Eurovisionen - ett exempel på att öppna länder försvagas och diasporakulturer stärks?

Det är ingen tillfällighet att ett flertal västeuropeiska länder igår gav höga poäng åt Turkiet och Armenien eller att Spanien gav höga poäng åt Ukraina (som var en av de bästa iofs). Detta röstningsmönster som har sett likadant ut i flera år beror delvis på att Turkiet, Armenien och Ukraina har byggt upp diasporor i västeuropa under efterkrigstiden.

Kommer de geografiskt begränsade och öppna staterna i framtiden försvagas ännu mer medan diasporakulturerna fortsätter att stärkas? Kommer detta innebära att även nordeuropéer bildar globala nätverk?

Bör svenskar och andra 90-100% europida folk se till att bygga upp diasporor i östeuropa, på balkan, eller i länder som Turkiet, Armenien och Israel? Jag säger inte att det enbart är positivt för den exporterande staten. Det kan ju i vissa fall innebära ett braindrain och att landet blir mindre originellt genom export av unik talng. Däremot så borde kanske den svenska etniciteten kunna öka sin överlevnadschans och framförallt expandera i storlek om man kunde växa på andras mark. Givetvis bör man även ta i beaktande majoritetsbefolkningarnas intresse och även för dem så kan ju invandring ha fördelar och nackdelar. Det som avgör gynnsamheten för dessa är ju bl.a. de invandrades etnicitet, deras utbildning och inte minst storleken på invandringen. Allra viktigast är kanske att en klar majoritet av befolkningen är positiva till invandringen, inte indirekt utan just vad beträffar invandringspolitiken. Sen så kan det ju finnas ömsesidiga fördelar med en lagom invandring, särskilt om båda länderna är lika öppna för varandra. Att andra länder gynnas är ju också något som är positivt.

Jämför Island med judarna. Båda två är högintelligenta och arbetssamma folk (man behöver inte jobba med plogen för att vara arbetsam). Det första folket hade ett litet och kallt land som var deras men det kunde inte bära en särskilt stor befolkning före modern tid, så vid 1900-talets början fanns det mindre än 300 000 islänningar. Judarna däremot kunde expandera på andra länders yta och var därmed åtminstone 15 miljoner vid 1900-talets början (varav de flesta ju härstammar från en liten grupp individer i europa för drygt 1000 år sedan). Ifall Island hade haft 15 miljoner invånare så hade de nog varit nordens profilstarkaste land och säkert producerat många berömdheter under de senaste århundradena och kanske konkurrerat med den judiska diasporan i antalet nobelpris? Det hade nog för övrigt varit en islänning och inte en svensk vars donation hade bekostat priset.

Ifall det svenska folket expanderade över jorden så kanske vi kunde växa till över 1 miljard individer? Jag säger inte att det nödvändigtvis vore positivt att bli så mångtaliga. Det kan ju säkert leda till viss identitetslöshet och en ev. framtida splittring. Risken för splittring skulle nog dock bero på den genetiska homogeniteten. Han-kineserna verkar ju t.ex. vara ett rätt sammansvetsat gäng, trots sin mångtalighet. Däremot så skulle nog det svenska folket vara mindre utrotningshotat vid ett sådant scenario och det skulle nog varken förekomma diktatur, dödsstraff eller kvinnlig omskärelse på jorden. Ingen skulle nämligen våga stöta sig med de svenska libertarianerna. Visst jag inser att det också finns en hel del tänkbara nackdelar för jorden såsom tiotals miljoner rabiata feminister m.m. Jag tycker dock sällan att de mest rabiata är de mest europida.

Jag strävar nu inte efter någon sådan otrolig tillväxt, men om svenskar skall bli en minoritet i Sverige så kanske vi behöver skaffa oss egna minoriteter i andra länder för att säkra vår överlevnad och stärka vårt inflytande globalt och regionalt i europa? Vi kunde ju också gå ihop i en global autosomalt europid union med andra nordeuropeiska etniciteter? Oavsett om en sådan global stamnation bildas eller ej så känns det ju kanske lite onödigt att helt skänka bort USA, Kanada, Nordeuropa och Australien till andra grupper. Det innebär ju bara en marginalisering av den europida kulturen.