Låttext (Norsk)

Dial. be(e)l motsvarar nyn. bil, 'stund', ex. eg kjem um eitt litet bil.

Windir heter bandet. Legendarisk Black Metal. Sångaren frös ihjäl ensam på fjället 2004. Han skulle till sin stuga men blev överraskad av en snöstorm. Vila i frid Valfar...
Likbør heter låten och jag rekommenderar att du lyssnar på både deras version och den cover som bandet WEH gör.

Angående texten så tror jag att när han ser liktåget passera så är det som ett varsel/omen. Han ser det som i en vision att något har hänt. När han kommer hem så besannas hans farhågor.
Så har jag alltid trott...

Eh, såg inte det där inlägget förrän efter min post.
Verkar ju vara inne på samma spår angående innebörden dock.

Japp, det är väldigt vanligt både i berättelser och böcker. Jag har tom hört det i min egen familj, även om jag tackolov sluppit se det själv. De släktingar som dött under min livstid brukar nöja sig med att slänga saker omkring sig...

Jo, det vet jag. (Men jag är fascinerad av de dubbeltydigheter det ger upphov till. "Talet til statsministern" kan ju både betyda att statsministern höll det, och att det var ett tal som riktade sig till honom.) Jag förstår varför sin-konstruktionen har vunnit mark, om man säger så.

Och, sannerligen, också i bokmål idag. Men menar du med dettta att min tolkning av grandn sin far är osannolik, eller ville du bara ge en mer fullständig bild av hur norskan konstruerar genitiv funktion?

Vd menar du med "en nyare nynorskkonstruktion", förresten? Har den dykt upp i nynorskan efter det att Aasen kompilerade ihop sin danskutrensade norska dialektswahili? Varom icke, så har den med all sannolikhet uppstått i någon av de dialekter som Aasen förlitade sig mest på när han konstruerade nynorskan.

Din tolkning är absolut riktig. Genitiv med pronomina är mycket vanliga i de väst-norska dialekterna och torde numera dominera i både inre samt yttre Sogn.


Dessvärre har jag inte Aasens grammatik i bokhyllan för tillfället, men jag vill minna mig om att han inte tar med konstruktion av genitiv med pronomina, då hans grammatik är mycket arkaisk. Efter språkreformationen 1917 är konstruktionen med pronomina likställd konstruktionen med prepositionsuttryck, och Lars Eskeland tar med båda i sin Norsk formlära (1918).

Den dominerar så till den grad rent mentalt att jag har träffat norrmän som varit övertygade om att böjd genitiv, som ju förekommer också på norska, åtminstone i bokmål, och som dominerar på svenska och danska, var härledd från sin-konstruktionen, så att mannens hatt antogs vara en sammandragning av mannen sin hatt. Helt orimlig är ju inte tankegången - det avslutande s:et i de skandinaviska verbens passivformer kommer ju just från ett assimilerat reflexivpronomens initialkonsonant.

. Uppenbarligen dock inte tillräckligt arkaisk för att driva böjd genitivform. Också prepositionsgenitiv är ju en innovation i de skandinaviska språken, även om det förekommer i större eller mindre omfattning i alla idag.

Den s.k. s-genitiven förekommer enbart i bokmål (riksmål) och utvattnade dialekter och är en analogbildning till starka maskuliner. Annars förekommer enbart genitiv med prepositionsuttryck eller den yngre varianten med pronomina. Det förekommer dock kvarlevor från den gamla kasusböjningen för somliga substantiv, främst i samband med prepositionen til, ex. heimsens, landsens, til skogs, til bygdar. Den förekommer även vid sammansättning, ex. dagsverk, aug(n)eblink, ferda(r)mann.

De passiva verbformerna i (ny)norskan slutar på -st, ex. ferdast.


Jag kommer dessvärre inte ihåg om Aasen har med gamla genitivmönster i sin grammatik. Dock är genitiv med prepositionsuttrycket mycket gammal i de flesta skandinaviska dialekter. Den dominerade fram till mitten av 1800-talet i samtliga västnordiska dialekter med undantag för isländskan.

