Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2008-05-27, 15:03
  #1
Medlem
Satt och läste på AB om en liten flicka som skakades till döds av sin far. sista stycket lyder:

"Kyrkogården är grön och ljus. Cecilia plockar undan ett löv från sin dotters grav och fäster blicken på de inristade datumen. Fem veckor. Mer fick de inte. På andra sidan fältet syns kapellet där begravningen hölls. – Vi ställde ett fotografi bredvid kistan så att alla skulle få se hur hon såg ut. Det var många där som aldrig hann träffa henne. Cecilia tystnar, lägger handen mot gräset.
– Hon var ju så lik mig."

När jag läste sista raden började jag fundera lite på lik och lika. Jag tycker att sista meningen borde ha skrivits på ett annat sätt. men min fråga är egentligen när ska man använda lik och när ska man använda lika? alltså när är det grammatiskt riktigt?
Citera
2008-05-27, 15:19
  #2
Medlem
haywards avatar
Citat:
Ursprungligen postat av behr
Satt och läste på AB om en liten flicka som skakades till döds av sin far. sista stycket lyder:

"Kyrkogården är grön och ljus. Cecilia plockar undan ett löv från sin dotters grav och fäster blicken på de inristade datumen. Fem veckor. Mer fick de inte. På andra sidan fältet syns kapellet där begravningen hölls. – Vi ställde ett fotografi bredvid kistan så att alla skulle få se hur hon såg ut. Det var många där som aldrig hann träffa henne. Cecilia tystnar, lägger handen mot gräset.
– Hon var ju så lik mig."

När jag läste sista raden började jag fundera lite på lik och lika. Jag tycker att sista meningen borde ha skrivits på ett annat sätt. men min fråga är egentligen när ska man använda lik och när ska man använda lika? alltså när är det grammatiskt riktigt?
Lika är pluralformen ("vi/de är lika") och lik således singularformen ("hon är lik honom").
F.ö. vore det roligare om hon sagt att "Hon är ju så lik".
Citera
2008-05-27, 15:21
  #3
Medlem
Egon3s avatar
Följande är ett idiom:

— Han är sig alltid lik.

En person är lik sin dubbelgångare. De två personerna är [inbördes] lika.

Inget konstigt där. Det man kan reagera på är homonymen »lik« som i i den här
miljön på kyrkogården fick en oavsedd laddning. Farligt nära katakresen när det
kommer i skrift. Samtidigt är ett citat ett citat.

I genomtänkt skrift kanske man säger:

— Hon hade ärvt mina anletsdrag.
Citera
2008-05-27, 15:38
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av hayward
Lika är pluralformen ("vi/de är lika") och lik således singularformen ("hon är lik honom").
F.ö. vore det roligare om hon sagt att "Hon är ju så lik".

nej så är det väl inte, lik i denna betydelse inte singular och lika är då inte heller pluralformen av detta ord.
Citera
2008-05-27, 15:39
  #5
Medlem
Kryžininkass avatar
Citat:
Ursprungligen postat av hayward
Lika är pluralformen ("vi/de är lika") och lik således singularformen ("hon är lik honom").

Fast riktigt så enkelt är det ju tyvärr inte, då vi även har det oböjliga adjektivet lika som i lika lön för lika arbete, vilket dock inte är lika för alla.
Citera
2008-05-27, 15:41
  #6
Medlem
haywards avatar
Citat:
Ursprungligen postat av behr
nej så är det väl inte, lik i denna betydelse inte singular och lika är då inte heller pluralformen av detta ord.
Förstår inte riktigt vad du skriver... men det ovan skrivna ("En person är lik sin dubbelgångare. De två personerna är [inbördes] lika.") är troligtvis mer korrekt än mitt hobbygrammatiska försök.

EDIT:
Citat:
Ursprungligen postat av Kryžininkas
Fast riktigt så enkelt är det ju tyvärr inte, då vi även har det oböjliga adjektivet lika som i lika lön för lika arbete, vilket dock inte är lika för alla.
Du fick mig också. Crappy.
__________________
Senast redigerad av hayward 2008-05-27 kl. 15:45.
Citera
2008-05-27, 15:41
  #7
Medlem
Kryžininkass avatar
Citat:
Ursprungligen postat av behr
nej så är det väl inte, lik i denna betydelse inte singular och lika är då inte heller pluralformen av detta ord.

Hon var ju så lik mig. Hon = singular.
De var ju så lika mig. De = plural.
Citera
2008-05-27, 15:45
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Kryžininkas
Hon var ju så lik mig. Hon = singular.
De var ju så lika mig. De = plural.

då har väl bonnier skrivit fel i ordboken då... där står det att lika är oböjligt och lik kan bara böjas likt
Citera
2008-05-27, 15:50
  #9
Medlem
Kryžininkass avatar
Citat:
Ursprungligen postat av behr
då har väl bonnier skrivit fel i ordboken då... där står det att lika är oböjligt och lik kan bara böjas likt

Läs anvisningarna under "Adjektivens böjning" i avsnittet "Bruksanvisning" i början av boken samt se mitt tidigare inlägg om det oböjliga lika.
Citera
2008-05-27, 16:04
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Kryžininkas
Läs anvisningarna under "Adjektivens böjning" i avsnittet "Bruksanvisning" i början av boken samt se mitt tidigare inlägg om det oböjliga lika.

jag förstår vad du menar... men håller inte riktigt med. vad jag förstår så har inte orden exakt samma betydelse.
Citera
2008-05-27, 16:56
  #11
Medlem
Kryžininkass avatar
Citat:
Ursprungligen postat av behr
jag förstår vad du menar... men håller inte riktigt med. vad jag förstår så har inte orden exakt samma betydelse.

God natt.
Citera
2008-05-27, 17:16
  #12
Medlem
Egon3s avatar
Det finns intressanta mellanlägen för adjektivet »lika« och adverbet »lika«.

— Matchen slutade 3 lika. (NEO klassar detta som oböjt adjektiv, när lagen var lika bra)

— De tänker lika. (adverb, när deras tankegångar är lika = böjt adjektiv)

SAOB:s betydelse 9 av adjektivet LIK lever ännu i vissa dialekter:

— Vilka är bjudna på 50-årskalaset?
— Det är bara några av de likaste. (förnämsta)

— Har bror din repat sig efter lunginflammationen?
— Ja, han är likare nu. (bättre, kryare)
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback