Regression
Efter solskenet berört över hela mig på kullen där jag låg, domnade hela min kroppen bort.
Jag gick ner för kullen till det fluffiga molnet som landat en bit bort, klev ombord på den och bad till molnet att lyfta.
Nu befann jag mig på molnet i universum och förflyttade mig långt bort ifrån jorden, som försvann som en liten blå lysande prick långt borta.
Jag viskade till molnet att den skulle ta mig till platsen jag har befunnit mig på i ett tidigare liv.
Molnet satte en snabb takt mot jorden. Tillslut gick det väldigt långsamt, som om den inte kunne bestämma sig vart jag skulle.
Molnet rörde sig sakta mot norra Europa, mot Sverige till en början men väjde sedan till mittpunkten av Norge.
Jag landade i Norge i en väldigt stor dal. Där fanns det ett stort hus och gigantiska farmer.
Molnet släppte av mig precis utan för detta hus, och jag fick en känsla av att jag sett denna plats förr eller rättare sagt upplevt det för länge sedan.
När jag klev in genom dörren till huset kände jag igen mig ganska direkt, jag visste t.ex vart köket låg någonstans.
Jag kollade runt länge och försökte minnas allt som fanns där.
Sedan gick jag uppför trappen som befann sig inte långt ifrån ingången, Jag gick fram till första rummet på övervåningen
som jag fick en känsla av att jag kände igen. När jag klev in kände jag starkt att, där har jag varit många gånger förut.
Jag antog att det var mitt sovrum, så jag kikade runt lite på väggar, tak och golv.
På väggen befann sig en almenacka, jag gick fram och kollade in den väldigt noga.
Nere i hörnet på almenackan hittade jag ett datum (3 October, 1827).
Jag vände mig om och gick fram till spegeln som var upphängd på andra sidan rummet.
Jag studerade mig själv väldigt länge i spegeln. Svart hatt på huvudet, långt skägg över hela ansiktet, medellång man i 40 årsåldern,
utslitna hängbyxor och en vit smutsig tröja.
Jag gick ut ur rummet och ner för trappan, och stannade innan jag tog vägen ut ur huset och försökte minnas allting i huset.
Efter en liten stund klev jag ut ur huset och gick fram till det fluffiga, gosiga molnet igen och hoppade på.
Molnet lyfte ifrån huset, och jag försökte se över hela landskapet efter grannar och andra tecken.
Jag bad molnet ta mig till stället jag bodde på när jag var liten.
Molnet började snabbt röra sig neråt igen, och jag uppfattade direkt att jag var på väg till samma hus som jag hade varit i tidigare.
Molnet landade på samma ställe som tidigare, men allting såg annorlunda ut nu. Jag klev av och gick emot husets dörr och klev in.
I hallen möttes jag av mina föräldrar (som jag antog). Dom såg glada ut och ledde mot mig.
Jag frågade dom försiktigt om dom kunde ge mig ett meddelande som kunde hjälpa mitt nuvarande liv.
Mannen, eller rättare sagt min fader sträckte sig in i skrubben efter en liten låda som han öppnade och visade för mig.
Det var en Svart/brun gammal dammig bok, vars namn på boken var siffran "37".
Jag antog att meddelande var siffran 37, och jag vände mig sakta om och gick ut ur huset.
Molnet stod kvar där och väntade på mig, så jag gick fram till det och hoppade ombord.
Vi började lyfta igen då jag viskade till molnet "Ta mig till mitt mest tragiska/sorgligaste minne ur detta liv."
Molnet vände håll och steg sakta ner mot marken igen. Jag landade inte så långt ifrån huset i en liten skog på en kulle.
Där kunde jag se mig själv i 15 årsåldern sitta fast bunden i ett trä, med 3 tonåringar runt om mig med pinnar, knivar och diverse.
Jag fick känslan av att dom torterade mig, jag såg att dom slog på mig och jag hade blod på de mesta ställen av min kropp.
Jag frågade mig själv "vad har detta för betydlese i mitt nuvarnade liv". Nu när jag skriver detta,
sitter jag fortfarande och grubblar på detta och inte kommit fram till någon vettig slutsats.
Jag vågade inte riktigt vara kvar där så jag bad molnet att lyfta iväg, och sade till det att ta mig till min lyckligaste stund i detta liv istället.
Molnet landade återigen utanför huset, jag klev in genom dörren till huset igen och kunde höra skratt och glädjegråt i hela huset.
Jag fann mig själv i det livet med min fru i köket och jag höll om henne. Både jag och henne var jätte glada över någonting.
Jag fick tyvärr ingen uppfattning vad det handlade om så jag begav mig vidare.
Hoppade på molnet igen som vanligt och bad den att denna gång ta mig till ett ställe där alla min vänner var samlade.
Molnet tog mig till en liten lokal i en by, några kilometer bort från mitt hus.
När jag klev in genom dörren till lokalen möttes jag av många välkända ansikten, runt 30 personer.
Alla skrattade och hejjade på mig. Jag gick längst bort till lokalen, där det kändes som min allra bästa kompis befann sig.
Jag gick fram till en man i 20 årsåldern, jag tycks känna igen ansiktet och kroppen. Men har svårt för att komma på vem det kan vara i nuet.
Jag ber iallfall denna person att också ge mig ett meddelande som kan betyda nåt i mitt nuvarande liv.
Han böjer sig sakta fram mot mitt öra och viskar, "37".
Jag tackar för det och ger mig ut ur lokalen och ber mig molnet ta mig tillbaks hem till mitt nuvarande liv.
Jag befinner mig återigen på kullen jag började vid, och plötsligt får jag tillbaka känseln i benen, därefter armarna och sedan hela kroppen.
Jag funderar nu på vad siffran 37 verkligen kan betyda för mig.
Är det ålder kanske, ett datum? Eller helt enkelt ett tur nummer?