Jo, och då blir ju parallellen lite svagare. Men finns det inte också dialekter där den slutar på -sk, så att den i stället blir starkare?

Hur är det med runinskrifterna från Bryggen i Bergen och liknande medeltida västnordiska textprov?

Jag känner inte till några dialekter med ändelsen -sk för passiva verbformer. Dock så används -sk uteslutande i fvn., ex. ferðask (< ferða sik).



I de äldre runinskrifterna är fyrakasussystemet väl bevarat. I Svenskan tränger sig genitivändelsen -s även i feminina ord på 1400-talet och i plural under 1500-talet. Detta gäller även norskan, jfr exempelvis diplomet No. 15 b. i Dipl. Arn.Magn. (Bergen, 1450), Wy Cristiern medh gudz nadhe Danmarks Norges Wendes oc Gotes koning och oc beholda skal j alla mato som forne wor forfathers breff.

Under nysvensk period används genitiv endast i possesiv funktion samt fasta uttryck. Enligt Wessén har norskan i detta avseende gått ännu längre och skriver (Svensk språkhistoria I 1965:201): "Här är numera genitiv ur bruk även om personer. Vi säger pojkens böcker, men i västnorska och nordnorska heter det gutten sine böker; därjämte både i öst- och västnorska bökerne til guten.".

Här är en annan låt av Windir som hade varit trevlig i svensk översättning. Det mesta förstår jag redan, det är främst vissa ord som är lite kluriga.

Länk till låten: http://www.youtube.com/watch?v=P-rrwS9D6Tw

Føste gaongen di kom va ra med kvite krist å kråss,
maonge ao åss nekta å ta imot dinna bysle krist,
men nåken ao åss svikta. Jor å stidling i stan før haidn skjikk.
No mao mi ao å lima, ain kamp mot kristne fanta.
Torshammaren vart knuste, irstatta me ain kråss.
Sjonging ao tona, irstatta me bysle or.
Bloting føbåe, irstatta me gustineste.
Håvi vart brende, irstatta me kjørkje.
No mao mi ao å lima, ain kamp mot kristne fanta.
Dan andre gaongen di kom va ra so bedrevitara me sokadla konnskap.
Maonge ao åss nekta å verta so byfanta, nåken ao åss svikta.
Status å innpass i stan før sont bondevit.
No mao mi ao å lima, ain kamp mot byfanta.
Hauga å vådla føsvinde, store bygj å bue.
Spraoke vaort vert utvatna, ao ti å, i ti e.
Bjor å laug, ti søte vin å rapavatn.
Fjøsbrok å trisko, ti vie brøke å tåskne sko.
No mao mi ao å lima, ain kamp mot byfanta.

Första gången de kom var det med vite krist och kors
många av oss nekade att ta emot denna (något negativt adjektiv) Kristus
men några av oss tvekade/svek. ???
Nu måste vi av och , en kamp mot falska/oärliga Kristus
Torshammaren blev .., ersatt med ett kors
Sjungandet av tonerna, ersatt med (något negativt adjektiv) ord.
Blotning förbjudet, ersatt med ? (skulle kunna ha med gud och näste att göra, eller vind)
Hoven blev brända, ersatta med kyrkor.
Nu måste vi av och , en kamp mot falska/oärliga Kristus

Den andra gången de kom var de så ... med .. kunskap
Många av oss nekade att bli så byfalska (kristna antagligen), någon av oss tvekade/svek.
Status och besök i staden för sunt bondförnuft
Nu måste vi av och , en kamp mot de/det falska (kristna) i byn
Högen och .. försvann, stora byggnader och bodar
Språket vårt blev urvattnat, ao till å, i till e.
... och lög, till sött vin och dopvatten (kanske?)
Ladugårdsbyxor och träsko, till vida byxor och (något adjektiv) sko.
Nu måste vi av och , en kamp mot de/det falska (kristna) i byn

Svår dialekt är det nog, andra får rätta och fylla i. Lima vet jag inte vad det är. Fanta gissar jag på handlar om falskhet/oärlighet, det gör det nämligen på jämtska (fast oftast mer åt skojarehållet).