Alldaglig skönhet och en söndersprängd verklighet [Ayahuasca]

Kön: Man
Vikt: 85 kg
Längd: 185 cm
Ålder: 22 år
Dos: cirka 35g Banisteriopsis caapi, 12.5g chaliponga
Tidigare erfarenheter: Några fyllor och;
Copelandia Cyanescens (http://www.flashback.org/showthread.php?t=640974)
Ayahuasca #1 (http://www.flashback.org/showthread.php?t=667072)
Set & setting: Inomhus ensam till största delen, avslutande promenad i natur med nära vän.
Tid: 13:05->~19:00



Efter min första resa på ayahuasca (länk finnes ovan) som fungerande som en mycket fin introduktion var det dags att dyka lite djupare in i det okända med en nästan dubbel så hög dos. Förutsättningarna var ungefär detsamma som för föregående resa nämligen en hållen diet i ett och ett halvt dygn och även fastat runt tolv timmar före själva intaget.



Jag vaknade efter blott fem timmars sömn, detta verkar vara min standard inför en tripp, det är precis som kropp och sinne vet om vad som väntar. Bestämmer mig för att ta det lugnt och titta på en serie någon timme och låta kroppen vila ut en stund till.
Efter en timme så tar jag ut brygden för upptining ur frysen, klär jag på mig och greppar sedan MP3-spelaren för min sedvanliga morgonpromenad ute i naturen, luften var kall och vädret var stabilt men inte speciellt bra. Efter någon halvtimme av funderande och studerande av diverse djur, insekter och växter så ser jag en äldre kvinna komma gående några meter framför mig, ovetande om min närvaro stannar hon plötsligt till under ett större hängträd och drar ned byxorna för att utföra sitt naturliga behov. Det var ett mycket underligt möte, såhär runt klockan 8 på en vardag ute i skogen, kunde inte göra mycket mer än att le lite för mig själv och gå lugnt förbi henne medan hon satt där och pysslade med sitt.
När jag kom hem tog jag ett längre varmt bad med lugn meditativ musik och samlade mina tankar. Efter badet så städade jag upp rummet där jag hade planerat att spendera den större delen av resen, försökte även att stänga ute ljuset med hjälp av tavlor men var inte speciellt lyckat.
Jag gick till köket och började måtta upp den nu upptinade brygden i två glas och tog med mig dessa och en flaska apelsinjuice till rummet.



Blandade ut brygden med apelsinjuicen och började dricka den första delen. Det smakade rent utav gott, förutom den beska eftersmaken. Jag började skriva med en nära vän medan jag inväntande de första effekterna.
Efter 35 minuter så hade bara effekter uppenbarats delvis och jag började undra varför det dröjde. Bestämde mig ändå för att inta den andra delen av brygden vilket jag gjorde snabbt. Min vän försvann på en promenad och jag stängde av skärmen, satte på min tripp-playlist och drog en tröja över mina ögon, sedan lutade jag mig tillbaks i skinnfåtöljen.



Efter runt tio minuter så började vita skuggor flyga runt bakom mina stängda ögonlock, dessa är vad jag förstått effekter av den första delen av brygden. Ångrade att jag inte väntat in dem, men inget att göra åt nu. Sitter med tröjan över ögonen i runt 20 minuter och undrar vart euforin är, de vita skuggorna är kvar men inget annat. Tar av mig tröjan och funderar över vad som kan ha gått fel, eftersom det slog så snabbt förra gången och detta var av samma tillredning och högre dos.
Efter ytterligare 20 minuter så tittar upp på min bokhylla som står nära mig till vänster och ser att den inte längre har en fast form, mönster börjar uppträda lite svagt överallt och väggarna börjar andas sakta. Jag börjar studera min hand, den ändrar form och blir plötsligt avlång. Jag låter blicken vandra runt i rummet, alltingen är så otroligt rent och skarpt. Jag sluter mina ögon och ser svaga mönster som formas, först blir de till en mängd ögon för att sedan formas om till en flygande örn för att tillslut formas till munnar som ler mot mig. Tiden har börjat tappa fotfäste och jag upplever det som att musiken är otroligt mäktig, som om den spelas mitt i huvudet.
Jag funderar varför euforin uteblivit och var de riktigt starka känslorna och tankarna tagit vägen, allt detta visuella var givetvis trevligt men det var mycket mindre intensivt än min första resa.



Jag känner behovet av att pissa så jag går till toaletten. Väl där så greppar en blå handduk min uppmärksamhet, den är så otroligt vacker. Jag vecklar ut handduken så jag kan studera den i sin hela prakt. Förutom mönster som uppenbarar sig så har den liksom ett otroligt djup, det är som jag kan urskilja detaljer jag aldrig förut kunnat på denna min trotjänare till handduk. Jag sitter där och studerar den i några minuter vartefter jag sjunker ned i min skinnfåtölj igen framför datorn.
Det känns liksom att resan är på väg att ta slut så jag bestämmer mig för att byta musik till en snabbare, mer psykedelisk, låt. Låten börjar med en kort uppbyggnad som sedan avlöses av ett otroligt skönt psykedeliskt beat som varar låten ut, när detta beat påbörjas så börjar jag plötsligt känna något välbekant, min kropp börjar domna bort. Jag hinner knappt få iväg ett meddelande till min vän på MSN innan känslorna övertar mig, euforin sprider sig otroligt snabbt ut i hela kroppen och jag lutar huvudet tillbaks och blundar. Jag kan inte annat göra än att andas kraftigt medans jag helt enkelt flyger iväg i en euforiraket, de enda tankarna jag har är ”vad är detta”, jag trodde det var över.
Efter någon minut då jag återfått mina tankar om omvärlden så försöker jag skriva till min vän vad som händer men det är en sådan stark känsloupplevelse så jag inte ens kan konstruera meningar eller stava. Jag fascineras över den här oväntade utvecklingen och inser att det som var innan, det jag trodde var en tripp, bara var början på den riktiga trippen som börjar nu.



