Tennistråden

Musetti har inte spelat mot någon fransman i turneringen. Alex de Minaur representerar Australien.

Måste erkänna att det är kloka ord från dig! Ingen ska lägga sig i spelet.

Kanske borde Musetti förstått/misstänkt/chansat på att Djokovic inte hade tänkt ställa upp denna vecka... han spelar inte många matcher nuförtiden och att han skulle ställa upp i en turnering veckan före om han tänkt ställa upp i slutspelet låter inte så troligt.

Nåja, nu verkar det vara så att Musetti har svårt att ta sig till någon semifinal och jag misstänker att inte heller Djokovic hade lyckats med det om han hade ställt upp.

Jag ser fram emot en lång och spännande final mellan de bästa, alltså Sinner/Alcaraz!
Mina tummar hålls för spanjoren om jag får den matchen jag ser fram emot!

Borde vara iaf elva olika vinnare i GS-sammanhang de senaste 20 åren, vilket är otroligt lite förvisso. Del Potro, Wawrinka, Nadal, Federer, Murray, Cilic, Djokovic, Medvedev, Alcaraz, Sinner, Thiem.

Lite undermåligt från Frankrikes sida att inte producera någon av vinnarna i sammanhanget, den enda som kan sägas ha varit i närheten är väl Tsonga, som föll mot Djokovic i AO-finalen 2008.

Jo, bra räknat, elva herrspelare vann samtliga GS 2006-2025… Fantastiskt!

Under hela 2000-talet är antalet GS-vinnare totalt 22 spelare, men när Roger fick sällskap av Rafael & Novak blev det allt färre som hade chans på bucklorna!

Man kan presentera grymt många olika rekord som dom tre musketörerna har, en lista som sticker ut är antalet veckor som topp-3 på världsrankingen:

Novak Djokovic - 756 veckor
Roger Federer - 750 veckor
Rafael Nadal - 686 veckor…

Helt otroligt!!

Tycker dock Roger Federer har det mest imponerande rekordet - 14 år och 2 månaders mellanrum från första datumet Roger blev världsetta till sista veckan som världsetta 2018!

Lea Nilsson avfärdade idag den 258-rankade Caroline Werner i Portugal. Imponerande av 17-åringen, och utan tvekan en av hennes största skalper på seniornivå. Hon möter tyskan Bennemann imorgon.

Apropå statistik så hittade jag den här godingen på Ultimate tennis. Är Kent Carlsson en av Sveriges mest underskattade idrottare?

Games Won % (career, all matches)
1. Björn Borg – 60.08%
2. Jimmy Connors – 59.69%
3. Kent Carlsson – 59.68%
4. Rafael Nadal – 59.65%
5. John McEnroe – 59.52%
6. Ivan Lendl – 59.51%
7. Novak Djokovic – 59.31%
8. Roger Federer – 58.07%
9. Rod Laver – 58.04%
10. Guillermo Vilas – 57.97%

https://www.ultimatetennisstatistics.com/statsLeaders (Nedre delen av rullistan)

Underskattade/okända?
Måste erkänna att jag aldrig hört talas om den spelaren... trots att jag tittat på tennis väldigt länge (från BB.s tiden). Kanske lite när jag tänker efter och "smakat" lite på namnet, kanske före min tid som tennisfan (70-talet).
Jag öppnar aldrig några sidor så kanske kan du berätta under vilket årtionde (århundrade) han hade sin storhetstid.

Han var aktiv från 83-89 innan han avslutade karriären som 21 åring till följd av skador

Ok, kanske mitt intresse avtog iom att BB (mfl svenskar) inte var med längre toppen längre?

Det, med tanke på åldern när han började/slutade kanske var en spelare som inte var med i de riktigt stora sammanhangen.

Han vann ändå 9 atp titlar och var rankad som bäst 6a i världen i singel.

Kent Carlsson var en utpräglad grusspecialist och skördade nästan alla sina större framgångar på det underlaget. Han hade förmodligen kunnat vinna Roland Garros som skadefri på 90-talet och haft en karriär som liknande den så kallade "gruskungen" Thomas Musters.

Carlsson innehar tydligen rekordet i att tappa minst antal game fram till en ATP-titel (10) från Bologna Outdoor 1987. Rätt snyggt att snitta två tappade game per match.

F / Emilio Sanchez / 6–2, 6–1
SF / Paolo Cane / 6–1, 6–0
QF / Franco Davin / 6–0, 6–0
R16 / Pedro Rebolledo / 6–0, 6–1
R32 / Tore Meinecke / 6–1, 6–4


1988 vann Carlsson även Madrid Tennis Grand Prix och Hamburg Masters utan att tappa set. Lustigt nog mötte han Rebolledo och Meinecke igen i de två inledande matcherna i Hamburg – precis som i Bologna – vad är oddset på det?

Madrid
F / Fernando Luna / 6–2, 6–1
SF / Alberto Mancini / 6–3, 6–2
QF / Eduardo Masso / 6–1, 6–2
R16 / Franco Davin / 7–5, 6–1
R32 / Juan Antonio Rodriguez / 6–0, 6–2

Hamburg
F / Henri Leconte / 6–2, 6–1, 6–4
SF / Jordi Arrese / 6–4, 6–2
QF / Claudio Mezzadri / 6–0, 6–3
R16 / Tore Meinecke / 6–4, 6–2
R32 / Pedro Rebolledo / 6–1, 6–1