Varför liberislem gjort fiasko i Sverige

Liberalerna tycks vara alltför teoretiska och filosofiska. De tycks tro att resonemang i slutna rum har någonting med politik att göra. Politik är att övertyga massorna, och för detta krävs massmedier. Inte flygblad eller websidor, utan TV-kanaler och gratistidningar med miljonupplaga. Liberalerna saknar dock helt och hållet sådana massmedia i Sverige. Socialisterna står för ALLA nyheter.

Det vore så lätt att omvända 10-tals procent av befolkningen, ja nästan alla löntagare, om man bara nådde ut till dem såsom socialistiska Svt och Bonnier når ut till dem. Berätta för låglönetagare att de betalar 70% av sin inkomst till politikerna och att 30% ska räcka till bostad, mat, kläder, resor, nöjen osv. I gengäld får de dålig och allt sämre offentlig service. (25% i arbetsgivaravgift, 25% i inkomstskatt, 10% i moms och 10%+ i avgifter för offentlig service såsom sjukvård, bussar, hemtjänst, sophämtning etc). Lägg dessutom till att politikerna har lånat motsvarande en kvarts miljon kronor per svensk löntagare!

Och det blir bara värre. De senaste 30 åren har politikerna använt "osthyveln" för att skära lite på all service, istället för att genomföra en reform som ställer ekonomin på fötter igen. Följden är naturligtvis att det mesta har havererat: Skola, sjukvård, rättssystem, infrastruktur ja allt tappar sakta men säkert i effektivitet när det snålas i decennier i sträck.

Om man jämför vårt socialistiska system med liberala system i t.ex. USA och Schweiz, så märker man att en låglönetagare skulle få MYCKET mer pengar över, och en MYCKET bättre sjukvård etc om de fick välja privata försäkringar istället för världens högsta skatter.

Om folk bara visste, men nyhetsmonopolet förblir ju ohotat av våra teoretiska liberalfilosofer... et vore så lätt för en Berlusconi att ta makten i Sverige, att rasera etablissemangets lögner. En TV-kanal för en miljard skulle ge en slug affärsman/politiker kontroll över 1000 miljarder om året i BNP!

"Vårt" socialliberala system om jag får be.

Nu vände sig nog Mill i graven.
Sverige är extremt socialistiskt, enda skillnaden är att vi har fria val och att staten tvingar företagen att lydda, istället för att rent ut äga dem.


Förövrigt så tror jag att libertarianismen är en intellektuell ideoligi, den lockar akademiker, men får inte så stor genomslagskraft hos svensson.

Tvärtom. Företagen tvingar staten att lyda. Staten försvarar ju deras egendomar med våld. Om inte produktionsmedlen är i gemensam ägo är det inte socialism. I Sverige är de i privat ägo, alltså kapitalism.


[quote]Förövrigt så tror jag att libertarianismen är en intellektuell ideoligi, den lockar akademiker, men får inte så stor genomslagskraft hos svensson.[quote]
Den lockar folk som tjänar på kapitalismen. Akademiker tillhör i regel den gruppen.

flushbuck, du har rätt i att akademiker tjänar på kapitalismen. Det gör också outbildade, lågavlönade, sjuka, pensionärer, barn, etniska minoriteter och alla andra (utom den lilla socialistiska partieliten). Afroamerikanerna som svenska nyhetsmedia så gärna ömmar för som "diskriminerade", har en högre medianlön än svensken.

Sverige är verkligen EXTREMT socialistiskt. Näst Nordkorea och Kuba (där "produktionsmedlen", för socialisterna är de "maktmedel", förvisso är statliga) och möjligen några stater i östeuropa som ännu lider så svårt av socialismens arv (typ Vitryssland och Ukraina), så är nog Sverige världens mest socialistiska land, i den meningen att det är en liten klick av politiker som beslutar om individernas öde, inte medborgarna själva.

