Border terrier?

Jag har funderat på att skaffa en border terrier, och jag undrar om det är någon som har några erfarenheter av dessa? Bra och/eller dåliga? Jag har hört att border terriers även ska funka bra ihop med katter, nån som vet om det stämmer?
Vidare skulle jag vilja veta om det är någon som har en bra uppfödare att tipsa om. Jag har kollat runt en del, men det är alltid intressant att höra om någon annan har första hands-info om en särskild uppfödare.
Bör kanske tillägga att detta blir min första "egna" hund, i den bemärkelsen att det nu kommer vara jag som äger den.

Edit:
Om det nu har någon betydelse så ämnar jag inte ha hunden som utställningshund eller att avla på (i alla fall inte i första hand).

Mina första intryck av Borderterrier är följande:

1. Asjobbiga
2. Rastlösa och asjobbiga
3. Se 1 och 2.



Det är som alla terriers en ras man verkligen måste jobba med och motionera helvete med. Borderterrier ( BT ) är en tålig hund. Den BT:n jag känner älskar ( att jaga ) katter.

Jag skulle inte rekomendera nån terrier som första hund om man inte har god vana med hundar sen innan. De är för krävande trots deras storlek.

Vad vill du ha hunden till då? Jakt, agility eller sällskap?

Skaffa en Borderline collie istället!!

Heh, jag har redan bestämt vilken ras jag vill ha, så även om andra raser föreslås lär jag nog skaffa en border terrier ändå.
Det jag är ute efter mest är väl egentligen åsikter/kommentar/synpunkter på det där med uppfödare.
Frågan kanske var lite luddigt ställd angående det andra, såklart det finns asjobbiga border terriers, men jag anser att det i första hand beror på husse/matte i så fall, om en hund är pestig.

Jag ska främst ha den som sällskapshund, och det där med att motionera den kommer inte att bli några problem heller. Jag är inte nåt jävla hälsofreak som kutar ett marathonlopp varje gång jag går utanför dörren, men hunden kommer inte att behöva gå rastlös inomhus, that's for sure.

Jag har också hört det där med att terriers skulle vara asjobbiga och ettriga, men det behöver ju inte vara så. Det finns alltid standardbeskrivningar kring de flesta raser, att det är på ett eller annat sätt, men det är ju inte alltid det stämmer i praktiken. Med risk för att låta som en jävla hippie: varje hund är ju en egen individ (jag kräks lite i min egen mun nu för att jag skrev det där).
Som exempel kan jag ta en ridgeback i min närhet; hon vill mest ligga inomhus och sova året runt och är inte alls pigg på att vara ute på långpromenader o.s.v. Det är världens slöaste hund, trots att det om ridgebacks heter att de är jakthundar, med allt vad det innebär.

Det går inte att beskriva alla terrier på samma gång. Så att säga att alla terrier är ettriga är att vara ute och cykla. En hund blir inte ettrig för att dess rasnamn innehåller terrier.

När man sedan börjar prata om enskilda rasbeskrivningar kan det vara mer lämpligt att ta upp möjlig ettrighet, men även inom raser varierar det ju, eftersom alla hundar är individer.
Ridgebacks är ju dock kända för att kunna vara riktigt lata när de känner för det.

Onödigt tillägg: varför vill man ha en sådan liten hund? Den är ju mindre än en stor katt.

Jag känner nästan bara väldigt trevliga border terriers. Och jag känner/har känt MÅNGA.

Det är vanligen en tuff och orädd terrier men de tillhör vanligen inte den "ettriga" snabbtuggande och överenergiska sorten som klättrar på väggarna och gärna vill fightas med andra hundar. Det är en betydligt mer hanterbar och stresstålig terrier än till exempel Jack Russeln. Många av de borders jag har träffat har varit utmärkta familje- och grythundar, de har gått på som tusan i gryten men har samtidigt gått att ha bra förarkontakt och samarbete med.

En "riktig" terrier ska inte gilla katter, katter räknades som skadedjur som terriern gärna skulle ta död på. I England stod vildkatter, grävlingar och rävar högt på listan över skadedjur som man ville utrota. Har man katten först och får hem en valp så brukar det dock gå bra att ha katt och terrier. Detta under förutsättning att katten visar vem som bestämmer från början och inte låter sig jagas.

Utomhus kan terriern, liksom för övrigt vilken helt normalt funtad hund som helst, få för sig att även den bästa kattpolaren, som terriern en halvtimme tidigare delade sovplats med, måste jagas iväg från platsen. Då beror det helt på katten om det blir kattjakt eller inte. Så länge katten inte springer så kan inte terriern jaga den och då tappar terriern intresset - så enkelt brukar det vara.

Skaffa du en borderterrier, chanserna att du ska få en trevlig och hanterbar kompis är betydligt större än att du ska misslyckas. Vänd dig till rasklubben så får du hjälp med att hitta en uppfödare av trevliga sällskapshundar. En jaktborder ska du inte ha, ni skulle förmodligen inte trivas så bra med varandra.

Adress/länk till Borderterrierklubbens valphänvisare kan du säkert hitta via Svenska Terrierklubbens hemsida.