Citat:
Ursprungligen postat av
r4ll3
Hur skulle ni säga att biotillgängligheten av tillsatta näringsämnen är i exempelvis sojamjölk och havremjölk? Det gäller mikronutrienterna B12, calcium, vitamin D och riboflavin. Enligt förpackningen ska det räcka med att konsumera 7/10 av en liter sojamjölk för att uppnå 100% RDI av dessa näringsämnen men tror ni detta skulle räcka i praktiken? Har de räknat in biotillgängligheten i praktiken i detta då eller bara utgått ifrån mängden? Det kan ju vara så att B12 absorberas bättre i kött än i vätska och därför kan man få brist trots att man konsumerat tillräcklig mängd. B12 känns dessutom som en vitamin som man ändå inte överdoserar på så kan tycka att sojadrycken är lite väl snålt doserad, åtminstone för en vegan.
Det beror helt på vilken variant av mikronutrienten det rör sig om. Inte för att sojamjölk brukar berikas med magnesium (vilket företagen borde, eftersom vi idag har mer magnesiumbrist än kalciumbrist, pga överskott av kalcium i alla möjliga matprodukter), men magnesiumoxid som brukar finnas i standard multivitamintabletter (Friggs och Mitt Val Sport, som exempel), har ganska värdelös biotillgänglighet. Däremot har magnesiumcitrat (som brukar finnas i separata magnesiumtabletter), bra biotillgänglighet.
Varför oxid används istället för citrat beror på att oxid tar mindre plats än citrat, så det är enklare att klämma in oxid i en smidig multivitamintablett. Samma är det förstås med kalcium; här skiljer sig biotillgängligheten beroende på vilken kalciumvariant det rör sig om. Grejen är att på sojamjölk och liknande vegansk mjölk (havremjölk osv), brukar det inte stå detaljer kring vilken sorts kalcium eller vitamin D det rör sig om. Ta bara Becel smör som exempel, vilket är mycket bra veganskt smör (särskilt den Pro.activ som är berikad med fytosteroler): det står bara vitamin A. Inte om det är betakaroten (som inte är vitamin A, men kan konverteras till vitamin A vid behov) eller retinylpalmitat (som kan vara veganskt vitamin A om det tillverkas syntetiskt). Sedan brukar det inte heller stå vilken typ av vitamin D som det veganska smöret berikas med, men ofta är det D2, eftersom D3 i regel brukar komma från fårull vilket inte passar de kräsnaste/fanatiska veganerna. Det går visserligen att framställa D3 och B12 veganskt (kolla in OmniVegan multivitamintabletterna, bra skit), men i dagsläget är det lite krångligare eftersom våra industrier är optimerade/konfigurerade efter animaliska produkter, så om du är inställd på att få i dig mikronutrienterna via maten, då får du nöja dig med att inte ha detaljerad koll på vad du får i dig, och det blir svårare att högdosera/biohacking pga kaloriöverskott osv.
En annan fördel kalcium har över magnesium (vilket bidrar till både magnesiumbrist och livsfarlig kalcifiering, särskilt i brist på vitamin K2 MK-7), är vitamin D3 kombinerat med fett, vilket ökar biotillgängligheten för kalciumet i sojamjölken, oavsett vilken kalciumvariant den är berikad med (ju mer D3 desto mer kalcium tas upp). Just därför bör man inta kalcium på morgonen och magnesium separat på kvällen, eftersom dessa två mineraler konkurrerar om upptaget.
Detta är viktiga detaljer som mainstreammänniskor och anti-intellektuella inte förstår sig på, och just därför väljer matföretagen att inte ange vad det är för typ av själva mikronutrienten; matföretagen anger så lite detaljer om själva näringsvärdet som de kan komma undan med, vilket generellt är protein, fett, mättat fett, kolhydrater, sockerarter och salt (har du tur så listas även fiberinnehållet), sedan någon enstaka mikronutrient eller två, och inga djupare detaljer som t.ex. övriga fettsyror ("mättat fett" säger inte så mycket), aminosyraprofilen, PDCAAS, osv. De vill givetvis inte att vi ska bry oss om näringsvärdet, vilket kan ta bort fokus från själva smaken och påverka försäljningen; företagshemligheter ligger i deras ekonomiska intresse. Skulle ett upplyst folk verkligen köpa komjölk istället för sojamjölk, om de förstod hur underlägset kasein är när det kommer till cancerstimulering och hur destruktiva kossorna är för växthuseffekten pga all metangas de släpper ut? Tror inte det. Varför använder de socker och inte palatinos, när de sötar sojamjölken idag? I Japan används palatinos i hög utsträckning som sötningsmedel istället för socker. Palatinos är en överlägsen kolhydrat, totala motsatsen till socker. Palatinos är kickass.
Om jag minns rätt, så har metylkobalamin högre biotillgänglighet än cyanokobalamin (båda är B12, men cyanokobalamin är vanligare i multivitamintabletter). Det brukar inte stå vilken form av B12 som de berikar sojamjölken med. Trikalciumfosfat är vad Alpro använder.
Mainstreamtänkare brukar dock lägga för stor vikt på att mikronutrienterna måste komma från maten, och att näringen från maten skulle ha högre biotillgänglighet än multivitamintabletter och liknande dumheter; detta är ett missförstånd, finns ingen skillnad i biotillgänglighet om det rör sig om samma variant av mineralerna eller vitaminerna (du kommer med andra ord inte att ta upp magnesiumcitrat bättre från maten än från piller). Dessutom går det inte att lita på att vanlig mat innehåller mikronutrienter idag, pga att jorden har urholkats och misskötts av alla aggressiva jordbruksmetoder, kossorna matas inte längre med gräs (vilket påverkar t.ex. halten av K2 MK-4 i smör), och sedan förstör processad mat rätt många mikronutrienter och försämrar även makronutrienterna.
Som hardcore dietist och upplyst biohacker, menar jag att man inte bör förlita sig på vegansk mjölk med berikade mikronutrienter, utan man bör snarare köra med kosttillskottspiller av högsta kvalitet (använd inte prislappen som kvalitetmätare; studera näringsinnehållet istället och väg det sett till bang for a buck). När jag köper sojamjölk så köper jag ICA:s ekologiska sojadryck (i <3 eco), högt proteininnehåll, osötad och endast berikad med kalcium från sjögräs (jag undviker kalciumpillerna de dagarna när jag dricker ICA:s osötade ekologiska sojamjölk). Annars för smak dricker jag Alpro Soya Chocolate (vegansk O'Boy), som visserligen är berikad med B2, B12, D3 och kalcium, men det stör mig att Alpro använder socker istället för isomaltulos som sötningsmedel.
Apropå K2, även känd som "Activator X" (då måste det ju liksom vara bra skit
), en mycket viktig och underskattad fettlöslig vitamin som är typ omöjlig att överdosera... MK-7 har mycket högre biotillgänglighet än MK-4, båda varianterna är dock kickass och väldigt annorlunda från K1 (som också är livsviktig). Det är en skam för mänskligheten att sojamjölk inte berikas med K2.