Politikerna dominerar ju de flesta branscher med direkt ägande i dominerande bolag, bl.a:
Telekom (Telia)
Finans (Nordea)
Försäkring (Försäkringskassan, hela transfereringssystemet)
Transport (SAS, SJ, lokaltrafik)
Skog (Assi)
Fastigheter (åtskilliga statliga och kommunala bolag)
Elektricitet (Vattenfall, kommunala elbolag)
Viss detaljhandel (Apoteket, Vin&Sprit, Svenska spel),
Vård
Hemtjänst

Men dessutom så domineras ju företag i till synes icke-planekonomiska sektorer av kassaflödet till politikerna. Detaljhandel i kläder t.ex. Men ändå betalade t.ex. Hennes&Mauritz 15,5 miljarder i olika skatter till politikerna i fjol, varav vinstskatt endast 3 mdr. Vinsten blev 4 mdr (efter den utdelsningsskatt som ägarna måste betala).

Regleringar av arbetsmarknaden har drivit ned lönerna och upp arbetslösheten. Lägst lön har naturligtvis de som trälar på botten i politikernas offentliga sektor. Fastighetsregleringarna har skapat en kronisk bostadsbrist och drivit upp priserna skyhögt. Trafikpolitikens uttalade syfte är att göra det dyrare och otrevligare att köra bil (en slags anti-infrastruktur).

Hur många folkvalda politiker finns det i Sverige på alla nivåer? 20 000 st? Varför ska denna lilla lilla klick (2 promille av befolkningen) styra över mer än hälften av all produktion?

Jag mår illa av att se hur alla nyhetsmedia (båda två!) och alla partier omsorgsfullt undviker att tala om graden av socialism i Sverige, och dess totala misslyckande. (s) lanserade ett par hundra per barn och månad i höjt barnbidrag som en stor valfråga i valet. Som om det skulle ha någon som helst betydelse för en normal familj som betalar 40 000+ i månaden kontant till politikerna!

Snälla, kolla upp åsikterna hos den du diskuterar med innan du börjar spy galla om statskapitalistiska diktaturer som Nordkorea.

Ett "socialistiskt" parti kan omöjligen representera arbetarklassens intressen. Det är pga den insikten jag kallar mig rådskommunist och enbart ägnar mig åt utomparlamentarisk kamp. Arbetarklassen måste ha direkt kontroll över produktionsmedlen, rimligtvis genom arbetarråd, annars kan samhället omöjligen utvecklas i kommunistisk riktning.

De styrande inom partiet i en s.k. "kommuniststat" är lika mycket kapitalister som de i USA. De är statskapitalister och tjänar inte på att bygga kommunismen, då förlorar de sina privilegier. Att kalla dem för "kommunister" är ett hån mot den verkliga kommunismen som rörelse.

Vad är då kommunism egentligen undrar du kanske? Kommunismen är det stats- och klasslösa samhället, enligt Marx. Han talade även om outvecklad kommunism, vilket jag brukar mena med begreppet socialism. Det är ett stadium där delar av den kapitalistiska ekonomin finns kvar, men utvecklas i kommunistisk riktning (dvs för fria bruksvärdet och en successiv nermontering av statsapparaten). Utvecklingen i diktaturer som Nordkorea går snarare i motsatt riktning, det tror jag du själv kan inse om du tänker till lite. Där kan man alltså inte ens tala om en outvecklad kommunism, eller socialism.

Ur en marxistisk synvinkel kan knappast Sverige klassas som "socialistiskt", även om sossarna och "vänstern" säkert gärna vill det (de tjänar ju på att folket lever i den illusionen, istället för att ifrågasätta politiker- och LO-fackpamparnas privilegier). Av betydelse är som sagt vilka som äger produktionsmedlen och här i Sverige är de i privat ägo (förutom den offentliga sektorn, som ägs av en stat föga representabel för arbetarklassens intressen..)

Det här inlägget är inte direkt ett svar på ditt, eftersom du argumenterar mot åsikter jag inte har och t.o.m. för en del insikter vi delar såsom synen på den falska "socialismen".

Hehe, vänsteryttern tycks minst lika akademisk och verklighetsfrämmande som nyliberalerna! (Men ok, det här är väl ett sånt forum). Historiskt så är det uppenbart att den socialism som må verka vacker i teori och propaganda, ALLTID har lett till namnlösa katastrofer. Socialistisk propaganda är tacksamt att utnyttja för pragmatiska maktmänniskor som vill bygga diktaturer.

