Allt är ett stort frågetecken - DXM

Detta är min första rapport, so be nice



Kön: Man

Ålder: 20

Vikt: ~80kg

Dos: 400mg DXM + 0.5g Riktigt bra weed.

Tidigare erfarenheter: CB i mängder, Amfetamin, Benso, Svamp, Tramadol, Extacy, Kokain





DEL 1.



Introduktion


Jag och en god vän (Vi kan kalla honom Janne) träffas upp efter en hård dags arbete.
Vi sitter hemma hos honom och röker röda Marlboro, tittar lite på tv och snackar
om gårdagens Champions League match. Plöstligt kommer Jannes syrra in i rummet med
ett brev som Janne fått. Det visar sig vara 5 DXM kapslar, och lite annat smått och gott.
Jag insisterar på att vi ska trippa, men Janne tvekar lite då han måste gå upp tidigt och
jobba nästa dag. Efter ganska så lite tjat lyckas jag övertala honom, och vi läser lite
på Flashback om preparatet innan vi sätter igång. Eftersom jag aldrig testat DXM innan, och
Janne testat en gång utan goda resultat väljer vi att börja med en låg dos, för att sedan
öka den vid behov.

Klockan 17.30 sväljs varsin kapsel med 200mg Dextrometorfan.




Need weed


Vi tittar lite till på TV, röker varsin cigg till, och bestämmer oss för att fixa gräs.
Sagt och gjort, vi tar på oss skorna, och promenerar ner till busshållsplatsen en bit bort.
En vecka tidigare stukade jag foten ganska rejält, så jag haltar när jag går.
Det gör inte riktigt ont, mer störigt.

Efter ett par minuter dyker bussen upp.
Vi hoppar på och sätter oss längst bak och ringer vår kran som ska kira weed åt oss.

Vi sväljer nu 200mg var till.

Efter ca en kvart är vi framme, vi hoppar av och träffar kranen och köper en släng.
Vi sitter och pratar lite, och det är först nu jag känner att nåt är på gång.
Jag känner mig ganska glad, och jag pratar på rätt ordentligt.
Efter ca 10 minuter säger vi adjö och skiljs åt.
Jag och Janne går nu till en gräsmatta en bit bort för att röka.
Vi slår oss ner, börjar mecka och jag hittar ett paraply som sitter fast i ett staket
där vi sitter. Jag plockar ner det och börjar leka med det och slå sönder det, det känns bra!
Jag känner mig lekfull och lite busig.

"Jag är full, men endå inte"

Jointen är klar och tänds, passas och jag tar 4 stora bloss. Det är verkligen skönt att sitta här
i solen med en god vän och en joint, tänker jag.

Ca 3 minuter efter jag rökt känner jag att jag börjar bli något annat.
Jag säger till Janne, "Nu börjar det". Jag känner något bubbla i magen och en
svag känsla av illamående sköljer över min kropp.

Vi lyssnar lite på min Mp3-spelare, pratar lite
och tittar upp i himlen ett tag. Jannes trip har inte riktigt börjat än säger han, men han
anar att något är på gång.

Vi ställer oss upp och beslutar oss för att gå en liten promenad på gräsmattan.

Whoaaaa.
Kroppen känns otroligt seg. Och balansen är helt fuckad.
Det känns ungefär som att vara full i kroppen och nykter i tänkandet, konstaterar vi.
Vi går en bit och vi är båda på väg in i något otroligt starkt just nu. Vad vet vi inte.

Efter en stunds ytterligare promenerande känner jag inte för att gå mer. Inte alls.
Vi sätter oss ner igen i solen på en annan gräsmatta, ca 500 meter från den vi nyss befann oss vid.

Synen är helt skev, tänkandet springer som fan åt alla möjliga håll, och jag kan inte
riktigt koppla något med något. Jag är ganska förrvirrad, men samtidigt glad och förväntansfull.
Det är svårt att riktigt fokusera blicken, och det flimmrar lite.

Vi sitter på gräsmattan i vad som känns som en halvtimme (tidsuppfattningen känns obefintlig för tillfället)
och plötsligt ringer Jannes telefon. Det är en god vän som undrar vad som pågår, och undrar om vi ska
titta förbi. Jo visst, vi kommer om en stund säger vi. Precis när vi ska resa oss och gå
känner jag något skölja över mig. Jag får lite panik, men vill inte att Janne ska märka det.
Jag säger att jag inte kan gå än, och att vi får sitta kvar en stund till.

Vi sitter kvar på gräset i ca en halvtimme till (tror jag) och beger oss in mot stan
till kompisens lägenhet.

