Kräver filosofi bevis för sitt berättigande?

Jag förstår vad du menar och är glad att jag fick en chans att lyssna på honom. Tackar igen för länken. Jag kommer att söka mer av den mannen, det är ett som är säkert.


Är det inte detsamma som Platons idéer beskrivet i grottliknelsen? Vi upplever verkligeten utifrån vårt medvetande om denna verklighet. Men vi vet egentligen inte om vi upplever det "sanna"?


Men handlar inte det mera om vad vi fokuserar på? Visst blir vi mindre medvetna om vad maten smakar, exemeplvis, om vi tänker på annat. Men menar du att det sänker själva medvetandet?




Jag vet inte om jag förstår vad du menar, det låter som att jag vill veta mer...
I samma stund som vi använder vårt språk så måste vi ju använda våra tankar eller? Vi behöver ett språk för att kunna utnyttja vårt medvetande eller? Jag bara undrar!



Du har väckt ett intresse hos mig - det kan jag säga. Om jag förstår dig rätt så skall det du skriver inte gå att förklara


Då är jag med...




He is fucking right

Eller - kan det vara så att man löser problemen (får svar på frågorna) med meditationens hjälp. Medan grubblet och frågorna grundar sig på vårt logiska tänkande?

Edit


"Grunden av sanning" kan vara sprungen ur meditation, sedan kommer tanken/logiken och grubblet - men det är inte sanningen. Tanken/frågan kan leda till sanningen med hjälp av meditation osv...??? Kan det vara något?



Jag är med!


Vet vi det? Eller snarare - vet du att det är så? Jag skulle vilja veta!



Passa dig för logik och "kloka beslut" Det kan aldrig komma någon sanning därur

Ähh vafan, ska jag behöva förklara fler gånger då eller hur skulle det går till. Läs igenom det jag skrivit i såna fall och känn efter om det känns rätt, det är väl enklast.

Får du problem så rök hach, eller ta valrfri annan drog, det kan hjälpa faktiskt.
Bara du vet att du är "safe" så gör vad fan som helst som faller in, då kommer du leva lyckligt. Punkt slut hoppas jag, orkar inte sitte och skriva... tänkte slappa i soffan ett tag. Kollar in lite senare när det passar.

Glöm inte att agera , ingen ide att bara sitta och tänka om det inte mynnar ut i någon handlng med goda intentioner. Eller det kan det väl vara ibland, men då brukar man känna det när ögonblicket kommer annars så är det väl bara ett litet snedsteg ,,, men man har ändå sparat så oerhört mycket tid iaf mot att agera normalt.

Jag vill anknyta till det första svaret i den här tråden och visa på att frågan förutsätter en subjekt/objekt metafysik. Utan en subjekt/objekt metafysik blir begreppet "sanning" annorlunda.

Det kan du väl ändå inte mena!?

Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar men du pratar väl om subjektiv/objektiv metafysik va?

Vi har väl varit inne på att det finns både subjektiva och objektiva sanningar, men att man inte kan veta om det vi "vet" är sant!

Men jag kanske missuppfattar dig totalt?

Tja, accepterar du det metafysiska antagandet att det finns en objektiv verklighet som vi subjektivt observerar? Mind/Matter så att säga - båda två koncept är overifierbara metafysiska antaganden

Vetenskapen uppstod ur filosofin och frigjorde sig från filosofin. Det är inte samma sak som att vetenskapen bygger på filosofin (idag). Vetenskap och filosofi står idag mycket emot varandra. Men det är klart, det beror ju på vilken filosofisk inriktning man talar om och vilken vetenskap man talar om.

