LSD, The night that saved my sense.

Allting blev uppochner, läs inlägg nr 2 innan nu läser detta, sry!


The thoughts overflows.
Jag ser mig själv. Jag ser mitt liv, jag sjunker djupare in i mönstren.
Vad äre me allt ? frågar jag mig själv i tankarna.
Vad menas med precis allting vi gör ?
Då väller allting på. Kommer upp tusentals minnen.
Jag fattar inte vad jag ska göra med dom, det är minnen från när jag är bäbis, när jag rökte på första gången, när jag smygrökte bakom skolan i 6an.
Jag blir lite rädd, kan inte vakna, känner att jag är fast i det här, som är mitt undermedvetna.
Lucifer sparkar på mig, jag vaknar omedelbart, tittar upp.
Lucifer har satt på musik, Kalle och Kajsa sitter och snackar. Alla verkar njuta av stämningen.
Jag däremot, jag vet inte vad jag ska göra, jag har en otroligt jobbig känsla i min kropp.
Samma känsla som jag hade när jag hade varit vaken i 2 dygn, satt inne på Max 4 på natten och inte kunde ta mig hem, i 5 timmar hade jag suttit där också, iskallt ute, osv.
Lucifer gick och hämtade en bok, Satans bibel tydligen, han lade armen runtom mig, tittade på mig och gjorde olika riktigt hemska miner, läste ur Satans bibel med en demonisk röst.
Jag vandrade mig bort i tankarna "Jag vet att jag kommer landa, jag dör inte, jag känner killen sen tidigare, han älskar att jävlas med folk men skulle aldrig göra en fluga förnär", tänkte detta i ett mantra som gick i superfart. Det hjälpte. Hans jävlerier bet inte på mig.
Kajsa märkte vad Lucifer gjorde, hon tog tag i honom och skällde ut honom, han skrattade och svarade "Ja, jag vet hur det är att vara syrad, Men, om det är hans första gång på LSD, varför i helvette tar ni honom till MIG ?", Alla släpper saken, börjar asflabba, inklusive jag.
Tankarna börjar strömma in igen, jag lägger mig ner på en matta.
Jag börjar se på mattan som om den vore mer värd, börjar filosofera, jag börjar kommunicera med den, den svarar genom rörelser, jag kryper bort mot stengolvet, lägger mig raklång, kollar på mattan, kommunicerar med den, vad jag tänker vet jag inte, utan det är mer "jag visar min uppskattning, förlåt att vi trampat på dig i alla dessa år", den börjar krypa emot mig, den smeker mig på kinden, ömt, och säger "hur äre med dig ?, Äsch, han är bara syrad, han mår bra". Jag vaknar upp, Det var Kajsa, som kollade till mig.
Jag kryper iväg bakom soffan, lägger mig på stengolvet, Golvet börjar andas, bli så otroligt mjukt, vaggade mig till sömn med dess andetag, jag tittar upp i taket, som målas rött, jag blundar, ser mig själv.
Nu kommer tankarna igen, men 10 gånger så intensivt.
Jag minns att jag tittade på min mamma, som läste en bok för mig, jag är 2 år, allting kändes så otroligt tryggt, min pappa kommer in, skriker, våldar, på mamma.
Jag blir livrädd, det är precis den här ångestkänslan, den här paniken, den här osäkerheten jag har, som jag alltid haft i en viss grad, i hela mitt liv.
Nu visste jag varför jag varit som jag varit.
Flera minnen kommer tillbaks, och förklarar känslor, agerande osv jag haft/utfört i mitt liv.
Jag hittar mig själv, jag sjunker in i botten av ett hav, jag ser mig själv, innan så tittade jag så förvirrat mot mig själv så det finns inte, nu ler jag, nöjt.
Nu fattar jag allting.
Jag tittar upp, taket är gröntfärgat nu. Det fadar sakta till sin metalliska vita färg igen.
Jag ställer mig upp, går och sätter mig, snackar lite med alla.

