2008-05-21, 22:53
#1
Substans: Salvia Divinorum x10 extrakt
Tidigare erfarenheter: Mestadels DXM & Lustgas på regelbunden basis.
Ålder: Då 19 år
Kön: Man
Inledning:
Detta var alltså för något år sedan nu så ni får ha lite förståelse för de luckor som lär uppenbara sig i rapporten, ni som var med får gärna rätta felen, jag var trotts allt hög under upplevelsen.
Bakgrund:
Hade under denna tid sommaren i fråga läst på om just salvia divinorum, då en vän till mig hade styrt upp x10 extrakt. Naturligt som det är så fanns det här en stor nyfikenhet rörande den för mig ”nya” drogen. Att jag dessutom jobbade heltid & hade villan jag växte upp i för mig själv under denna tid underlättade också till förloppet.
Dagen D (Troligtvis en onsdag)
Hade slutat jobbet & mötte upp två av mina vänner i stan, låt oss kalla dem A & B, det var alltså A som hade styrt upp Salvian & dessutom bar han med sig en rad av andra preparat som gode herr LL tillhandahöll under sin epok.
Vi kom ganska snabbt fram till att A & B ville trippa under kvällen detta fick väl gå ansåg jag, dock skulle jag själv nog inte ha något då jag var tvungen att åka till jobbet 05:00 nästa morgon . Sagt & gjort vi satte oss på tunnelbanan för resan hem till villan.
Hemma & förberedelser:
Nu tar det dock 45 minuter att ta sig hem till mig & under denna tid så efter påpekanden från A & B om att verkningstiden på salvia är ca 20 min totalt så verkade det som än bättre idé än jag först trott. Så efter resan hem tänder jag uv armaturen i mitt sovrum sätter på lite Celtic Cross i bakgrunden & börjar lugna ner mig då nervositet vid det här laget var en dominerande känsla.
Första försöket:
Lugn & samlad nog för att ge mig iväg. Sitter på min säng med A vid min sida & B på en stol längre in i rummet. A håller i pipan & däri ligger En nypa salvia. Tändaren tas fram & första blosset tas, A räknar sekunderna & sedan tas 2 bloss till. Jag börjar nu känna att något är på väg att ske+ att A säger att jag inte får mer just nu… En känsla sprider sig i kroppen & jag börjar fnittra, hemskt hjärtligt fnitter utan anledning dessutom. Världen har dessutom blivit annorlunda på något sätt, vad det är kan jag dock inte sätta fingret på. Men eftersom nu världen är så här spännande som den är så måste jag upp & undersöka vad det är som förändrats.
Detta blir dock klart förbannat snabbt, förutom att allt är lila (UV) så är det som om någon har tagit verkligheten & skurit den i slumpmässiga bitar med en kökskniv. Ännu mer spännande var att jag bara kunde vara i en av dessa bitar i taget. Till exempel var toppen av min tunga, övre delen av magsäcken & en bit av en möbel en del. När jag var i denna så kunde jag vagt ana resten men hade ingen kontakt med dem. Vilket gjorde mina försök att dricka Cola under denna period till hemskt humoristiska för mig. Gick runt så här i 5 minuter & beskrev verkligheten för A & B medan A försökte få mig att förstå att jag ännu inte kommit iväg & jag var fullt medveten om detta men för road för att bry mig så undersökningen av verkligheten fortskred ett tag.
Försök två:
A får tillslut tag på mig & jag sätter mig på sängen för ett andra försök att få någon form av inre resa gjord under kvällen. Pipan åker fram igen & nya bloss tas.
1 bloss, ut, andas luft, 2 bloss & kanske ett 3:e?
