Kräver filosofi bevis för sitt berättigande?

Själva kärnan i sökandet efter sanningen ligger väl i att vi inte vet svaret på våra frågor?

I samma stund som vi tror oss veta svaret på en fråga så slutar sökandet, eller hur?

I samma stund som vi tror oss veta svaret på en fråga så hamnar den utanför filosofins område eftersom vi inte har någon anledning att filosofera över det som anses bevisat!

Där vill jag sammanfatta min fråga till er: Finns det någon fråga som vi vet svaret på?

Vi har inga objektiva svar på några frågor, eftersom objektivitet ej finns, utan är bortom oss. Men subjektivt har vi väl svar på det flesta frågor?

Finns jag? - Cogito, ergo sum

Ja men försök att inte tänka på dom så kanske du får svaret

Jag vill nog ställa mig tveksam till detta påstående. Problemet är väl i detta fall vilka vi är. Jag har svårt att tro att alla någonsin kommer att vara överens om att en filosofisk fråga är fullständigt besvarad (även om vi nog kan säga att vissa rent naturvetenskapliga fakta är bevisade). Visst når filosofer framsteg i sitt sökande efter svaret på en fråga, men det slutar givetvis inte där eftersom filosofin till sin natur är skeptisk. Åsikter kommer alltid att bemötas.

När den som trott sig veta ett svar får reda på att andra inte håller med, måste denne givetvis än en gång studera beläggen för sitt försanthållande. Det finns ytterst få frågor inom filosofin som inte debatteras, och eftersom debatterna stundtals kan vara tämligen hätska anser väl båda parter att de vet, och deras mission är att övertyga den andra. Man letar ständigt vidare efter nya bevis, och nya infallsvinklar dyker upp hela tiden.

Sanna filosofer kommer alltid att söka vidare och vidga sina vyer, framförallt då de ju alltid kommer att granskas och utmanas av andra. Betänk hur länge filosofi har praktiserats och hur många tvärsäkra åsikter som förts fram. Den lever än och den kommer att leva så länge toleransen för andras åsikter finns. Den dag toleransen och ödmjukheten försvinner och hybrisen tar över, ja då kanske vissa filosofer kommer att förlora sin filosofiska själ. Filosofin som sådan är inte oresonlig och fundamentalistisk utan öppen och - som namnet antyder - vishetsälskande.

Nej, de ilosofiska frågorna har vi ännu inte svaren på. Kanske finns svaren någonstans, men det kommer nog att dröja innan vi finner dem.

Du vet ju uppenbarligen inte vad filosofi är, eftersom du tror att filosofi är "konstiga saker som man inte vet". Ifall du är ute efter mystik kan du gå till en spågumma, det har inte med filosofi att göra. En filosofisk fråga slutar inte vara en filosofisk fråga för att man vet eller tror sig veta svaret på den.


Så vi kan med andra ord inte vara säkra på att något existerar? Är det så?

Men det du själv vet svaret på, är ju inte längre något du behöver fortsätta söka svar på. Det blir alltså ett slags moment 22.

Men filosofi handlar väl också om försöka förstå varför?

Hur vet du att objektivitet inte finns?

Det är det jag menar! Hur skall man kunna bevisa filosofins eget berättigande?

Jag påstod inget! Jag ställde en fråga som innebär sin egen motsats! När vi tror oss veta svaret så behöver vi inte längre fråga...

[quote]
Filosofi är väl själva sökandet efter svar. Vad är annars din definition av filosofi?



Men varför existerar något? Det är inte filosofi - att konstatera fakta!