Almost Aftermath.
Jag är helt tom, fattar ingenting, känner mig helt paranoid, men det är skönt.
Jag är otroligt röksugen, frågar Kalle om en cigg, vi går bakom ett trumset där en ventil är och röker, Lucifer och Kajsa hänger på. Jag och Kalle står och diskuterar, jag frågar detta till honom "Vad är det med allt?", han har sitt gamla vanliga förvirrande leende, och säger "Va? äre så?" jag säger "Men, va äre me allt? va äre me tuttar? vad .. vad äre me ALLT!?", han svarar "Vet inte, måste vi veta det?", detta pågår som en loop av dumhet tills vi rökt färdigt, vilket kändes som en evighet.
Lägger mig i soffan, helt tom, fattar ingenting, är helt borta, kollar på plancher, lyssnar på musiken, kollar på Kajsa, Jag blev helt från ingenstans totalt kär i henne, det är henne jag vill ha, kärleken i mitt liv. Det övergår snabbt till vänkärlek, jag älskar alla tänker jag, tittar på alla i rummet medans dom snackar, bara njuter av tomheten, av dumheten.
Blundar, kommer på att jag tagit LSD, inte svamp. Som jag tycks haft för mig den senaste timmen.
Sitter i 2-3 timmar och funderar på vad alla tänker på, pratar knappt med någon, bara njuter av att titta på alla, allting, rummet. Her för mig luvan som jag har på min, eh, Kofta?, tänker att jag är färdig med den här trippen nu, efter att jag hittat mig själv, försöker sova, men så fort jag blundar så ser jag någonting, vet inte vad det är, men det är för intressant för att sova till.
Har luvan fördragen, Känner 3 -4 fingrar som smeker mig över ansiktet genom luvan.
Vet inte hur jag ska reagera, så jag skiter i det.
Tittar upp, Kajsa ser helt plötsligt ledsen ut, men jag vet ju inte. Jag kan inte avgöra känslor , uttryck vid det här laget.
Jag fattar absolut ingenting, är helt tyst resten av tiden.
Bara spekulerar och småtänker på vissa teorier helatiden.
Kalle står upp med en öl i handen, precis framför mig, han råkar klämma ihop ölburken så att öl skvätte ur och ner på mitt ben, jag säger "kissa inte på mig", han säger, i stil med en grovt förståndshandikappad person , "Kissa... Kissssssssssssssssssss...", jag börjar asgarva.
Vi skulle gå ut för att möta Mimmi igen.
Vi går upp, och ut. Påvägen dit märker jag hur vacker världen är, en aura över allting, alting är så vackert. Jag säger, jag ska aldrig klaga på mitt liv mer!
Alla ler mot mig, jag ler tillbaks, jag kände äkta kärlek, vänkärlek, för första gången i mitt liv.
Jag gick runt, kände hur mjuk marken var, bara , kände livet.
Vi träffade mimmi litegranna, snackade lite, rökte 5 cigaretter var, gick in igen.
Väl inne så lade jag mig i soffan igen och blev associal. Bara tittade på alla.

Blackout.
Jag fastnade med blicken på Mimmis mönster på hennes kofta, jag drogs in i det, mina tankar stod still, jag kände en extrem baksmälla och spänningar i käken.
Frågade Lucifer om baksmällan, han sa att det bara var LSDn som spelade mig ett spratt, tänkte efter, försökte tänka mig hure va att inte känna sådär. Voila, Baksmälla borta.
Sedan försvann jag helt i några timmar.
Kommer inte ihåg ett dugg. Var bara ...Borta...Mitt i ingenstans.
Vaknar till liv, Kände mig inte så borta alls i huvet längre, Kunde tänka klart, Vi gick upp på Lucifers rum, kollade på teve, tecknat, tills klockan blev 08:00.

Aftermath.
Alla skulle börja vandra hemmåt, Lucifer hade somnat, Jag kände mig helt klarvaken i huvudet, dock helt paranoid. Var rädd att LSDn hade utlöst något.
Jag gick iallafall hem, väckte min mamma, kände mig totalt lugn.
Var vaken följande natt också, på morgonen efter denna natt, så somnade jag hemma hos Knatte, Killen som skulle ha "efterfest", sov i 1 timme, vaknade, kändes som jag levde en mardröm. Hur skräckslagen, paranoid som helst, sprang jag hem, gick och la mig och sov, somnade nästan direkt.

