Hund med artros....erfarenheter?

Det finns säkert ingenting som kan trösta idag. Det är hemska dagar.
Dock så ska du vara stolt för att du tog beslutet och lät honom slippa ha ont längre. Att förstå det är det bästa vi kan göra - men ibland visar djur inte hur dåligt dom mår. Och vi "vill inte ta in" att det är dags. Har själv missat det en gång - och det är jag otroligt ledsen för, än.
Däremot gissar jag att du kanske skaffar en ny vän - när det känns det är dags. Det är olika för olika personer. Själv klarade jag bara vara utan 1 vecka förra gången. Ingen kan ersätta den man förlorat, men tycker man om djur så har man lika mycket kärlek kvar att ge en annan.
Mvh Eliza CT

Jag har även en 4-årig labbe tik som håller mig med sällskap, en helt underbar tjej, hon bara viftar på svansen, grymtar som en gris och slickar i ansiktet, så livet är inte kolsvart.

Så härligt!
Finns ju inget värre än att komma hem till ett tomt hus i sådana här tillfällen!
Klappa om henne och ha det bra!
vänligen Eliza

Bumpar en gammal tråd istället för att starta en ny. Har läst igenom vad som tidigare skrivits om hundar med artros och gråtit en skvätt. Min nioåriga tik blev förra veckan diagnosticerad med artros och vi ska in nu i veckan för att röntga och se hur illa ställt det är.

Har sedan förra veterinärbesöket levt med förhoppningen om att hon kan leva i flera lyckliga år till, trots artrosen, men det kanske är dumt tänkt av mig?

Detta MSM det skrivs om är det något att testa?

Finns det något annat jag bör tänka på för att göra hennes liv så gott som möjligt? Veterinären har hittills godkänt all sorts motion förutom cykling, men har märkt att när vi går längre promenader så börjar bakbenen krångla, ska jag då fortsätta med promenaden eller ta henne hem snabbast möjligt?

Ska givetvis fråga veterinären samma frågor (och tusen till), men sitter här med ångestklump i magen och vill gärna höra råd och tips från er med erfarenhet redan nu.

Min gamla tråd har fått nytt liv.
För 1½ år sedan var det tyvärr dags för labben. Jag var hos veterinären med henne, de röntgade henne och såg att det var ganska svårartad, och han sa att det gick att operera med titthålskirurgi; men då hunden inte hade varit försäkrad hos Agria ända sedan 8 veckors ålder skulle jag betala det själv, det skulle gå på nästan 20.000 plus rehabilitering, något jag inte hade råd med. Hon fick kortison och smärtställande för att klara sig, gick upp i vikt av kortisonen vilket ju var skit då hon inte kunde gå så långt, så efter bara 3-4 veckor bestämde jag mig för att det var dags, vilket enligt veterinären var det bästa att göra. Jag hade länge letad efter en staffe, och ville pga. min egna ålder inte ha en valp; men nån vuxen gick inte att få tag på, då hittade jag en annons på blocket med en 1-årig tik som hade "blivit över" från en valpkull, och den hade alla papper iordning, så det blev affär. Jag kunde helt enkelt inte tänka mig komma hem från veterinären till ett tomt hus, och med kopplet i handen. Avlivningen bokades till måndagen och staffen hämtade jag på helgen, det har jag inte ångrad i dag, världens goaste hund.

Jag har provat glukosamin på både hunderna och mig själv, som också har svår artros; men tycker inte det gör nån skillnad.

Min hund, som fyllde tre år nu i maj, började halta pga. artros i ena knäleden redan i november, bara 2½ år gammal.

Han har ätit smärtstillande sedan det upptäcktes (februari), men det blir bara värre. Speciellt sista dagarna har han inte svarat alls på smärtstillande utan hoppar praktiskt taget på tre ben ute på de korta promenaderna. Han är ung och lekfull och håller på att tråkas ihjäl av att inte få gå långpromenader eller springa som en galning i skogen längre.

Jag har fått samma veterinärråd som ovan, glukosamin, titthålskirurgi och terapi som kommer kosta en förmögenhet och ändå aldrig kunna göra honom bra. Jag skulle kunna spendera praktiskt taget alla mina pengar på honom om det skulle göra honom frisk, men det kommer inte göra något bra, det kommer bara begränsa honom ännu mer med operationer och livslång terapi och dödstråkigt motionsschema för resten av livet.

Det jag tänkt på i snart fem månader (sedan andra veterinärbesöket efter vi fick veta det), är amputation. Det vore sådan synd och skam att ta livet av en så ung, levnadsglad och underbar hund för att hans ena knä krånglar. Resten är det ju inget fel på.

Och hundar kan leva helbra liv på tre ben, framförallt när det är bakbenet:

http://www.youtube.com/watch?v=1oCpYt5I3lU
http://www.youtube.com/watch?v=nwNkEOTzSMw
http://www.youtube.com/watch?v=patCStUgftY
De där hundarna är alla stora och relativt tunga, och tycks inte ha de minsta besvär av att sakna ett bakben.

