Jag tycker det börjar bli lite väl mycket mix av äpplen och päron i den här tråden.
Citat:
Ursprungligen postat av Tinman
Cubase är det värsta judiska ljudskiten som någonsin har gjorts: programmet är proppfullt med skydd. Sonar producer edition är mycket bättre. Fråga hackarna om du inte tror mig?
Inget ont om Sonar men det där var bland det knasigaste argument jag har hört faktiskt. Menar du att du i egenskap av ljudtekniker med en budget på ett par millar skulle välja bort Cubase av den anledningen att det har många skydd. Det är väl ändå musikproducenter som ska använda Cubase, inte hackare? Men jag ska passa på att fråga en hackare någon gång vad de anser om fasvändingsfunktionen i Cubase.
Citat:
Ursprungligen postat av Tinman
Ett analogt mixerbord måste ni ha annars går det inte; tyvärr måste ni förmodligen använda er nåt digitalt vid inspelningen, men genom att använda er av det analoga mixerbordet hör ni allt som det är, d v s verkligen 0 latency och då är mycket vunnet vad det gäller närhet, känsla etc etc....tro inte på dom som säger att dom digitala är så bar nuförtiden bla bla bla så det är nästan 0 latency,,,nästan ja.
Du tänker förmodligen på mjukvarumixers vs analoga mixers. En digital mixer har givetvis inte högre latency än en analog mixer. Eller för att bli riktigt teknisk, inte mer fördröjning än vad du får genom kondingarna i kretsen på ett analogt mixerbord. De digitala mixerborden tillverkas fortfarande med den professionella marknaden som målgrupp. De brukar lista någonstans runt 20 - 50k även om du nu så smått börjar dyka upp konsumentprodukter för under 10k. Risken för att trådskaparen skulle stå och få beslutsångest i butiken mellan en analaog mixer för runt tusingen och ett digitalt bord för tjugo papp är ganska liten.
Citat:
Ursprungligen postat av Tinman
P.S Om du kör utan utan ANALOGT mixerbord kommer du att ha en fördröjning mellan vad du hör och vad du spelar in så är det bara: den är där, den går aldrig bort. Det är en helt annan sak om du sitter och leker framför datorn och sysslar med sampling och sånt. Kolla på det här:
...
...
...
Alltså en analog, inte digital, mixer för professionella inspelningar med sång, och levande instrument.
Om jag hade haft stålarna så hade jag valt ett digitalt mixerbord alla dagar i veckan. De är i princip de enda mixerborden där du kan komma ner i noll i brusnivå. Med en mjukvarumixer får man givetvis en latency, men det beror ju faktiskt inte på programmet, det beror på ljudkortet. För övrigt är det väl absolut inte en helt annan sak om man sitter och sysslar med sampling om vi pratar latency. Mjukvarusynthar är oerhört beroende latency.
Här är min filosofi...
Ljudkort
Det pratas om externa ljudkort i tråden. Den mest uppenbara skillnaden mellan ett extern och ett internt ljudkort är som namnet antyder, att det ena sitter monterat i datorn (precis som ett grafikkort t ex) medan det andra ansluts extern via t ex USB eller Firewire. På ett externt ljudkort sitter elektroniken oftast monterad i en flådig liten låda i borstad metall med en massa lysdioder och rattar på. Det gör att de externa ljudkorten i allmänhet är lite dyrare än de interna. Om ljudkortet sen är externt eller internt har ingen som helst inverkan på själva ljudet. Den kanske största fördelen med ett extern ljudkort är att man enkelt kan flytta runt det mellan olika datorer om man har det behovet.
De flesta konsumentkort, alltså SoundBlaster och allt vad de heter som oftast sitter monterat i en dator som standard, har för kass hårdvara för att kunna styras med ASIO. Lite förenklat är ASIO ett api för att datorn ska kunna få direktaccess till ljudkortet. Utan ASIO får ljudprogrammet förlita sig på operativsystemets api vilket är DirectX i fallet Windows. Den här omvägen skapar massor av latency. Därför vill man ofta köpa ett ballare ljudkort som pallar ASIO och därmed få ner latencyn.