Vaknade nästa dag Helt utvilad, jag mådde prima, inte ett dugg paranoid, nu började mitt nya liv All ångest, all deprission var borta. Allting, precis ALLT dåligt jag levt med i 18 år, Borta!
Jag mår så otroligt jävla bra just nu!
Vill ni veta mer om detta, istället för trippen, läs på tråden som jag skrev om längst upp.
Lång läsning, men jag hoppas ni tycker det var värt! min andra tripprapport

En natt på LSD

Kön: Man
Ålder: 18
Vikt: 75kg
Längd: 180cm
Datum: ~00:00 17nde Maj, 2008.
Preparat: LSD Första gången
Dos: En halv lapp, troligen Hoffman.
Tidigare erfarenheter: Grönt, Brunt, Spice, Spice Gold, Zolpidem, osv.

Inledning

Till att börja med, Hela mitt liv så har jag varit otroligt förvirrad, känt ett otroligt svek inom mig, varit deprimerad, osäker på mig själv, rädd, haft den största panikångesten ni kan tänka er, och som grädden på moset, sömnproblem som heter duga.
Varför jag nämner det här, är för att denna trippen gav mig svaret på varför jag mådde som jag gjorde, varför jag betedde mig så fult och tog ut allt detta på dom jag egentligen älskade. Och den räddade mig, nu känner jag att jag lever.
Det finns en tråd i Droger -> Hallicunogena om detta, som heter "LSD, Filosofi, Diskussion."

Jag vaknar i min säng, helt förvirrad, undrar vad klockan är.
Sätter mig upp, slår på datorskärmen.
Märker att klockan är runt 18:30, tar på mig kläderna.
Ringer en polare, "Knatte", för att höra vad han gör en fredagskväll som denna,
Han svarar att han är skitfull, är på fest, och att han ska på efterfest senare och att där bjuds de på röka, han säger åt mig att ringa runt 11:00.
Loggar in på MSN, Småtjattrar lite i några timmar, glor runt
lite på flashback osv.

23:00
Min hjärna har äntligen vaknat.
Ringer Knatte, han är stupfull, babblar något om att han ska få sig ett ligg ikväll, frågar om efterfesten, han säger åt mig att ringa på några timmar, jag lägger på.
Pratar med en annan polare på MSN, "Kajsa",
som ska på fest ikväll, jag bestämmer mig för att hänga på henne.
Gör mig i ordning lite snabbt, ringer henne, och säger åt henne att komma och möta mig på vägen.
När jag väl möter henne så ska vi gå tillbaks till festen, påvägen dit hittar vi alla som varit på festen, alla är påväg tillbaks, står och snackar med lite okänt folk, bland annat 2 personer som vi kan kalla för "Kalle" och "Mimmi".
Ingenting speciellt händer på ca 40 minuter så vi letar upp ett ställe där det tydligen är fest och går dit.

00:00 - The moment of truth
Vi är nu vid den så kallade "festen".
Det sitter en person vid datorn, och en annan person som sitter i soffan och kollar hockey.
Det står 4-3 till Canada om jag inte minns helt fel.
Vi sätter oss vid bordet, hörde innan på kvällen att Kalle nämnde LSD, ett preparat jag tänkt på i ca 5 år.
Frågar honom om han har något, han säger att han har 2 lappar, vi(Jag, Kalle, Kajsa, Mimmi) bestämmer oss för att göra kvällen rolig och tar en halv lapp var.
Strax efter det så ska vi bege oss till statoil för att köpa cigaretter.

00:30
Påvägen till statoil så fick Mimmi ett samtal från någon kille hon kände, som hon ville träffa, så vi förbi där innan vi gick till statoil.
Väl där så börjar jag känna ett pirr i magen, följt av skrattnojjor, får lite smålustiga tankar.
Killen som vi skulle träffa i fråga var en såndär typisk ikon som svenskar har av ryssar.
Han var hur kall som helst, rörde inte en min, skrattade inte åt skämt.
Jag blev lite nojjig över honom, Vi lämnade Mimmi med ryssen och gick vidare.