Jag formligen avskyr när folk säger såhär. Det visar bara på ignorans. Man kan aldrig någonsin komma undan filosofi - filosofi är inte någon sorts sido-projekt som har som syfte att flumma fram olika abstrakta frågor och klia sig i skägget över dem som dagens objektivister verkar tro. Filosofi är mänskligheten. Filosofi är det ord vi sätter på mänsklighetens försök att hantera de intryck av verkligheten de får (eller skapar?) och är således själva fundamentet i allt. Jag säger om och om igen att ingen kommer undan metafysik, vilket är det fina namnet på de där grundantaganden om världen vi gör, och det finns ingen som på något sätt kan argumentera emot det: och finns det någon positivist här inne så vill jag gärna se er försöka.

“Vetenskap” ÄR filosofi - det är ett system för tänkande och slutsatsdragande som baserar sig på vissa antaganden om verklighetens fundamentala natur - antaganden som är metafysiska och således O-verifierbara med andra metoder än de som finns inom det egna systemet.

Säger någon “Ja, men med vetenskap kan ju BEVISA saker” så spyr jag på er. Det innebär bara att ni är dåliga filosofer om ni inte kan tänka längre än så - dåliga mänskliga tänkare, och mindre av en tillgång för mänskligheten än vad ni kunde vara. Vetenskap kan bevisa saker som finns inom det egna systemet, med systemets egna verktyg - systemet i sig är ett filosofiskt system - likt allt mänskligt: filosofi är allt.

Nja, det beror på vad du tror att jag menar

Jag tänker retoriskt filosofiskt.
En fråga är ett svar, den har svaret i sig.
Till exempel, "Vad heter du?"
säger ju att svaret är något man heter,
att man kan heta något.
Alla frågor fungerar på det sättet.

Det är ju inte svaret i sig självt som är viktigt.
Till exempel, "Vad är meningen med livet?"
säger att svaret är något som kan vara meningen med livet.
Men allt som säger vad meningen med livet är,
är inte lika accepterade svar på frågan om vad meningen med livet är.
Det finns en social kontext.
Vi kommer överens om vad som är rätt svar.
Vi skapar svaret i efterhand.
Sanningen, det rätta svaret, skapas genom retorik och diskurs.
Skulle jag säga att meningen med livet är att springa naken baklänges på mars samtidigt som man skiter flytande guld så skulle inte många acceptera det som rätt svar.
Det är ett svar, och rent logiskt är det ett korrekt svar.
Men retoriskt diskursivt är det inte alls rätt svar.

"Vad är svaret på en fråga",
är sammankopplat med,
"hur skapas rätt svar",
vilket kan ses genom till exempel faktakonstruktionsanalys,
som är skapat av filosofi.

I orsak-verkan är det inte orsak eller verkan som är viktiga,
det är mekanism(erna) mellan dom två som är viktiga.
Relationerna mellan objekten håller meningen.

Jag inte bara accepterar detta antagande jag tycker att jag upplever bevis på att det är så det förhåller sig - dagligen. Men jag kan inte bevisa det med vetenskapliga metoder

Ett exempel bland många: Jag var på en kurs där vi var 22 st deltagare.

Vår kursledare bad oss gå ut på en liten farstubro och titta åt ett visst håll.

Sedan bad han oss att skriva ner på ett papper, vad vi upplevde.

Rent objektivt kan man ju säga att vi upplevde samma situation. Vi stod på samma ställe, med några centimeters skillnad och vi tittade åt samma håll.

Men ingen av oss hade skrivit ner samma upplevelse på papperet.

Det var en ögonöppnare för mig. Väldigt intressant att få ta del av de andras upplevelse. Som i och för sig var en rent objektiv sanning utifrån det vi upplevt. Men jag visste att min egen upplevelse ändock skiljde sig...

Givetvis kan du det. Men de vetenskapliga metoderna förutsätter att det förhåller sig på det sättet för att kunna fungera

Jag tycker mig se bevis dagligen för att allting är värde och att vi är sammansättningar av värde observerande de värdestrukturer vi kan se med våra operfekta ögon. Det låter konstigt, men det beror bara på att det inte har präntats in i oss de senaste 1000 åren. Jag hoppas att det kommer att göra det senare dock - det är nämligen en världsuppfattning som stämmer mycket mer väl överens med det vi alla upplever.