Libertarianskt tankefel

Det är möjligt att detta inlägg passat bättre som replik under annan tråd, men jag kan inte med ledning av trådtitlarna hitta något klart lämpligt ställe, och då mitt ärende här är skarpt avgränsat startar jag en ny diskussion.

Jag bryr mig inte här i första hand om faktiska omständigheter. Jag vill göra en koncis begreppsanalys.

Låt mig, åtminstone stipulativt, definiera libertarianismen som helt enkelt en långtgående, politisk frverkligad låt-gå-princip. Låta människorna sköta sig sjläva utan statliga ingrepp och begränsningar.

Men den frihet vi konkret möter i tillvaron, inbegreppet av samtliga realt existerande valmöjligheter, är per definition total. Det existerar i grund och botten inga andra begränsningar än den externt givna verkligheten själv.

Det libertarianska tankefelet är mycket enkelt. Man underförstår på ett omedvetet sätt ett juridiskt ramverk, vilket garanterar framför allt äganderätten.

Det är bara det, att detta juridiska ramverk begränsar just den reala totalfrihet jag nyss nämnde. Den implicerar i sig en frihetsinskränkning, alltså en begränsning av låt-gå-principen. På så sätt uppstår en logisk motsägelse.

Enkelt uttryckt: vad bryr sig tjuven om äganderätt?

Jag vågar postulera att stora inkomstskillnader i sig genererar kriminalitet. Kriminalitet som förvärvsverksamhet.

Då finns två lösningar.

Den första är internalisering. Alla människor accepterar den libertarianska moralen som sin personliga värdeuppsättning och handlingsram. Men det är bara för naivt. Människor fungerar inte så.

Den andra är justis. Nattväkteri, om man så vill. Men omfattningen av denna justis och denna polisiära funktion riskerar att dra så pass höga kostnader, att del libertarianska önskemålet om skatteminimering riskerar att fallera; endera får vi höga skatter, eller så får vi så pass höga privata säkerhetskostnader, att det ursprungliga önskemålet, att maximera den i egentlig mening disponibla inkomsten, motverkas.

För det är ju det det handlar om. Man blir inte libertarian för att det är fint och vackert, utan för att det tjänar ett syfte.

Hur r det nu med ändamålsenligheten? Är i idealister eller hedonistiska nyttomaximerare? - Den fråga libertarianer bör ställa sig är, om inte trots allt ett samhälle med större inslag av statlig intervention bättre gagnar de personliga grundbehov, för vars skull man ursprungligen intog den libertarianska ståndpunkten.

Världen är ingen bra plats för önsketänkare!

Men snälla. Vi betalar idag 50% av vår lön i skatt.

Vi har ett samhälle där grov kriminalitet är vardag, vi har skapat ett klimat med maximerat våld för att vi propagerar för ett samhälle utan droger och prostitution och kräver att staten ska stoppa detta. Vi har skapat ett samhälle där vi slussar in folk utan egendom och utbildning som måste förlita sig på brott för att överleva.


Trots detta, så står ALL polisverksamhet, ALL justisverksamhet och ALL försvarsverksamhet för FEM procent av all skatt vi betalar. Och då hade vi kunnat halvera den kostnaden genom att legalisera brott utan offer och effektivisera försvaret och lägga ner utlandsoperationer.


Så säg mig, låter en platt inkomstskatt på max... 3% som en dyr liberalism för dig?

Han vill ju ha dagis, skola, sjukvård, a-kassa, barnbidrag, studiebidrag, socialbidrag, kultur och idrottsbidrag, tullar och tulltjänstemän, många politiker att vända sig till etc. så den lilla inkomstskatten räcker inte.

Vad är det här för repliker? Vad har de med mitt inlägg att göra? Vad är det som är så himla roligt?

Det som skrivits står och gör intryck på ett obestmt antal läsare. Risken är att man skämmer ut sig ohjälpligt.

Den här diskussionen handlar väl för helvete inte om mig personligen. Den handlar om libertarianismen.

Det vore bra med en diskussion i sak. Den försvåras av den här sortens virriga blajjande, som ju bara tar onödig plats och gör det svårare att hitta för dem som verkligen har någonting att sga.

