Felet med oss människor är att vi har mycket svårt att föreställa sig någonting som odelbart, även om det mycket väl kan vara det.
Kvantmekaniken bevisar att flera olika händelser kan koexistera, varav endast en visas som utfall via mätresultat.
Strängteorins strängar saknar tjocklek så länge de inte är utökade till så kallade branes.
De vibrerar i 6 extra jävla dimensioner, och är bundna till ett gigantiskt tre-dimensionellt D-bran som är vårat universum sakta kryssandes igenom en superdimensionell rymd.
Det sväljer vi, men nej, inte kan något vara odelbart inte?
Tips: Tänk inte på små ting med klassisk Newtonsk mekanik...