Det känns som vi verkligen vinglar fram, men är inte riktigt säkra på om det är så eller inte.
Är det en illusion? Ser vi helt bänga ut? Kommer nån att fatta? Tankarna bara
galopperar runt i hjärnan i 240km i timmen. Jag tänker på exakt ALLT och INGET samtidigt.

Jag är jätteförrvirrad samtidigt som allt är helt under kontroll. Jag och Janne pratar med varandra
hela tiden. Jag frågar honom hur det känns, och om han är lika bäng som jag.
Jag får intrycket av att han är det. Eller? Lurar han mig? Varför skulle han ljuga? Ljuger jag?
HAHAHAHA, fan vad kul det här känns.

Vi är båda nu helt efterblivna, vi yrar runt som fan och pratar en massa skit.
Jag upplever en svag känsla av illamående, men Janne har fanta som hjälper.
Det börjar bli jävligt jobbigt att titta ner i marken när man går, gatstenarna flimmrar som
fan och det är sjukt jobbigt att fokusera blicken på något. Mönster från olika saker sticker mig
i ögonen och det är bara en massa gojs överallt.
Jobbigt tänker jag, men lugnar ner mig.

Det känns hela tiden som om sjävla trippen är en person, som jag inte vill bråka med. Typ som
att han ska smälla skiten ur mig om jag är för kaxig. Nåja, jag har tagit knark och min hjärna
fungerar inte helt perfekt tänker jag, och jag blir lugn direkt. Nothing makes sence.

Janne påstår nu att han har en varm rund ring uppe på huvudet. Han pekar.
När jag ber honom förklara mer så blir han lite sur, jag fattar inte riktigt varför
men jag skiter faktiskt i vilket.

DEL 2.


Vad var det som hände?


Vi börjar nu närma oss vår kompis (Vi kan kalla honom Olle).

När vi går nedanför lägenheten hör vi hur Olle spelar musik.
Riktigt hög, jobbig, rockmusik av något slag. Jag ser på Janne hur han börjar freaka ur lite, och
han klagar på att han är varm som fan, och att det kliar på hans rygg. Jag tar en titt på ryggen,
det är ganska rött och ser ut som ett värmeutslag eller nåt liknande.

Han börjar nu skeva ur ganska duktigt och säger att han inte kan gå upp till kompisen än.
Han ser panikslagen ut och säger att han helt plöstligt blev heeelt svängd i skallen.
När han yttrar dessa ord känner jag det också komma över mig. Som en våg som sköljer över
hela kroppen, eller som en motorcykel som bara accelererar mer och mer och mer.

Jag lugnar mig igen, kommer inte riktigt ihåg hur, men jag tror att jag ville se till så att Janne
mådde bättre och att det distraherade mig lite från mina egna tankar.

Vi går en bit bort och jag föreslår att vi går till en bänk i närheten där vi kan sätta oss och reflektera
lite och lugna ner oss. Vi går dit och sätter oss ner. Efter vad som känns som 1 minut börjar
Janne balla ur lite och han säger att vi inte kan sitta kvar. Han ser panikslagen ut igen, och han
kan inte riktigt förklara vad det är som händer. Det känns dåligt helt enkelt.

Han börjar nu känna sig jävligt varm och han tar av sig tröjan. Vi är nu på väg till en närliggande skola
för att försöka trappa ner lite igen. Detta går åt helvete.

Så fort vi kommer till skolan ser vi att det är folk som spelar fotboll på skolgården.
Det känns skitdåligt och det känns allmänt knas.
Vi kan ju inte vara i närheten av andra människor i det här tillståndet.

Istället för att knalla in på skolgården sätter vi oss på en bänk i närheten.
Framför oss finns ett stängsel. Mönstret i stängslet får mig att må illa.
Det flimmrar som fan framför ögonen och jag kan inte fokusera på något för 5 öre.

Jag undviker staketet och tittar på Janne istället.
Han frågar om det kändes bra att sitta här och när jag gnällt lite reser vi oss och går där ifrån igen.

Vi går en bit till, fortfarande jävligt vingliga känns det som.
Jag tänker på allt möjligt, min flickvän och min bror och vad jag ska göra i sommar.
Allt flyger runt huller om buller i skallen men jag kan fortfarande hålla läget under kontroll.
Janne klagar fortfarande på att han är varm som fan, och det känns lite som om det vore mitt fel.
Varför vet jag inte.

Vi kommer fram till ytterligare en bänk, där vi sätter oss ner.
Vi säger ingenting, utan tittar bara runt på omgivningen.
Det sitter en familj ca 50 meter bort och grillar.

Plötsligt känns det som allt upphör. Alla ljud runtomkring försvinner.
Det blir knäpptyst och än en gång får jag känslan av att allt trappas up som fan
och bygger upp till en stor ond boll. Precis när det känns som allt ska explodera säger jag
till Janne att vi måste gå, allt blev helt snett nyss.

