Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Det känns så trist, att skriver man mer än tre rader så får man vanligen inga reaktioner alls (utom från vissa män som försöker ställa sig in av andra skäl). Men postar man något enkelt meme så får man massor. Inte för att jag har något behov av att jaga likes på Facebook, men det SÄGER någonting om vår tid. Folk har blivit intellektuellt tröga. Och observera då att det är intelligenta människor jag har på Facebook, så det beror inte på svårigheter att läsa skriven text.
Eller så är det jag som skriver tråkigt...
Lite spretigt följande men...
Facebook är trist, i största allmänhet. Flashback är ju 10,000 gånger roligare för att inte tala om att vara mer givande.
Jag har lärt mig den hårda vägen. Att vara självironisk och spela på hur patetisk man är, det anses inte kul det heller. Och jag skojar gärna till det men att vara självironisk blir bara tragiskt. Att bjuda på sig själv, vilket anses vara ett ideal, fungerar inte. Ett inlägg och inget mer säger jag bara. Och en annan gång när jag skämtade fick jag en utskällning skriftligen. Den personen skriver jag aldrig till mer.
Har lärt mig andra saker (och någon gång ska man väl lära sig. Skitsidan har ju funnits där sedan 2007 någon gång). Någon brud som återkommande skriver saker i en positiv ton, när man träffar samma människa ute i verkligheten är reaktionen asocial. Hon jagar likes och jag ger likes då hon ansträngt sig. Jag har inga baktankar alls och vill för allt i världen inte att hon ska tro det heller.
Då kommer vi in på nästa problem. Likes duger knappt. Det ska vara emojis som skrattar eller emojis som kramar om ett hjärta (emojis är ett fjantigt ord, "gubbe" är kanske bättre). Likes har nog börjat uppfattas som pliktskyldigt att ge.
Jag vill också ha kvinnligt sällskap. Men att använda sig av Facebook för att få det, då är det Messenger som gäller och inget mer. Och då enstaka inlägg! Framförallt kvinnor bör posta färre och färre saker och ta död på Facebook de också. För det är i verkligheten i verkliga möten vi mår bra och inte på FB.
Slutligen. Min favoritbrud där ute i verkligheten har jag aldrig lagt till på Facebook och hon har inte lagt till mig. Borde inte det förfarandet vara ovanligt? Men jag resonerar som så: lägger jag till henne får hon sin bekräftelse, en gång. Men vad är vinsten för henne och för mig på lång sikt? FB är på så sätt värdelöst avseende verkliga och trevliga relationer mellan kvinnor och män.