Då Wikus tillstånd blivit allt sämre de sista par veckorna, och framförallt de sista dagarna (han har även tappat muskler på benet, och knäleden känns mycket större på det sjuka benet än det friska), så tror jag det blir dags för amputation som jag annars skjutit på tills när det verkar nödvändigt. För det verkar som om den dagen kommit nu.
Jag ringer djursjukhuset imorgon, om de här i stan inte ställer upp (då det är så kontroversiellt), så kollar jag med Strömsholm eller Blå Stjärnan.

Ja, amputationer utför de ju i parti och minut iaf. i usa, och jag har också undrat över att man aldrig ser/hör om det här, och visst kan det kanske vara en lösning på en ung hund; men personligen tror jag inte riktigt på det. Artros uppstår ju i princip i alla leder, och har det väl börjat går det fort, och kanske redan om ett år får hunden det även i det andra knät, vad vill du då göra?

Jag har inga problem med amputation av medicinska skäl. Men du får räkna med att många kommer att titta snett, för i Sverige har det ingreppet inte blivit allmänt accepterat ännu. Låt det inte stoppa dig. Jag tror det kommer att bli vanligare.

En sak som jag har funderat över... Jag läste någonstans att artros på en hund kan ha tre orsaker; skada, ålder och autoimmun sjukdom. En spännande företeelse med autoimmunitet är att det kan finnas en koppling till tarmen, enligt forskning som jag tittat på. Jag har en vän vars hund har artros, och jag har funderat på att råda henne att byta till ett mycket "naturligt" foder. Hon har ett dyrt märkesfoder idag, och många av dessa torrfoder innehåller det ena skumma efter det andra, örter och en massa saker som hunden aldrig skulle äta normalt. Det skulle vara intressant att se om hundar med artros skulle bli friskare om de fick gå resten av livet på skonkost som man lagar själv (ris + köttfärs, t ex) eller färskfoder. Jag är normalt ingen foderivrare, men just när det handlar om autoimmunitet så tänker jag direkt på tarmen och därmed också på foder.

Tillägg: Artrosen kan förvärras av värme, så det kan vara vädret som gjort honom sämre på sista tiden.

Håller med om allt du skriver. Även applicerbart på människor. Frasen -du är vad du äter, stämmer för alla levande varelser (om man tolkar frasen rätt)

Men som My name is Earl säger så tror jag en benamputation på en hund med artros är en kortsiktig lösning då det oftast drabbar fler leder förr eller senare.

Min hund har artros sedan ett par år tillbaka. Jag har tidigare provat glucosamin med rätt bra effekt och även MSM. Vad jag förstått bör de båda tas tillsammans. Jag har också provat flexi-joint under ett rätt bra tag, det kan jag rekommendera (är både billigt och jag upplever god effekt).

Nu senast har jag börjat prova djävulsklo som ska vara effektivt mot artros också. Hittills gott resultat med. Jag provade foder osv tidigare men jycken blev allergisk så det fick strykas.

Med artros säger de ju att det är bättre med kortare, men fler rundor än färre och långa. Gå 30-45 min flera gånger än en långrunda på 2h.

Massage kan du ju alltid göra, om inte annat är det ju mysigt både för dig och hunden.

En väldigt viktig sak är vikten om det är på frambenen artrosen sitter. 70% av vikten belastar frambenen.

Se till att din hund kan ligga mjukt och är det allvarligt bör den väl inte leka och springa lös med andra hundar då det sliter på lederna. Annars ta det bara lugnt och se hur mycket din hund orkar och klarar. Beställ flexi-joint eller djävulsklo. Flexi finns billigt från vetvits.com där jag handlat ett par år och innehåller både MSM och glucosamin och kondriotin om jag minns rätt.

Lycka till, låt inte hoppet vara över bara för din hund fått en sjukdom som majoriteten av alla hundar får. Du behöver bara anpassa dig lite mer för hundens skull.

/A.P

Ursäkta dubbelpost.

Min hund fick titthålskirurgi. Har din hund lösa benbitar eller fragment kommer det säkert bli bättre genom det. Det viktiga då är att ju snabbare det görs ju större chans har det att lyckas, det syns på röntgen om det behövs göras.

Jag kan verkligen rekommendera dig flexi-joint eller djävulsklo att ge som tillskott, de gör väldigt stor nytta för min hund (även min mormor med artros). Sök på de båda.

Själv hade jag aldrig amputerat, men det är inte mitt val utan ditt. Men om du väljer bort titthål förstår jag inte varför du överväger amputation? Du väljer bort ett superenkelt ingrepp som bevisats fungera mot besvären och väljer ett ingrepp som löser problemet tillfälligt. Har du väl fått artros är chansen större att du får det igen, även för hundar. En hund med tre ben sliter mer och lär således ha väldigt stora chanser att utveckla det igen på ett nytt ben. Välj inte bort ett lätt ingrepp mot sista utvägen-ingreppet.

Lycka till du med!

Ja, är det AI så kommer det drabba fler leder. (Undrar om man kan göra ANCA-test på hund?) Om det är en skada som ligger till grund, kanske en amputation skulle kunna hjälpa. Men jag är inte helt insatt i detta med hur/om en skada kan ge artros.

Innan jag övervägde amputation skulle jag vilja undersöka AI som bakomliggande orsak. Och jag skulle göra ett foderbyte på eget bevåg. (Dvs, detta är ren spekulation, och tror inte veterinärer gör denna koppling idag. Det är inom humanforskningen som AI - tarmen har börjat komma på tapeten nu.)