Mitt inlägg har väl allt med huvudinlägget att göra? Jag bjöd till och med på tydlig statistik.

Nej det har det inte. Det är helt och hållet vid sidan om, vilket är naturligt eftersom du inte har förstått vad jag skrev.

Min poäng var nämligen att 1. att libertarianismen är logiskt inkoherent, och 2. libertarianismen motverkar sitt eget syfte, nämligen att förbättra tillvaron för dem som hyser en libertariansk samhällssyn.

Så tar vi det en gång till. I ett samhälle med treprocentig plattskatt blir de allmänna levnadsomsändigheterna så svåra och kostsamma till följd av omfattande kriminalitet att systemet upphäver sig självt genom att de som ursprungligen valt det förr eller senare väljer bort det. Att önskedrömma om ett privat julaftonssamhälle där allt går som man vill må vara trevligt, men det saknar varje spår av rationellt intresse. Snacka med tomten i stället.

Det svenska samhällets allmänna brister, vilka är stora, men knappast uppseendeveckande vid en jämförelse med andra länder, är fullständigt ovidkommande i detta sammanhang, och jag har heller ingenting att säga därom under denna tråd.

Du drar slutsatsen att kriminaliteten skulle öka i ett libertarianskt samhhälle av någon märklig anledning. Var har du fått det ifrån?
Det är ju tvärtom, precis som deeec sa, genom att ta bort lagar utan brottsoffer skulle polis och rättsväsende få ordentligt med resurser att bekämpa riktiga brott.

Det finns väl många libertariner som föreställer sig att sådant som idag finansieras med skatter som skola, vård samt grundläggande trygghetssystem ska kunna skapas på frivillig basis. I grunden är deras syn att en massa välgörenhetsorganisationer ska skapas i syfte att lindra den sociala nöden som kan uppstå i ett samhälle av deras modell. Framförallt fäster de tilltro till att privata försäkringar ska skapa adevkat social trygghet och att bara undantagsvis välgörenhet måste till för att trygga denna.

Attta bort straff för brott som inte orde vara brott kan man göra inom vilket samhälle som helst. Det är på intet sätt ett specifikt libertarianskt projekt. Argumentet är alltså irrelevant.

Ditt påstående att "det är ju tvärtom" saknar alltså grund.

Att brottsligheten ökar i ett samhälle med stora inkomstskilnader till följd av frånvaron av fördelningspolitik är precis vad som händer i samhällen som liknar en sådan modll. Det är verkligen inte alls märkligt. Det r ju i rlighetens namn man torde förvänta sig enligt vanligt bondförnuft. Som alltså stmmer utmrkt med evidensen.

I sådana samhällen (t ex USA) får vi mängder av "riktiga brott". Där sitter en mycket hög andel av befolkningen i fängelse. Det kostar. Den brottslighet som likväl förekommer kostar också.

USA r inte fullt ut libertarianskt, långt därifrån. Det finns minst sagt goda grunder att tro att situationen i ett samhälle med treprocentig plattskatt skulle vara långt värre.

Spontant säger jag att du har missförstått vad det handlar om. Positiv och negativ frihet min vän. Grävda gropar och frihet Etc. Den "reala totalfrihet" du pratar om förutsätts inte på det sätt du beskriver det hela.


Menar du att libertarianer inte är människor?

Jag tror inte det är realistiskt att förvänta sig en så stor idealitet i ett samhälle där den ekonomiska egennytan utgör högsta juridiska norm.

Teoretiskt kan man emellertid tänka sig ett formellt libertarianskt samhälle som fungerar tack vare en omfattande norminternalisering dvs. att människor i allmänhet handlar moraliskt av egen fri vilja. Men då måste det libertarianska projektet kompletteras med en fungerande ideologisk konsensus, t ex en allmänt omfattad religion.

Komplettera libertarianismen med en dylik värdeteoretisk överbyggnad och vi får en diskurs av stort intresse.

De libertarianska debattörer jag själv har sett ligger emellertid en bra bit under den nivån.

Jag förstår inte vad du menar.