Citat:
Ursprungligen postat av
nerdnerd
Men jag har läst dem. Det han talar mycket om är Gödels teorem och de begränsningar de skulle innebära för vad vi kan tänka om vår hjärna är algoritmisk. Begränsningar som våra kreativa hjärnor kanske faktiskt inte har.
Vad jag minns påstår bara Penrose att människan kan fastslå sanning för en sats utan att kunna bevisa den algoritmiskt, men det verkar väldigt taget ur luften. Visst kan vi påstå att en obevisat sats "självklart" måste vara sann, men det finns ingen anledning tro att inte en dator kan göra detsamma, och då med precis samma risk som vi har att påståendet egentligen är falskt eller verkligen är obevisbart för att det går lika bra att bygga en matematik som baseras på att det är falskt som att det är sant (typ axiom of choice)
Citat:
Det är en fascinerande tanke, speciellt när han sedan även kopplar ihop frågan med hur kvantfysik fungerar egentligen m a p "vågfunktionens kollaps".
Förvisso skulle kvantfenomen i hjärnan kunna snabba upp denna (även om de av allt att döma inte finns på det sätt som Penrose beskriver), men hans tes att man skulle kunna lösa andra klasser av problem på det sättet förefaller helt taget ur luften. Alla kända datorer över Turingmaskniens komplexitet anses principiellt ekvivalenta i vilka problem de kan lösa.
Än värre för hans tes att det finns problem människor kan lösa men som datorer aldrig kommer klara av är att om det mot förmodan skulle gå att lösa fler klasser av problem om man använder kvantmekanik är det bara bygga en dator som använder samma fenomen.
Han drar också upp Searles kinesiska rum som argument mot AI trots att det borde vara uppenbart varför det resonemanget inte håller. Det verkar vara någon sorts religiös tro som driver Penrose övertygelse om att människan är unik och så anpassar han argumenten efter vad han redan tror sig veta.
Citat:
Penrose har iaf haft en enorm respekt i fysikerkåren, och har bl a varit inbjuden huvudtalare på många internationella konferenser (speciellt om gravitation och kosmologi)
Det har jag aldrig förnekat, men att man är expert inom ett område innebär inte att man inte kan svamla inom ett annat.
Citat:
En lite principiell fråga i tråden: KAN egentligen det största geniet koras på något rättvist sätt öht? Per definition är ju alla vi andra underlägsna det största geniet. Tänker på Dunning-Kruger. Vi är kanske inte så bra på att inse hur hierarkin ser ut egentligen?
Det är nu betydligt lättare att bedöma en teori efteråt än det är att först komma på den.