stund blir det för mycket och jag måste spy.
Efter detta blir jag förbannad och tänker "nu ska ni få se, nu har ni gjort bort er". Jag går och sätter mig i soffan och fyller upp en riktigt stark grogg. Jag ser alkoholen som någon högre makt som kommer att göra mig stark och kommer att göra så att ingen stirrar på mig, förföljer mig osv.

Jag dricker snabbt upp två starka groggar och ruset kommer efter en stund. Jag känner mig bäst på jorden. Alkohol har aldrig kännts så bra som det gjorde den dagen. Jag börjar skrika ut att "nu är ni inte så tuffa längre" och "tror ni att ni kan hålla på att jävlas med mig på det där sättet".

Därefter bestämmer jag mig för att jag ska jag gå ut och visa alla att jag inte är rädd. Jag tar med mig spritflaskan och går runt i mitt område där jag bor och hälsar glatt på alla jag möter. Jag känner mig som en vanlig person. Jag känner mig som alla andra. Efter stund sätter jag på en bänk och dricker min sprit i lugn och ro. Allt känns så bra igen. Alla problem som fanns tidigare under dagen är bortglömda. Jag förstår inte att det jag håller på med är helt sjukt. Men det förstår polisen. För efter att jag suttit på bänken i ca. en timme rullar en polisbil fram till mig och två poliser kliver ut. "Jaha, här sitter vi och dricker sprit och är fulla ser jag" säger en av poliserna. Jag försöker förklara för poliserna att jag inte är något full. Men det fungerar inte så bra och en av poliserna säger att han ska hålla ut min sprit. Men jag vägrar. Jag förklarar att jag bara bor en liten bit bort och att jag är påväg dit, men vilade lite på bänken först. Efter många om och men får jag gå med spriten med mig.

När jag kommer hem igen bestämmer jag mig för att jag inte ska gå ut något mer dom närmaste dagarna. Hemma kan ingen störa mig. Jag vill bara vara full och inget annat.

Dag 14 - 17, Torsdag - Söndag.

När jag vaknar på Torsdag tänker jag att jag ska bete mig som en vanlig människa. Äta lite mat och ta några öl. I efterhand förstår jag att detta bara är en tanke som gör att jag får en anledning att dricka. När jag öppnar kylskåpet ser det väldigt tomt ut. Ingen mat. Jag måste med andra ord gå till en affär. Men hur ska det gå till, jag vågar inte. Jag bestämmer mig då för att ta några groggar som ska hjälpa mig att våga gå ut. När jag sedan druckit mina groggar känner jag mig redo.

På vägen mot affären känner mig förföljd. Jag blir livrädd och börjar springa för allt vad jag är värd. Inne på affären plockar jag snabbt ner det jag behöver i min korg. I kassan frågar han som sitter där hur det är med mig och att jag ser orolig ut. Jag svarar snabbt att det är bra och därefter betalar jag. På vägen hem halvspringer jag hela tiden. Tittar även över min axel hela tiden. Jag undrar även varför han i kassan frågade hur jag mådde. Är alla emot mig? Jag var riktigt paranoid nu.

När jag kommer hem känner jag mig lite mer lugn. Även fast det hela tiden är något som kryper i mig. Efter en stund har jag lagat min mat och jag lyckas få ner en väldigt stor portion vilket gjorde att jag mådde lite bättre. Vad bra tänker jag, nu har jag gett kroppen något den vill ha. Nu kan jag dricka några öl och någon grogg med gott samvete. Jag sätter mig i soffan och tittar på tv och börjar dricka. Det hela slutar som vanligt med att jag dricker alldeles för mycket och somnar i soffan framåt natten.

Dom kommande dagarna ser ungefär likadana ut. Varje morgon går jag upp och måste dricka sprit för att ens orka och våga vara vaken. Jag sitter bara och super i min soffa hela dagarna. Min mobil har jag stängt av. Jag vill bara vara för mig själv. Det känns lite som om att jag har valt mitt liv nu. Jag ska bara sitta hemma i min soffa och supa. Det finns inget annat. Jag har nästan glömt mitt vanliga liv.

Dag 18, Måndag 4 dagar kvar

När jag vaknar denna morgon känner jag mig levande död. Jag sätter mig upp i min soffa och känner igenting. Det känns som att kroppen och hjärnan gett upp hoppet. Ingen ångest ingen glädje, ingenting. Jag tittar ut över rummet och det ser för jävligt ut. Jag sitter sedan bara och stirrar väldigt länge. Minst en timme. Kommer sedan på att spriten är slut och går fram och slänger min CD-spelar i golvet. Får sedan en känsla av att allt är slut. Hela livet. Jag tycker att jag lika gärna kan gå och lägga mig på sängen och vänta på att dö. Jag går till min säng och lägger mig. Jag ligger där och stirrar i taket och väntar. Men vad väntar jag på? Vad gör jag med mitt liv? Ångesten börjar vakna till liv igen. Jag tänker på vad jag gjort under dom senaste veckorna och ångesten blir total. Jag kan knappt andas och hjärtat slår så hårt så att jag kan höra slagen. Fan, jag måste ha hjälp. Jag måste ha sprit, eller något som gör att jag mår bättre. Jag vet varken ut eller in just nu.