Vad som nu sker är att jag börjar fnittra återigen, glädjen är på topp. Allt är underbart, tills ca 7 sek senare då jag får ett skräckslaget uttryck i ansiktet, reser mig upp & går raka vägen ut ur mitt rum svänger höger för att gå ner för trappan i vad jag tror är ett annat hus för att komma till rummet jag vet! Ligger rakt fram på samma våningsplan i det hus jag nu trodde mig vara i… Jag är alltså fullt medveten om att jag är ”hemma” men samtidigt är jag fullt övertygad om att jag är på en annan platts också. Här bör tilläggas att jag hann ta ett halvt steg ut i tom luft vid den riktiga trappan i det riktiga huset innan A & B rycker tag i mig & drar mig tillbaks till tripprummet. Jag tackar dem hjärtligt för att de räddade mig från det riktiga fallet, A & B hör: mummel…
20 sekunder senare sittandes på sängen men inte fullt i verkligheten:
Jag sitter nu åter i sängen & röker salvia, tar ett bloss, men saker börjar gå för fort, varför tar inte A bort pipan? Jag försöker andas ren luft men det går inte, för varje andetag jag tar så får jag i mig åter en lunga full av rök, den är kvävande & tvingar mig in i trippen ännu mera. Något är hemskt fel, uppenbarligen försöker A eller vad det nu är för ondskefull tingest tvinga mig att för alltid vara i salvians grepp!
Jag öppnar nu ögonen för att försöka komma undan från detta händelseförlopp, ser hela mitt rum framför mig, försöker kasta mig till höger för att komma undan men det går inte, När jag gör detta så sugs jag in i verkligheten jag ser, alltså 2D bilden av mitt rum & allt blir 2D. Jag kan inte röra mig för då sugs jag in i vad jag ser som är en 2D verklighet, där jag inte hör hemma, Simulated här hemma i sin 3D kropp… Så jag kämpar vidare men så fort jag böjer mig åt höger (lite som att försöka falla åt sidan) så börjar nu verkligheten splittras upp i ett kalejdoskop av den 2D bild jag ser. Så jag kämpar allt jag kan mot detta, försöker hela tiden men allt som finns är denna 2D bild som varje gång jag ser på åker jag in i en av beståndsdelarna (1 bild av vad jag såg från början) & sedan ut på andra sidan där det är dubbelt så många & de snurrar dubbelt så fort.
Jag försöker skrika, men det går inte, jag försöker fly, men det går inte. Allt går för fort. Allt ökar i takt, jag orkar inte mer det är för mycket!
Här blir det tyst, svart, lugnt, allt som finns är Jag, det som är Simulated. Jag är död, jag har lämnat min kropp & jag är död. Så jag svävar runt i det svarta en stund & begrundar denna existens. Det är synd att jag har dött, det är mitt fel att jag missar så mycket av mitt förra liv. Det var så mycket jag hade kvar att göra där. Men det oroar mig inte, jag är lugn & död trotts allt. Men nu inser jag en sak, det är inte meningen att ett medvetande som mitt ska vara här uppe, jag ska vara i mitt kärl (kropp) för om man är här uppe skulle jag kunna hamna i någon annans kärl & det får inte hända. Oroar mig som fan för detta & börjar aktivt söka med mitt medvetande efter mitt kärl.
Att Landa:
Jag öppnar ögonen, jag har känslan av eller minnet av en kram (tror jag tillslut lyckades ramla åt höger mot A) ser rummet, jag upplever att jag är åter i mitt kärl, där jag ska vara & är otroligt lättad, vet att jag är jag… vad nu det är? Upplever här en form av mental status där jag inte vet vad något är. Det är som att lära sig allt på nytt fast i ett otroligt tempo. Kunskapen sköljer över en som tidvatten. I detta tillstånd ser jag också A & B, lyckan är stor då jag upptäcker att det finns andra människor, och dessutom är de vänner! 15 minuter går & jag sitter och talar om trippen med vännerna sedan tar B sig en tur.
Summering & eftertext:
Tror kvällen fortsatte med att jag sov medans A & B trippade RC, mycket bra av dem då de faktiskt ägnade en stor del av natten till att städa ur mitt kylskåp & som de senare sade på morgonbussen. ”Du hade möglig salsa, så vi slängde den & städade resten”
Salvia är en otroligt potent drog som slår hemskt olika på olika personer & dessutom är intensiv som få. Dock lärde jag mig en hel del om mig själv under denna tid & dessutom har jag aldrig älskat verkligheten & vardagen så mycket som tiden efter salvian. Efter detta så var min resa klar & jag gick vidare i livet.
