Något grymt läskigt hände idag...

Denna mening skvallrar om att du fick till de flesta likheterna i huvudet.
Man ser tämligen ofta det man vill se.

Myten om dubbelgångare fortsätter ser jag. Men bara för att man upprepar en lögn blir den inte sanning. Den "dubbelgångare" du beskriver skulle inte bara ha fötts omkring samma tid som din bortgångne morfar utan också vara lika tjock, ha ett synfel (vilket inte är alltför ovanligt bland äldre män), ha samma smak för glasögonbågar och ha någon form av underlighet med sin gångstil. Inte bara en dubbelgångare till utseendet, utan även till kroppshållning, ålderstecken och kroppsdetaljer. Sprang du ikapp gubben och frågade om vad klockan var för att kolla om hans röst var lik din morfars också?

Det är bara att inse, gubben var inte en dubbelgångare för dem finns inte.

Kanske din morfar hade en förlorad tviling?

Jag upplevde - i princip - samma märkliga, och samtidigt mycket kusliga, fenomen för ett tag sedan efter att jag hade avlivat min ena katt. När jag hade begravt henne på en djurkyrkogård, pysslat lite med gravdekorationerna och kört hem, så var det inte mycket mer med det. Men på natten vaknade jag av ett jävla skrapande och jamande. Jag gick upp och tittade mot balkongdörren där jag såg att en svart katt, som såg ut och hade ett läte som - nästan orubbligt - påminde om min nyss avlidne familjemedlem, satt på fönsterbrädan… en mycket kuslig, ja nästan ryslig känsla genomborrade mig, av förklarliga skäl. Det var knappt så att jag hade mage till att gå dit och titta lite närmare. Men när jag sedan tog mitt förnuft till fånga, intalade mig själv att katten var död, och vandrade till dörren och öppnade, så såg jag - självfallet - att det inte var min katt. Emellertid en väldigt, när det väl ägde rum, skrämmande förnimmelse.

Fan va läskig upplevelse. Dock tror jag inte det var något övernaturligt i det här fallet, det var nog bara en som var väldigt lik din morfar.

Bensinkenta får tillsägelse för tramsigt inlägg.

/Mod