Detta är citat från användare "Plainswalker" som gjort detta:
"Jag har upplevt det .
Helt fantatiskt men jag mår så jävla dåligt.
Jag vill ta livet av mig själv just nu.
Rösten inleder och säger att man ska ta djupa andetag.
Sakta och djupa andetag. Jag känner hur jag sakta faller
mer och mer i sömn. och blir mer o mer avslappnad.
Efter ca 10 andetag inleds en beskrivning av min plats.
allting är svart. ögonen skiner upp i ingenstans.
det är svinkallt. vinden viner längs med fingertopparna.
jag rycker i hela kroppen för kylan.
ögonlocken går upp och ner men det är fortfarande
helt svart för mina ögon och jag känner bara rykningarna
som är i ben, fingrar, armar, ögon, kinder.
När jag sakta sakta närmar mig en helt öde plats. med
en gräsplatt uppe på en kulle. hög kulle. 150 meter
hög. när jag är där uppe, ser jag ut över hela landskapet.
det är sönderbrända fält och det åskar samtidigt som
det bara är svart-vitt. himlen är helt bäcksvart och jag hör
bara åskan slå och träd efter träd börjar brinna.
efter ett tag, kommer solen fram. och jag känner hur den
sakta börjar värme varje del utav min kropp, saktare än
man skriver som slöast. fingertopp efter fingertopp
värms upp och domnar bort. benen. magen.
till slut ligger jag i min soffa och känner inget annat än
ljuden från rösten. ligger där utan känslen, helt bortdomnad
men uppvärmd. Känslan är skrämmande.
Rösten talar till mig, och berättar att ett moln närmar sig,
nånting säger mig att jag ska ta emot molnet på ett vänligt
sätt. Jag säger hej till molnet och blir välkomnad.
Vad som nu händer är att jag sakta sakta börjar
omfångas utav molnets små partiklar.
mikro centimeter efter mikro centimeter fångas jag.
Jag fångas av ny värme och känner trygghet.
Molnet är det jag älskar, det jag lever för.
Molnet hjälper mig att hitta vad jag länge har gått miste om.
*pang* rösten talar. han berättar att detta är mitt förra liv,
och det finns ingen framtid. det jag nu kmr uppleva
är de som jag redan upplevt.
Jag ska först tas till mitt hus där jag bodde.
Molnet omfamnar mig och jag börja sakta lyftas upp
i luften. Högt och långt bort från den gröna kullen.
Sakta flyttas allting i världen och jag färdas, jag är framme.
Ett trädhus, allt är svart-vitt. Det enda som är färg,
är allt blod som finns på väggarna utanför huset och på
taket. Längs med gavlar.
rösten talar. jag ombeds gå in i huset efter att jag har
förklarats att detta är mitt hus där jag bodde som vuxen.
Jag ska nu öppna dörren. och se efter vad som finns
inuti mitt före detta hus.
Jag öppnar dörren och möts av en dörrmatta, med
3 par kängor, 2 ligger ner och 1 står fint uppställda.
Smuts på golvet, hinkar längs med golvet.
Hål i taket, vatten droppar in. Vattnet är vita små droppar
som slår ner i svarta hinkar.
bokhyllor direkt till vänster , 2 st. med massa böcker.
skrivbord till höger, en penna ligger över ett pappers-ark.
Jag går fram och läser. Det står, Gutes Himmler.
Der junge von sich ist nicht mehr , sen står det inget mer.
Det är blod över pappret och fullt med blod på väggen.
Det finns 750 sträck på väggen, betydelsen vet jag inte.
När jag efter en stund stått vid skrivbordet kollar jag på vad
bär för kläder. det är en Svart uniform, Lieutnant står det på
höger bröstet. Till vänster har jag 7 st. Stjärnor och 4
medaljer. Det framgår nu att jag är en löjtnant.
Jag har grova kängor , oknytna och och blod längs mina
byxor.
Jag ombeds nu gå fram till almanackan som hänger på väggen
direkt till höger, höger om dörren när man kommer in.
datumet är, år 1943, 13:e September.
Det är antecknat väldigt otydligt men jag ser på 2:a Sept.
att det står "Himmler antwortet."
Sedan ombeds jag gå fram till en spegel som hänger på
väggen rakt emot skrivbordet.
Jag går sakta emot spegeln och ser ingenting.
Spegeln är oerhört dammig.
Väl framme vid spegeln, tar jag 2 djupa andetag.
Och ska nu gnugga bort dammet,
När jag sett mig själv börjar jag rycka i hela kroppen
och känner kyla och rädsla. Det jag såg var en kines
med ett ärr tvärs över näsbenet från höger till vänster över
pannbenet. Hela ansiktet drar och rycker.
Efter chocktillståndet, så ska jag nu lämna huset.
Jag ska ytterligare en gång kolla omkring för att minnas
varje del utav huset. Nu lämnar vi mitt hus och jag talar till
mitt moln. Mina föräldrars hus tack.
Molnet tar mig ombord och vi dras iväg högt, högt.
Efter en bits resa, saktar vi in och jag ser ett krassligt hus.
Tomten, som man kan säga är sönderbränd.
När jag kliver in i huset, öppnar dörren. ramlar en död man
mitt emot mig, han stannar sen 10 cm från mitt huvud,
han har blivit utristad sina ögon. Svarta hål är det jag ser.
Maskar och laver kommer ut ur ögonen och jag med en reflex
tar fram min kniv och hugger huvudet av honom.
När jag är förbi honom ser jag en kvinna ligga på golvet direkt
höger. Jag vänder upp henne.
Hela magen är djupt urgrävd och inte ens tarmar eller andra
rester hittas. jag känner ingenting förutom en kall känsla
känslan är behaglig men oerhört stillsam.