Mvh Simulated
Tidigare erfarenheter: Mestadels DXM & Lustgas på regelbunden basis.
Ålder: Då 19 år
Kön: Man
Inledning:
Detta var alltså för något år sedan nu så ni får ha lite förståelse för de luckor som lär uppenbara sig i rapporten, ni som var med får gärna rätta felen, jag var trotts allt hög under upplevelsen.
Bakgrund:
Hade under denna tid sommaren i fråga läst på om just salvia divinorum, då en vän till mig hade styrt upp x10 extrakt. Naturligt som det är så fanns det här en stor nyfikenhet rörande den för mig ”nya” drogen. Att jag dessutom jobbade heltid & hade villan jag växte upp i för mig själv under denna tid underlättade också till förloppet.
Dagen D (Troligtvis en onsdag)
Hade slutat jobbet & mötte upp två av mina vänner i stan, låt oss kalla dem A & B, det var alltså A som hade styrt upp Salvian & dessutom bar han med sig en rad av andra preparat som gode herr LL tillhandahöll under sin epok.
Vi kom ganska snabbt fram till att A & B ville trippa under kvällen detta fick väl gå ansåg jag, dock skulle jag själv nog inte ha något då jag var tvungen att åka till jobbet 05:00 nästa morgon . Sagt & gjort vi satte oss på tunnelbanan för resan hem till villan.
Hemma & förberedelser:
Nu tar det dock 45 minuter att ta sig hem till mig & under denna tid så efter påpekanden från A & B om att verkningstiden på salvia är ca 20 min totalt så verkade det som än bättre idé än jag först trott. Så efter resan hem tänder jag uv armaturen i mitt sovrum sätter på lite Celtic Cross i bakgrunden & börjar lugna ner mig då nervositet vid det här laget var en dominerande känsla.
Första försöket:
Lugn & samlad nog för att ge mig iväg. Sitter på min säng med A vid min sida & B på en stol längre in i rummet. A håller i pipan & däri ligger En nypa salvia. Tändaren tas fram & första blosset tas, A räknar sekunderna & sedan tas 2 bloss till. Jag börjar nu känna att något är på väg att ske+ att A säger att jag inte får mer just nu… En känsla sprider sig i kroppen & jag börjar fnittra, hemskt hjärtligt fnitter utan anledning dessutom. Världen har dessutom blivit annorlunda på något sätt, vad det är kan jag dock inte sätta fingret på. Men eftersom nu världen är så här spännande som den är så måste jag upp & undersöka vad det är som förändrats.
Detta blir dock klart förbannat snabbt, förutom att allt är lila (UV) så är det som om någon har tagit verkligheten & skurit den i slumpmässiga bitar med en kökskniv. Ännu mer spännande var att jag bara kunde vara i en av dessa bitar i taget. Till exempel var toppen av min tunga, övre delen av magsäcken & en bit av en möbel en del. När jag var i denna så kunde jag vagt ana resten men hade ingen kontakt med dem. Vilket gjorde mina försök att dricka Cola under denna period till hemskt humoristiska för mig. Gick runt så här i 5 minuter & beskrev verkligheten för A & B medan A försökte få mig att förstå att jag ännu inte kommit iväg & jag var fullt medveten om detta men för road för att bry mig så undersökningen av verkligheten fortskred ett tag.
Försök två:
A får tillslut tag på mig & jag sätter mig på sängen för ett andra försök att få någon form av inre resa gjord under kvällen. Pipan åker fram igen & nya bloss tas.
1 bloss, ut, andas luft, 2 bloss & kanske ett 3:e?