00:45
Påvägen mot statoil började det hända lite saker, tankarna blev mycket djupare, kollade upp mot ett par el-ledningar.
Dom snurrade, dom svajade inte som dom borde, dom snurrade runt, jag började fundera på hur dom kunde göra det utan att fästerna till dom vreds av.
Gick och pratade med Kalle och Kajsa påvägen, började fatta lite mindre av vad dom sa, det var som mummel, jag hörde orden men fattade dom inte.
Kollade ner i marken och försökte behärska mig själv, trots att jag läst på om drogen i 5 år ville jag ju ändå inte varken underskatta eller överskatta den.
Såg mina otroligt små söta fötter(46-47 i skostorlek), och mina otroligt långa ben, jag fann det otroligt lustigt och började asflabba.
Kajsa gav mig en speciell blick, då fattade jag att jag började bli ordentligt syrad.
Vi gick vidare.

01:00
Vi är precis bakom statoil(Den på Ersboda, Umeå, om någon nu känner till det) och påväg runt det för att gå in.
Det känns som jag går mitt igenom himmlens portar när jag går på stenplattorna under mig emellan mcdonalds och statoil.
Jag och Kalle står och snackar, diskuterar om vem som är mest syrad, för att vi inte ville bli busted.
Vi kan fortfarande föra en fungerande dialog, och vi kommer fram till att jag borde köpa.
Han säger cigarettmärket, Corner Red, jag går in på macken, känner hur långsamt allt här, hur skönt lugn det ligger över allt, lägger pengarna på kassan, känner hur allting förändras, allting blir så mjukt och runt, samtidigt som det blir platt, jag vaknar till liv, säger "cigaretter".
Hon i kassan frågar vilken sort, jag säger 2 paket korta Corner.
Hon frågar vilken färg, svarar röda. Hon påpekar att hon bara har blåa och gröna kvar (Light och Menthol tror jag).
Jag säger ta det närmsta, hon frågar exakt hur jag menar, jag fattar absolut ingenting, jag panikar, hon ser det på min blick. Hon frågar om jag ska ta west istället, hon förklarar något ofattbart, jag säger ok, tar ciggen, börjar springa ut.
Hon ropar på mig, och jag blir skitnojjig går tillbaks.
Hon räcker fram något till mig, och säger något.
Jag fattar absolut ingenting, hon upprepar sig och skakar på handen.
Vill hon att jag ska ta det? men vad är det? varför ska jag ha det? jag har sett det förut.
Det var iallafall växeln på pengarna, jag bestämmer mig att inte börja diskutera det med henne ,tar emot pengarna, stoppar dom i fickan, går ut.
Hittar inte igen dom, tror att dom har lämnat mig, kändes som en evighet att vrida på huvudet och se dom stå till vänster om mig med 2 andra killar som jag inte känner igen.
Går dit, försöker föra en konversation med dom, en konversation som håller i ca 20 minuter, av allt det så kommer jag fram till att en av dom kör moped, och att dom är väldigt unga.
Drogen har inte gett mig så mycket visuellt ännu, utan mer mindfuck to the limit.

Nu har jag tappat tidsordningen helt och hållet.
Så kommer börjar dela in allt i stycken, dock utan tidsmärkning.

Vägen tillbaks.
Nu börjar det visuella komma lite mer, och lite mindre mindfuck som går upp och ner helatiden.
Jag, Kalle och Kajsa är påväg någonstans, visste inte vart vi skulle, vi genar över en stor gräsmatta bakom Coop Stormarknad, jag kollar ner, ser hur allting ser ut, det ser precis ut som en djungel, någonting tropiskt fast ändå med en träskkänsla över sig. Jag får för mig att jag trampar på en ny dinosaurietid i miniformat, men ser inga dinosaurier.
Jag tittar noga på alla pyttesmå växtligheter som egentligen är helt vanliga buskar, gräs, pinnar och kottar och stenar.
Det känns helt otroligt, dock inte så intensivt.
Jag tittar upp igen, bredvid mig står Kalle, med ett leende som han kommer att ha hela natten, kan beskrivas som ett väldigt roat, och förvirrat ansikte.
Tittar rakt fram, där står Kajsa med en person jag kommer tillbringa min tripp med, Lucifer kan vi kalla han här, ni förstår senare varför. Jag kommer ihåg att jag spelade i samma band som honom när jag gick i 8an, för fem år sen. Men vi hade sagt upp kontakten för något småbråk då. Han tittar på mig, säger åt mig att han känner igen mig, säger mitt smeknamn, som jag kallades för tiden vi umgicks. Hans ansikte sken upp, ganska paff, tiden stod helt plötsligt still, han stod still, allting stod still, hans ansikte förvrängdes till något så otroligt fult jag aldrig skådat. Livet kom i rörelse igen, vi stod och småsnackade lite minnen, innan vi begav oss vidare. Vi skulle hem till honom, i hans källare(som han använder som replokal).
Det var ca 500 meter dit, påvägen mötte vi 6 st polisbilar.
Jag nojjade inte ett dugg, jag började mest bli förbannad på hur dålig Volvo XC70n är(Bilarna som polisen kör i Umeå), och alla nya Volvo har blivit sedan Ford köpte upp Volvo.