3 barn, verkar vara syskon, mina syskon. Ligger på 1 säng
med avhugna huvuden. Jag går inte ens fram, utan jag hittar
3 huvud upphänga i taket framför ett fönster.
Jag känner nu hur ögonlocken öppnas och att ögonen rullar
snabbt, och jag skakar. Jag känner nu att jag är oerhört torr
i munnen. Jag, jag har dödat hela min familj, det framgår nu
den obeskrivliga känslan som slår mig får mig att inse att
det är jag som har gjort allt detta, jag har dödat min familj.
jag går genast ut ur huset. Fram till mitt moln, men stannas.
Rösten talar. Jag ska nu ta dig till den platsen där du har
jobbat. Som förut, jag omfångas av molnet och tas upp högt
i luften. Rör oss sakta och jag försvinner.
Efter en liten resa kommer jag fram till en grind.
Grinden är ca 15 meter bred och 4 meter hög. Den öppnas
framför mig och jag kliver in, överallt ligger hundratals döda
människor, många med avhugna huvuden, många med
en stor blodfläck under sig, 2-3 hål i ryggen av skott från
pistoler. Jag går fram och vänder på 3 st. Alla ser ut som
judar. En känsla säger att jag ska vrida mitt huvud stuprakt
upp och vänster, där står det framför ett stort gasrör.
Arbeit Macht Frei. Ett koncentrationsläger. tyskland.
Jag går in i en större byggnad, på en balk över mig till höger
ser jag en vän som jag hälsar på, sieg heil är det som jag hör
mig själv säga. Mannen gör en hitler hälsning och fortsätter
gå vidare på en lång järnbalk via kontor.
Rösten talar. Jag ska nu ta dig till den bästa platsen och mest
betydelsefulla platsen i mitt liv.
Jag får bara se följande, jag springer ute på en grön äng.
Jag är ute med min morfar / farfar eller en annan farbror.
Äldre man, jag springer runt honom och säger något
vilket jag inte kan tolka. Han fångar mig, och säger:
Tror du att du kan döda 750 människor innan du dör?
Jag svarar då, självklart. Jag sätter mitt liv på det !
jag ska rista upp ett sträck efter varje människa över mitt
skrivbord när jag bor i eget hus!
Detta skrämmer mig, för kopplar man tillbaka till när jag var inne
i huset så finns det över mitt skrivbord 750 st sträck.
Sen blodfläckar, jag tog mitt liv eter att jag dödat 750 St.
Nu stoppas, det * Pang !! * Rösten talar, jag tar dig nu till
den platsen som betydde minst för dig, den som gjorde dig
mest tragisk och nedstämd.
Jag ser mig själv leka med min mor, far och syskon.
Vi bodde i ett fint hus, med altan. På altanen satt pappa
och mamma och drack kaffe. jag och mina syskon lekte.
Sen dras det bort, jag blir fylld med värme, för det ville jag
skulle vara den bästa tiden i mitt liv ! Men när jag tänker så
slås allting bort och jag fryser ännu en gång.
Rösten talar till mig, nu ska du få träffa de människor som har
betytt mest för dig och ställt upp för dig.
Molnet omfamnar mig och säger, du ska få träffa de...
chockas inte................., chockas inte.
Nu öppnas mina ögon en mikrosekund och jag ser min spegel
bild igen, jag blinkar igen och ser ett monster. En djävul.
Jag rycker kraftigt i högerben och känner att fingrarna dras
emot mina ben. de börjar riva, jag ahr rivsår efter detta.
I ett stooort stort rum, med kanske 25personer, kommer det
en kille framspringandes och säger. Heil hitler, omfamnar mig
och drar med mig in i folkmassan. Jag kan se Heinrich Himmler,
Adolf Woxx, Greta Zehn, Karl Strümf. Namnen kommer jag ihåg
för att jag gick fram tillsammans med Gustaf Lüben som tog emot mig,
och frågar alla efter namnen.
Alla som jag hälsar på bär, pistol, kniv och uniform.
Det framgår nu att jag var känd för något speciellt.
Jag har dödat 750 människor ensam. Självstående.
ofattbart. helt ofattbart.
Rösten talar till mig:
Du är helt avslappnad, du kommer snart få tillbaka
delar av din kropp. Sakta kommer din armar, ben
och kropp vakna till liv.
Sen räknar han.
1. Dina armar återfår känslan och värmen består.
2. dina ben återfår känsla och värmen består.
3. hela din kropp är nu hela avslappnad och under full
kontroll av dig själv.
4. ------- han väntar och säger ingenting.
5. Du är vaken*nu blir det knäpp tyst* Jag vaknar snabbare
än någonsin och kollar rakt ut emot fönstret där det ser ut som
en hög med döda människor som bildar en kulle, 150 meter hög.
Den kullen jag stog på.
Allting jag berättar, har jag upplevt.
Jag personligen mår fruktansvärt dåligt av detta.
Jag kommer länge tänka på det och ta del av detta,
det svider och veta att jag dödat 750 määniskor och min
familj. Tanken på att jag bara hade 25 vänner. Skrämmer mig.
Ta del av detta, gör inte testet om ni är lite skraja.
Som jag sa, jag mår skitdåligt, känslan av att jag inte ska leva
är starkare än någonsin. Alla finns utav en anledning utom jag. "
__________________
Senast redigerad av nsco 2008-06-02 kl. 01:25.
Tycker det är jävligt intresant att läsa 
vilket var den mest problemfria världsdelen under.. ehm.. typ alltid? man kanske inte blir en jävla nazi eller nåt om man väljer rätt världsdel =) nåt tips ?