Vad som nu sker är att jag börjar fnittra återigen, glädjen är på topp. Allt är underbart, tills ca 7 sek senare då jag får ett skräckslaget uttryck i ansiktet, reser mig upp & går raka vägen ut ur mitt rum svänger höger för att gå ner för trappan i vad jag tror är ett annat hus för att komma till rummet jag vet! Ligger rakt fram på samma våningsplan i det hus jag nu trodde mig vara i… Jag är alltså fullt medveten om att jag är ”hemma” men samtidigt är jag fullt övertygad om att jag är på en annan platts också. Här bör tilläggas att jag hann ta ett halvt steg ut i tom luft vid den riktiga trappan i det riktiga huset innan A & B rycker tag i mig & drar mig tillbaks till tripprummet. Jag tackar dem hjärtligt för att de räddade mig från det riktiga fallet, A & B hör: mummel…
20 sekunder senare sittandes på sängen men inte fullt i verkligheten:
Jag sitter nu åter i sängen & röker salvia, tar ett bloss, men saker börjar gå för fort, varför tar inte A bort pipan? Jag försöker andas ren luft men det går inte, för varje andetag jag tar så får jag i mig åter en lunga full av rök, den är kvävande & tvingar mig in i trippen ännu mera. Något är hemskt fel, uppenbarligen försöker A eller vad det nu är för ondskefull tingest tvinga mig att för alltid vara i salvians grepp!
Jag öppnar nu ögonen för att försöka komma undan från detta händelseförlopp, ser hela mitt rum framför mig, försöker kasta mig till höger för att komma undan men det går inte, När jag gör detta så sugs jag in i verkligheten jag ser, alltså 2D bilden av mitt rum & allt blir 2D. Jag kan inte röra mig för då sugs jag in i vad jag ser som är en 2D verklighet, där jag inte hör hemma, Simulated här hemma i sin 3D kropp… Så jag kämpar vidare men så fort jag böjer mig åt höger (lite som att försöka falla åt sidan) så börjar nu verkligheten splittras upp i ett kalejdoskop av den 2D bild jag ser. Så jag kämpar allt jag kan mot detta, försöker hela tiden men allt som finns är denna 2D bild som varje gång jag ser på åker jag in i en av beståndsdelarna (1 bild av vad jag såg från början) & sedan ut på andra sidan där det är dubbelt så många & de snurrar dubbelt så fort.
Jag försöker skrika, men det går inte, jag försöker fly, men det går inte. Allt går för fort. Allt ökar i takt, jag orkar inte mer det är för mycket!
Här blir det tyst, svart, lugnt, allt som finns är Jag, det som är Simulated. Jag är död, jag har lämnat min kropp & jag är död. Så jag svävar runt i det svarta en stund & begrundar denna existens. Det är synd att jag har dött, det är mitt fel att jag missar så mycket av mitt förra liv. Det var så mycket jag hade kvar att göra där. Men det oroar mig inte, jag är lugn & död trotts allt. Men nu inser jag en sak, det är inte meningen att ett medvetande som mitt ska vara här uppe, jag ska vara i mitt kärl (kropp) för om man är här uppe skulle jag kunna hamna i någon annans kärl & det får inte hända. Oroar mig som fan för detta & börjar aktivt söka med mitt medvetande efter mitt kärl.
Att Landa:
Jag öppnar ögonen, jag har känslan av eller minnet av en kram (tror jag tillslut lyckades ramla åt höger mot A) ser rummet, jag upplever att jag är åter i mitt kärl, där jag ska vara & är otroligt lättad, vet att jag är jag… vad nu det är? Upplever här en form av mental status där jag inte vet vad något är. Det är som att lära sig allt på nytt fast i ett otroligt tempo. Kunskapen sköljer över en som tidvatten. I detta tillstånd ser jag också A & B, lyckan är stor då jag upptäcker att det finns andra människor, och dessutom är de vänner! 15 minuter går & jag sitter och talar om trippen med vännerna sedan tar B sig en tur.
Summering & eftertext:
Tror kvällen fortsatte med att jag sov medans A & B trippade RC, mycket bra av dem då de faktiskt ägnade en stor del av natten till att städa ur mitt kylskåp & som de senare sade på morgonbussen. ”Du hade möglig salsa, så vi slängde den & städade resten”
Salvia är en otroligt potent drog som slår hemskt olika på olika personer & dessutom är intensiv som få. Dock lärde jag mig en hel del om mig själv under denna tid & dessutom har jag aldrig älskat verkligheten & vardagen så mycket som tiden efter salvian. Efter detta så var min resa klar & jag gick vidare i livet.
Mvh Simulated