Medan socialism är naivt attraktiv, så är liberalism betydligt bättre vetenskapligt grundad (på människors verkliga beteenden) och har ju även visat sig överlägsen empiriskt .

Vad finns det för utrymme för individuella INCITAMENT i socialistisk ideologi? Är det bara altruism gentemot okända medborgare som ska driva folk att arbeta? Liberalismen utnyttjar det faktum att individerna själva vet bäst vad de vill ha, och vad de kan göra för att nå dit. Med frihet och möjligheter så har var och en incitament att göra sitt liv bättre. Socialismen tycks däremot helt enkelt hoppas att folk ska arbeta, inte för sina egna mål, utan för högre syften. Just därför har det väl varit nödvändigt för socialistiska stater att likrikta människornas tänkande med en väldig propagandaapparat, och dessutom införa en militärstat som tuktar de lata undersåtarna att arbeta hårdare. Även i socialistiska stater finns det nämligen incitament, fast de vilar på censur och våldsmakt istället för liberalismens frihet och möjligheter.

Jag menar alltså att den "sanna" socialismen är omöjlig i praktiken för att den ignorerar bl.a. individernas incitament, vårt (grundläggande behavioristiska) behov av belöningar för egen del. Istället utnyttjas den vackra myten om socialismen av människor med (sjukligt) maktbegär. Jag menar att det är så även i Sverige, om än vår korrupta politiska klass endast eftersträvar personliga ekonomiska fördelar, och inte personkult och hegemoni.

Den "kommunism" som du menar prövats empiriskt är ju marxist-leninismen, maoismen osv. Hur många gånger ska man behöva förklara att man inte bekänner sig till dessa ideologier för att en seg jävla liberal ska fatta? Rådskommunism, syndikalism, anarkism osv är alla relativt oprövade grenar av socialismen som med ett gemensamt namn brukar benämnas som "frihetlig socialism".

Angående individernas incitament så finns det ingen motsägelse mellan socialismen och lönearbete. Skillnaden är att arbetarna får behålla mervärdet av sitt arbete istället för att kapitalisterna kan stjäla det. Socialismen är dock tänkt som en tillfällig period, där vi vänjer oss vid att leva klasslöst och samarbeta istället för att konkurrera och samla på hög. (Se mitt svar på "autonoma vänstern"-forumet tidigare idag om samma ämne).

Ytterst handlar det alltså om tron att människan alltid är en "samlare" till sin "natur" (det tror du), eller om vi påverkas av samhället vi lever i (det tror jag). Kollektivt ägande menar jag stimulerar människans "goda" (enligt mina egna och högst subjektiva, moraliska värderingar ) sidor, dvs samarbete framför individuellt lyckosökande. Kommunismen (det stats- och klasslösa samhället) kräver en högre grad av civilisation än dagens kapitalistiska samhälle, annars är det inte kommunism utan "anarki" (i bemärkelsen "laglöshet och kaos", inte den politiska definitionen).

Många anarko-socialister av Bakunins lära brukar stödja libertarianerna.
Även frimarknadssocialisterna....

Du förespråkar alltså ett nytt hittills oprövat (och därför extremt spekulativt) samhällsexperiment. I detta skulle tydligen ingå att bryta ned individernas naturliga självständighet och frihet, till förmån för någon kollektiv moraldiktatur. Så tolkar i alla fall jag dina verklighetsfrämmande fantasier och våta ideologidrömmar.

Som realist betraktar jag hellre fenomen som existerar på riktigt. Att den politiska klassen i Sverige idag, från (m) till (v), med tvångsmakt (batonger och åsiktsmonopol) konfiskerar 70% av låglönetagarnas arbetsinkomst, det kallar JAG för socialism. Att entreprenörer, genom FRIVILLIGA avtal med löntagarna, gör en vinst som i genomsnitt kompenserar deras investeringar och risker, är i jämförelse inte ett problem. F.ö. så är ju ägarna, konsumenterna och löntagarna samma individer. Genom att INVESTERA en del av LÖNEN kan individen KONSUMERA även efter pensionering. En kapitalist är inte ett särskilt människosläkte. Kapitalism är ett beteende.

Varför upphöra med att kalla saker för vad dom är? 8)