Hur bra svenska förstår medelnorrmannen?

Jag är halvnorsk med svensk släkt på min mors sida samt norsk på min fars och besökt Norge otaliga gånger och nästan aldrig haft kommunikationssvårigheter med de (Även om de har en grymt svår dialekt från västra Norge som kan vara jobbig för svenskar att förstå).

Iallafall, för något år sedan så var några släktingar i Sverige och hälsade på och mina päron bad mig fråga de om de ville ha fika.
Jag gick till de och frågade "Vill ni komma ner och fika?" och de såg ut som frågetecken, då började situationen kännas grym pinsam så jag brast ur mig på stenåldersspråk "kaffe, kakor." och då förstod de.

Enda sen dess har jag varit väldigt försiktig med min svenska när jag pratar med mina släktingar/andra norrmän eftersom jag inte vill hamna i samma GRYMT pinsamma situation som då och mer eller mindre använt babyord/grymt förenklade ord/förklaringar för ord de KANSKE förstår, men man vill inte chansa.

Någon norrman på detta forum (Sett ett par skriva lite här och där.) som kan förklara ungefär vad ni förstår och vad det inte är förstår (givetvis förväntar jag mig inte att ni ska skriva de ord ni inte förstår med kanske lite runt det?), eller någon svensk med kunskap om detta?

Vad för ord bör inte användas t ex (som inte förstås alls, jag har lärt mig nog med ord som kan betyda något mycket komiskt på deras språk men normalt för oss ) osv?

Märkt själv att ordet fika inte fungerar. Istället skall man tydligen använda ordet paus, som där även betyder förtäring av diverse drykker och liknade. Något vi inte tänker på alla gånger när vi hör ordet paus. Men nästa gång behöver du inte agera grottman, testa med synonymer istället, gärna sådana ord som användes innan 1905. Det tar ett par dagar innan man kommer på de vanligaste orden som man inte skall använda, de norska orden där de svenska orden inte fungerar tykker jag ofta är norskifierad engelska eller smakar 1800-tal i munnen. Det värsta är dokk de falska vännerna, men dem lär man sig.

Jag tror den gemene norrmannen förstår svenska lättare än svenskar förstår norrmän. Jag har sett att en del norrmän har tillgång till SVT och till och med tittar på det. Kan bero på det.

Rusbrus är antagligen det norska favoritordet. Så förbannat härligt konkret.

Tykker språken (eller är det blott dialekter?) är så pass lika att vi skulle kunna få det till att bli ett. Lättast är antagligen att slå ihop SVT och NRK, sen är det väl ett språk på ett par decennier.

ordet pöuse som skrivs pause används ja.

Förstår helheten men inte vissa ord.

Äh för mig och många andra är 'fika' stockholmsslang i värsta fall, inget ord som man själv använder...i mina hemtrakter talar man om kaffe eller möjligen dopp i betydelsen 'fika'.

'Fika' är nog mer slang, tror jag och du kan väl inte förvänta dig att norrmän skall förstå stockholmsslang tvärtom de har nog lättare att förstå en ålderdomlig dialekt, då sådana i vissa fall liknar norska mer än svenska i vissa avseenden.

Använd aldrig slang och se upp med falska vänner så har jag gjort och jag har då inte stött på några problem när jag har talat med norrmän.

Du har säkert rätt i mycket av det du skriver, men sak vänder jag mig mot. Ordet "fika" är inte stockholmsslang. Min pappa är född och uppvuxen i Göteborg (på 20-talet), och han har alltid använt ordet "fika" eller "fik" om ett ställe där man kan ta en kopp kaffe (eller öl för den delen. På 40-talet kunde man även köpa sånt där). Han var heller inte ensam om det. När jag var liten hörde jag ofta hans kompisar prata om "att gå till fiket" .

Fika är en omskrivning av det turkiska ordet kafi.

Håller med. Här nere används i Skåne används också ordet fika. Skulle inte säga att det är slang, men det kan nog vara så att det började som Stockholmsslang och därför används främst i Sverige och inte Norge.

Fel. "kaffi/kafi" är skinnarmål, det vill säga ett yrkesspråk som härstammar från Malung.

Så här säger wikipedia:

Ordet fika kommer från backslang, där man vänder på ordens stavelser, i det här fallet kaffi, som kaffe tidigare kallades i vissa dialekter. Ordet har använts sedan 1800-talet. Fika är ett exempel på ett ord som lever kvar från månsing.