Jag slår på mobilen och ser att Per har skickat en del Sms där han undrar vart jag har varit den senaste tiden. Jag ringer upp honom och förklarar att jag varit och hälsat på min syster några dagar. Sedan frågar jag honom om han kan gå in på systembolaget och köpa en flaska sprit och komma till mig med den. Det kan han.

Under tiden jag väntar städar jag bort det värsta som visar vad jag har sysslat med dom senaste dagarna. Därefter tar jag en dusch och gör mig i ordning så som jag brukar se ut i vanliga fall. Efter en stund ringer det på dörren men jag vågar inte öppna även fast jag innerst inne vet att det är Per. Tillslut öppnar Per brevinkastet och skriker att det är han. Efter några sekunders tvekande går jag fram till dörren och öppnar. När Per kommer in påpekar han inget om min lägenhet eller liknande vilket jag tycke var skönt. Efter lite småprat beger vi oss in i vardagsrummet där han tar fram min spritflaska ur kassen han har med sig. Till sig själv har han med sig öl. Vi börjar dricka och efter en stund börjar vi bli ganska berusade. Jag bestämmer mig då för att berätta för Per att jag druckit alldeles för mycket den senaste tiden och kan inte sluta. Jag berättar även om mina andra psykiska åkommor alkoholen fört med sig efter denna tid av mycket fylla. Per ser lite orolig ut och säger att det är klokt av mig att sluta med alkoholen. Sedan säger han att jag ska bo hemma hos honom dom kommande dagarna och att vi ska hjälpas åt. Jag säger till honom att jag gärna skulle vilja trappa ner då jag vet att jag kommer bli väldigt dålig dom kommande dagarna. Han tycker att det låter som en bra idé och vi gör upp hur mycket jag ska få dricka per dag. Vi fortsätter att supa lite till denna kväll för att sedan gå och lägga oss.

Dag 19 - 21, Tisdag - Torsdag Sista dagarna

När jag vaknar nästa dag känner jag ett litet hopp då jag vet vad jag och Per gjort upp kvällen innan. Jag är dock lite orolig över om Per menade det han sa eftersom han var full när vi pratade om det. Jag tar mig mod och frågar Per om han minns och menar det han sade. ”Självklart” svarar han, vilket gjorde mig väldigt glad. Efter att vi duschat och sådant går vi till systembolaget för att köpa dom öl jag ska trappa ner med dom kommande dagarna. Vi har ingen aning om hur mycket vi ska vi köpa så vi köper så som vi tror kommer att bli bra. Första dagen kommer vi fram till att jag ska få dricka 5 öl (5,2 %). Efter vi varit på systembolaget drar vi hem till Per och jag försöker äta men det är omöjligt som det varit dom senaste veckorna. Därefter sätter vi oss och kollar på film och jag försöker att inte dricka något på så länge som möjligt. Det visar sig dock att jag inte kan koncentrera mig på filmen. Det enda jag kan göra är att känna en enorm oro och ångest. Små droppar svett rinner även i ansiktet på mig. Tillslut orkar jag inte mer och öppnar en öl och dricker så snabbt jag orkar. Jag har aldrig innan eller efter druckit en öl så snabbt som jag gjorde den gången. Öppnar därefter en ny öl och dricker den i lite långsammare tempo. Efter den ölen känner jag ett lugn som sprider sig i hela kroppen och jag blir alldeles varm. Jag känner mig som en människa igen. Dricker sedan dom andra 3 ölen som jag får dricka den dagen i ett väldigt långsamt tempo så att dom ska kunna räcka hela kvällen. När ölen är slut bestämmer jag mig för att sova då det känns som att det inte finns så mycket att sitta uppe för.

Nästa dag är ungefär likadan, ångest och oro tills jag dricker mina öl. Denna dag dricker jag dock bara 4 öl.

Dagen därpå när jag vaknar bestämmer jag mig för att högst dricka 2 öl, för att sedan inte dricka något på några veckor. Sagt och gjort. Jag dricker endast 2 öl den dagen. Jag vet att det är det sista jag ska dricka på länge. Men jag känner att jag har viljan. Det måste gå. Jag vill inte supa ihjäl mig.

Dom kommande veckorna blev något av dom värsta veckorna jag upplevt. Jag hade enorm ångest och oro den första veckan och svettades som aldrig förr. Även två krampanfall fick jag även under denna vecka. Flera gånger var det nära att jag struntade i det jag bestämt mig för. Men jag hade bestämt mig. Ingen alkohol.

Den andra veckan började ångesten och oron släppa lite men istället fick jag feber och förkylning vilket heller inte var så trevligt.

Den tredje veckan började saker och ting bli bättre. Även fast jag inte mådde helt bra så kändes det underbart att få börja må bra igen, utan alkohol.

Efter detta blev det bara bättre och bättre och efter 4 och en halv vecka tyckte jag att det var hög tid supa igen. Dock på ett lite mer kontrollerat sätt.

Såhär i efterhand tycker jag inte att det var värt att supa så hårt så länge. Så alla ni där ute. Ta det lugnt.

Det kan finnas lite svavfel osv. i denna rapport. Jag orkade inte läsa igenom allt så noga. Men det är nog läsbart får jag hoppas.

Jävlar, det där måste vara den intressantaste raporten jag läst här!
5/5 stora starka!

Jag blir nyfiken på dig som person. Vem är du nu, och vad gör du?

Väldigt intressant historia dock. Men, vilken misär.

Ptja du, som sagt var detta ca. två år sedan och jag söp väldigt ofta även innan dessa dagar, men inte så mycket som i denna rapport. På den tiden hade jag ett jobb jag inte trivdes med som jag fortsatte att jobba på ungefär ett halvår efter detta. Var sedan arbetslös ett tag men i dagsläget hag jag fått ett nytt jobb.

Om man ser till hur mycket jag dricker nu så är det inte på långa vägar lika mycket som då, även fast jag inte har något emot att dricka mig full lite då och då.

Hur som helst har jag respekt för alkohol. Det är inget att leka med när man väl börjat komma in ett mönster där alkoholen står i centrum.

Ja jävlar.. vet inte riktigt vad jag ska säga

5/5, ruskigt bra läsning!

Grymt bra rapport
5/5 !
Det verkar som den här "Per" är en riktig klippa till vän. Verkade som han alltid ställde upp för dig
Håll hårt i honom

Hoppas du inte fick några bestående men från detta?

Skitbra! Trodde först att det inte skulle vara särskilt bra med en alkoholrapport, men den var fan allt annat än dålig!
Har läst båda och ger dom fanimig en delad förstaplats på brarapporterlistan!

5/5

Hur mycket pengar gick det åt till detta racet? hade du inget arbete, eller var det semestertider? Vilket skick var din lägenhet i när din mor hälsade på?

Hur minns du allt det här, datum och tidpunkter..? Förde du fyllejournal eller du har uppskattat grovt i efterhand?

Mycket intressant och läsvärd rapport, dock saknar jag den biten om en CD-spelare som du till synes utan anledning drog i golvet (du nämnde det i en utav de två försök till fortsättning som du postat här i rapportforumet).

Det gick naturligtvis åt väldigt mycket pengar. Men då jag inte åt särskilt mycket eller köpte något annat än alkohol gick det bra. Arbete hade jag under denna tid, men som jag tror att jag skrev i den andra rapporten hade jag semester. Jag jag blev dock tvungen att ta en vecka extra "semester" då jag inte orkade att börja jobba då det egentligen var dags.

Någon fyllejournal förde jag inte. det skulle nog vara näst intill omöjligt. Självklart är inte tiderna exakta dom är alltså på ett ungefär. Det finns säkert ställen där klockan inte alls var 16:00 även fast jag skrivit det. Och givetvis hände det ju en del saker till som jag inte har något minne av eller som inte är något intressant. Jag skrev ner det jag minns bäst och där det helt enkelt hände något. Jag antar att rapporten skulle bli mindre läsvärd om jag först skriver om någon händelse och helt plötsligt skriver jag att jag får en minneslucka på flera timmar. Jag försökte sätta ihop allt som jag minns.

Cd-spelaren jag slängde i golvet kom inte med i denna rapport, det har du rätt i.

Men jag lyckades ta bort det jag först skrivit och blev således tvungen att skriva om den sista delen. Då kom inte den biten med. kan dock påpeka att den inte fungerar särskilt bra i idag. Det går endast att lyssna på kassetband.

När min mor kom till mig var inte min lägenhet i något fint skick. Men jag höll mest till i vardagsrummet och där var aldrig min mor in. (Vad jag vet) Men självklart så förstod hon ju att jag hade druckit i alla fall dagen innan.

Roligt att du tyckte att det var intressant läsning förresten.