Han instämmer och säger att stämningen inte alls känns bra.
Vi knallar vidare helt förrvirrade och kommer fram till Olles lägenhet.

"Ska vi ge det ett nytt försök?"

Vi går in i porten och börjar gå upp mot lägenheten.
Olle har ingen aning om att vi trippar, både jag och Janne tycker detta känns dåligt.
Jag lovar Janne att jag ska förklara för Olle vad det är som händer i våra hjärnor, och säger
att om det inte känns bra så går vi därifrån.

Vi anländer och direkt när jag kliver in i lägenheten känns det dåligt.
Det är mörkt, trångt och det luktar instängt. Usch. Otryggt, tänker jag.
Jag berättar för Olle vad det är som försigår och han verkar inte riktigt fatta.

Jag får känslan av att han kommer jävlas som fan, och när han sätter på en riktigt störig Eurotechnolåt
säger jag till honom på skarpen. Jag vet inte riktigt varför jag "tog illa upp" men han stänger av
och allt känns genast mycket bättre.

Janne är nu i badrummet och tar kallt vatten på bröstet. Han har tagit av sig sina tröjor och även strumporna.
Jag får känslan av att han är riktigt varm. Olle har en bordsfläkt som Janne sätter mot ansiktet, men det
tycks inte hjälpa särkilt mycket.

Vi tittar lite på TV. Tankarna fortfarande helt skruvade, men yrseln och flimmret framför ögonen
börjar försvinna lite. Vi pratar, spelar GTA 4 och det börjar kännas mycket bättre med alla
galna tankar och loopar. Det går i vågor upp och ner i vad jag tror en timme
(tidsuppfattningen fortfarande helt bortblåst)

Vi röker mer weed och nu är vi nästan helt nere på jorden igen. Fortfarande lite snurriga går vi
därifrån för att ta bussen hemåt.
Min mage känns helt förstörd, det känns som jag ska spy medans vi väntar på bussen.

Kommer hem, känner inte riktigt för att äta nåt men vill endå pga magen.
Dricker lite yoghurt och tittar på Ali G. Somnar.



Sammanfattning

DXM var en bull drog. Jag gillade den inte, pga att den tog över
alldelles för mycket. Kan tänka mig att detta beror på att vi inte hade
nån schysst set & setting. Tror inte heller att jag kommer prova DXM igen!

Vänta lite nu! För att summera lite: Ni intar en substans för första gången, tar en mellandos. Direkt efter det drar ni och köber brajja, sätter ej på en gräsmatta och röker. Sedan går ni till stan? Vilka jäva idioter!

DXM passar sig inte att ta då man ska röra på sig. DXM ska man ta med en eller två kompisar i en mörk lägenhet och kolla på film. Detta hade du vetat om ifall du hade läst lite om drogen. Vad du också had vetat, hade varit att DXM blir HELT cp då man blandar med röka.

Gör om, gör rätt! Ta 200mg i en lägenhet och kolla på film. Då kan man inte misslyckas med den här substansen.

Hade varit bättre om du kritiserade min tripprapport istället för att kritisera mitt sätt att ta droger.
Jag skrev i slutet själv att jag trodde vår set & setting var helt urusel.

Men genom att idiotförklara dig, har jag väl i och med det, även idiotförklarat din rapport?

Nejdå! Rapporten i sig var väl inget mästerverk, men allt annat än dålig. Då får 3/5 av mig.

Åh buhu jag blev dålig och snurrig när jag knarkade... Jävla mongo. 0 av 5 får du av mej.

Sluta upp med attityden, man behöver inte använda sådana ord någonsinn ifall man har ett bra ordförråd.

Själva rapporten var bra, men att röka samtidigt lät ju inte alls bra.
Du har inte märkt några förändringar i perceptionen (tolkning av sinnesintryck) efter trippen?

Öhmmm... Vilket ord?

Jag syftade inte på ett specifikt ord. Tänk längre. Lägg av attityden.

Kan du utveckla detta lite?
Det verkar inte alls som du läst rapporten öht.
Kom med lite konstruktiv kritik istället är du snäll.

Hela poängen med tripprapporter är väl ändå att beskriva ruset/upplevelsen?
Det var just detta jag gjorde.

Hela grejen var, att efter en halvtimme av första kapslen fick vi inte riktigt någon effekt. Det var därför vi svalde en till, och gräset rökte vi för att "få igång" ruset.

Ang. perceptionsförändringar efteråt kan jag inte säga mer än att jag var lite förrvirrad när jag vaknade. Tack och lov.

Låter inte kul någonstans, men ni kanske får ge det en chans till. Inget fel på rapporten.

Skåning?