Requiem for a dream

Requiem for a dream, se den filmen alla som håller på med flödder. Diskutera sen budskapet.

Varför ska speciellt de som knaprar benso se den filmen? Och varför skall de sedan disskutera flödder när paret som utgör de två stora rollerna är främst heroinister och den andra större rollen i filmen handlar om den manlige heroinistens mamma som börjar knapra diet-pills och får nojjor? Nu var det kanske 8 år sedan jag såg rullen, men jag kommer inte ihåg att den skulle ha handlat specifikt om något flödderknaprande...Men, jag kanske minns helt fel?

Du minns korrekt
De som däremot är heroinister och har bantande mödrar kan väl däremot diskutera

Du har inte fel, och ställer en högst berättigad fråga. Filmen i sig handlar väl för övrigt främst beroende i en generell form, inte enbart i form av drogmissbruk.

För att citera wikipedia.

[...] the film is not only about substance abuse, but also about addiction in a wider sense: the characters are variously addicted to television, impossible dreams, old memories, coffee, food, chocolate, diet pills, sex, or to success. Aronofsky concentrates on the theme of addiction rather than just drug abuse looking at how we ever become subject to these addictive products of our modernizing society. Things such as junk food, junk TV and "Junk" AKA "Drugs" in general.

Den filmen är vår tids Reefer madness.

På tal om film. Såg precis "vi barn från bahnhof", jävligt gripande, se den. Som gammal jonkare ger jag den hyffast betyg i verklighetsförankning, förutom att de fick stora pupiller av dopet. Kan väl nämna att jag brukar vara snål med betyg till just "drogfilmer"....

Kan vi inte låna tråden för att rekommendera fler drogfilmer, eller kanske starta en ny. Jag börjar iaf

"under ytan"

En motivering eller åtminstone en länk skulle ge lite mer vikt till din rekommendation.

För övrigt heter filmen Christiane F. / Vi barn från Bahnhof Zoo (tysk. Christiane F. – Wir Kinder vom Bahnhof Zoo), och inget annat. Filmen är baserad på en självbiografisk bok.

Har också sett filmen, tycker den är jävligt bra.

En sak jag inte fattar är att dom får stora pupiller när dom drar i sig jonk?! Är det ett misstag eller är det något annat dom drar i sig, typ tjack?

Anledningen kanske är för att stora pupiller är för dom flesta = påverkad av narkotika..

Det i min tur får mig att tänka på en dokumentär, nämligen Black Tar Heroin-The Dark End of the Street, en tämligen gripande skildring om livet, ja, det som kan kallas liv, som de ungdomar vi får följa lever i skuggan av heroinet. Black Tar Heroin är termern på en, låt säga, primitivare variant heroin som mestadels framställs i Mexiko. Just denna varianten av heroin ger tydligen lättare skador än mer raffinerat heroin, med färre ord så är det mkt vanligt med elakartade abcesser pga BTH än likadana skador framkallade av "vanligt" heroin. Jag tror överlevnadsprocenten bland heroinisterna i San Fransisco var 1 av 10, inga vidare odds med andra ord, fast när man ser misären de lever i så är det inte frågan om döden är en befrielse snarare än något de fruktar. Rekomenderas att se dock.

En annan dokumentär om just heroin är Diary Of A Drug Addict i vilken vi får följa fotojournalisten Lanre Fehintola som när gör en dokumentation av missbrukets baksida själv provar heroin för att lättare kunna förstå varför människor utsätter sig för att de negativa konsekvenser det för med sig. Han blir beroende. Och i del två av dokumentären får vi följa samma man när han under en veckas tid(tror jag det var) försöker bryta beroendet... Även denna film är mkt sevärd.

Inte så mkt flödderknaprande i dessa filmer, men det är det inte direkt heller i Requiem for a dream...

Tips:
Go (1999, 1h38m)
"Vi får följa Ronna och hennes snabbköpskollega Clarie, som är desperata att fixa snabba pengar til hyran, Simon, en brittisk langare och de två skådespelarna Adam och Zack. När Ronna byter arbetspass med Simon, tar hans extraknäck som drug-dealer, börjar det gå snett... Extremt dåliga omdömen och en rad bisarra händelser för att deras vägar kommer att korsas i den oförutsägbara Los Angeles-natten." (Taget från fodralet)

Gridlock'd (1996, 1h31m)
"Stretch och Spoon är bästa kompisar. Stretch är en vit galning, medan Spoon är ung, känslig, cool och svart. Och han röjer alltid upp efter Stretchs misstag. De har ett band tillsammans med Cookie, den vackra sångerskan som fullbordar gruppen. När de är på scen är allting perfekt, allting är...cool. Men en nyårsafton tar Cookie en överdos och hamnar i koma. De lyckas ta henne till ett sjukhus där de ska fylla i blanketter. Och blanketter... Och ännu fler blanketter... Gripen av stundens allvar avger Spoon ett nyårslöfte på sjukhuset. Han bestämmer att det är dags för dom båda att sluta knarka. Lägga av för alltid. Tyvärr är det inte riktigt så enkelt eftersom Stretch är som han är, en galen knarkare. Ingenting ska komma emellan honom och hans nästa kick. Inte ens en knarklangares döda kropp, inte heller kroppens kolleger, som vill ha tillbaka sina dyrbarheter, och som inte drar sig för att mörda för att få som de vill. Och absolut inte några poliser som tror att det är de som har mördat knarklangaren. Men Spoon ger sig inte. De ska klara av det. Det finns bara ett problem, ett stort hinder mellan dem och chansen till ett drogfritt liv. Någonting de inte räknat med, och något som är mycket svårare att klara av än deras drog-problem..." (Också från fodralet)

Trainspotting har ingen missat väl?
Romeo och Juliet (Nya versionen) så tar Romeo lite E när han är på festen hos Juliet.
I Pulp Fiction så tar Uma Thurman (Minns inte hennes namn i filmen) en överdos, tror det är vitt heroin(?).

Skriver ifall jag kommer på något mer.

Jag har alltid trott att dom drar i sig tjack just där. För att man skulle få se tre synvinklar av amfetaminmissbrukare (mamman som får det utskrivet, sonen som missbrukar det och sen sonens kompis).