Men som de flesta någon gång har provat så funkar det utmärkt att t ex plugga in en mikrofon på ett vanligt ljudkort och höra sig själv i realtid, dvs ingen hörbar latency. Latency uppstår alltså först när man väl processar ljudet som ska in i datorn. T ex, om du i ljudprogrammet vill lägga på reverb, kompressor och ett EQ på sången samtidigt som du spelar in så uppstår en fördröjning. Man kan alltså slippa latency vid inspelning om man nöjer sig med att höra den torra signalen i medhörningen. Alla effekter finns där när du spelar upp inspelningen istället. Om man driver en professionell studio kan man ju inte gärna säga åt Ozzy att han inte får höra sitt fina tape delay medan man spelar in. Men det är i min mening inte livsnödvändigt att tjacka ett ASIO-kort om man vill spela in en demo om man har en liten budget och inte är så fin i kanten.
Konsumentkorten har högre brusnivå och klarar ofta inte de högre ljudupplösningarna på 24 bit. Men om man nu ska spela inte en jävla demo med ett kickass rockband som distar järnet och inte ha planer på att professionellt producera Londonsymfonikerna så klarar man sig faktiskt med ett SoundBlaster. Det är bökigare, men det är billigt och fungerar.
Upptäcker man att det var kul att spela in och vill hålla på så bör man däremot börja kika på valfritt ljudkort med stöd för ASIO. Men det låter kanske en smula förhastat att springa iväg och köpa ljudkort om man ska spela in en demo för första gången.
Trummor
Att micka upp trummor är bland det jävligaste som finns. Det finns en hel vetenskap om hur man ska placera mickar, panorera, härja och ha sig. Dessutom kommer man råka ut får massa eländiga fasproblem om man råkar placera en mikrofon lite längre från trumsettet än de andra. Om trummorna till råga på allt står i en källarlokal med betongväggar så har man ett roligt jobb framför sig att tapetsera med gamla madrasser och äggkartonger för att det inte ska låta som att man spelar i en kakburk.
Som någon sa så är faktiskt det enklaste att lägga trummorna med något trumprogram, t ex EZDrummer eller Addictive Drums. Det största problemet brukar vara att övertyga trummisen om idén. Har man tillgång till ett elektroniskt trumset så kan man ju alltid lura honom till att lira på det och sen köra trumspåren genom trumprogrammet. Då är det ju i alla fall trummisen som lirar live på inspelningen så att säga.
Vill man ändå micka upp ett akustiskt trumset så får man vara beredd på att investera i ett ljudkort med fler än två (stereo in) ingångar. Ett mixerbord hjälper faktiskt inte nämnvärt här. Man kan stå och ratta in vad man tycker låter som rätt nivåer i replokalen. Men om man upptäcker hemma att det låter skit så sitter man med ett stereospår av hela trummixen som är väldigt svår att över huvudtaget göra någonting med. Det lämpligaste är att försöka lägga de olika trummorna på olika spår så gott det går, så att man i efterhand kan justera nivåer, panorering och annan dynamik på respektive trumma.
Mixning & Mastring
Mitt tips är att bränna hela budgeten på just mixning och mastring istället för på hårdvara. Det är i den här processen som låten kommer till liv. En duktig producent kan faktiskt mer eller mindre göra underverk av en annars torr och platt mix. Dessutom får man tillbaka ett material som faktiskt direkt skulle kunna spelas i radio och på klubbar utan att deras ljudtekniker får spel. Priset för mixing och mastring skiljer sig givetvis beroende på vilken studio man vänder sig till, men för en fem, sex tusen lär ni kunna få en EP mastrad om man nödvändigtvis inte måste ha Jacob Hellner och grabbarna bakom mixerbordet.