When the confused heaven brakes loose.
Kommer fram dit vi ska vara, tittar runt lite på gården, hur allt ser ut, alla träd har löven i ett exakt mönster, allting har en gloom över sig, husen ser ut som blekta Legobitar.
Allting ser ut som 2D-Plättar i en 3D-Värld, allting som har raka linjer i sig börjar sakta svajja.
Alla tänder en cigarett, småsnackar litegranna, Lucifer säger att alla måste vara knäpptysta,
han börjar bli riktigt irriterande, så jag tittar på en katt som kommer springandes, jag blir kär i katten för 1 minut, den hypnotiserar mig, den får mig att ställa sig på alla fyra, och trycka mig mot hans balkongdörr.
Jag fattar vad jag håller på med när jag hör att alla skrattar, ställer mig upp, säger "Eh, Fin katt!".
Askar min cigarett med tummen över filtret(vissa tenderar, oftast tjejer, att snärta med pekfingret på cigaretten), känner hur mjuk filtret är, eller, Jag känner en syn av bomull över filtret. Svårt att förklara.
Jag börjar tänka på fraktalteorin, en stund, dom andra snackar på med varandra.
Jag kommer till att bli väldigt avvikande hela natten.
Vi går in, på vägen runt husknuten känns det som om jag steg på en båt, en stor viktig färja och jag var en av teamet som skulle frakta den till sin destination, vi går in, Lucifer säger åt alla tusentals gånger att vara tysta. Vi går ner i replokalen, Världens sämsta set, stenhårt golv, ingestans att sitta, en målarburk och några plankor på golvet.
Jag blir besviken. Lucifer skrattar åt mig Kalle och Kajsa som står där som förvirrade höns, han säger fel håll, och pekar på en dörr, vi går igenom dörren.
Det kändes som den förbjudna frukten att gå in där, Världens skönaste soffa, men massor av plancher på demoner, kvinnor med uppslitna magar, revben, blodiga inälvor, massor av death metal-plancher dvs.
Jag säger, äsch, sätter mig i soffan, blundar för första gången på trippen.

Nu vart tydligen allting upp och ner, läs det första innan ni läser del 2! Sry!

Inspirerande må jag säga!
Detta skall jag testa och se om jag kan få bot med mina egna problem som plågar.
5/5

Tackar, ett tips är ju att läsa på om det först ordentligt.

Jo tack det har jag gjort och jag har även funderat på att testa under en längre tid

Okej, Go for it, Du landar alltid

Riktigt najs rapport.
Glad för din skull!
5/5

Väldigt inspirerande! Skönt att höra att det finns fler som läst på mycket innan de trippar. Jag tror det är en del som gör att det blir så bra i slutändan.

Känner igen en hel del av känslorna därifrån från min senaste svamptripp. Vet dock inte hur länge den känslan är kvar, med lite tur hela livet

Hur som helst, kul att det blev så lyckat! 5 av 5

Riktigt intressant rapport, samt resultatet av trippen.

Till alla:
Visst, man klarar sig säkert bättre ifall man läst en hel del, men övrig Set, samt setting är fortfarande grymt viktigt. Det handlar om helheten, vilket är man själv och sin situation.

Hehe, min andra tripprapport (Den första gjorde jag om Spice, för att det var så mkt prat och frågor om det förut här på fb, så ville ge alla en chans till att se ungefär hur det var och svara på lite frågor) och ändå 5/5 ! Tackar!

Grym rapport, en av dom bättre på väldigt länge! 4,5/5