Den psykedeliska låten slutar och en tystnad sprider sig, tiden har stannat av helt så jag hinner verkligen uppleva tystnaden innan låten går om igen. Tystnaden fascinerade mig något fruktansvärt och jag stänger av WinAmp för att utforska.
Det är som att jag hade stigit in i en annan värld när musiken lagt sig. Allt bakgrundsbrus som jag lever med varje dag blev uppenbarat för mig i en ny skepnad, datorfläktens surrande, grannar som gör sitt, små ljud utifrån fönstret och mina egna andetag. Allt detta bakgrundsljud, som jag annars inte uppmärksammar alls, ombildades i min hjärna till vad jag endast kan förklara med en liknelse till musik, och det var en underbart vacker sådan. Jag började fundera över detta vackra jag helt plötsligt upptäckt i min vardag och jag började inse att det var just det denna resa handlar om. Vi är så distraherade att vi helt enkelt inte ser den skönhet som faktiskt finns överallt omkring oss.
Medans jag njuter av min egen komponerande musik så vänder jag huvudet mot bokhyllan igen. Nu rör sig precis allt omkring mig, inget har längre någon fast form. Otroligt komplexa mönster uppenbarar sig i väggarna och i bokhyllan, som för övrigt ser ut som den håller på att sugas upp i taket. Jag börjar stirra på bokhyllan intensivt, mönstren fortsätter och växa i komplexitet och tillslut översvämmande dessa mitt synfält totalt och allt blev till ett kalejdoskop av färger och mönster, där bakgrundsfärgen oväntat nog är brun.



Jag förlorade för en stund mitt hela synfält till detta kalejdoskop när jag återfick min syn igen så försökte jag skriva till min vän på MSN för att försöka få lite verklighetsförankring, det enda jag får fram är ”detta är intensivt”. Jag blundar och flyter iväg från min fysiska kropp, när jag sedan öppnade ögonen så hade min vän svarat att han ”inte vill förstöra min upplevelse med en massa spam men att det känns som han sitter hos mig, vakande medans jag med stängda ögonlock sitter njuter av min egen värld”. Jag började nästan få tårar när jag läste det, en otrolig våg av gränslös kärlek strömmande igenom hela min kropp och för en stund så kändes det faktiskt som om han var här med mig.
Jag lutade tillbaks och försvann igen, det var nu så intensivt och underligt att det är svårt att beskriva exakt vad jag upplevde, jag kommer ihåg fragment men dessa är nästintill oförklarliga, det liknande dröm i karaktär, det är till och med möjligt att jag drömde eftersom jag inte hade någon direkt uppfattning om min fysiska kropp. Det var som om att jag föll i ett mörker, i detta mörker så iakttog personer, eller något som liknande personer, när de utförde olika aktiviteter, det jag kommer ihåg någorlunda klart är att det stod någon vid en vägg som hade fönster ut mot universum, denna person öppnade ständigt olika av dessa fönster och skådade ut, mot vad och varför vet jag inte.
När jag efter en stund fått en uppfattning om verkligheten igen så kände jag en olustig känsla av att detta är för intensivt, jag behöver en verklighetsförankring.

[Fortsättning följer]

Jag bestämmer mig för att ringa en annan nära vän för att försöka hitta tillbaks. Han svarar och en våg av normalitet i ett inferno av hallucinationer sköljer över mig. Innan vi hinner säga mycket så utbrister han att han känner energi komma ifrån mig, jag skrattar lite och känner själv den energin som jag tycker jag utstrålar just då, fast jag säger åt honom att inte säga så för att jag då kommer tro honom i mitt förvirrade stadium. Under samtalet, som till stor del handlade om personliga ting, så flyter jag ibland ifrån verkligheten och befinner mig fallande i ett mörker med tankar som snurrar run som liksom visualiserades, men kommer sedan tillbaks och inser att jag sitter i min lägenhet, detta förvånar mig om och om igen. Efter att vi har, vad jag upplever som, pratat i över en timme så ska han byta telefon och åter ringa mig. När samtalet avslutas så ser jag att vi pratat i 11 minuter. Jag står med telefonen i hand och tittar, 11 minuter. Hur är det möjligt?
När han sedan ringer upp så känner jag en otrolig torrhet i munnen och även en enorm trötthet, känner nästan för att somna in. Jag reser mig upp för att hämta vatten medans jag går in och ut ur den verkliga världen, jag upplever det som att jag är på olika ställen i lägenheten. Helt plötsligt är jag tillbaks i verkligheten och befinner mig lutande framför frysen. Går till vattenkranen och fyller ett glas med vatten för att sedan glömma att dricka det. Väl ute i hallen känner jag av min extremt torra mun och går tillbaks, ser glaset och kommer ihåg att jag ska dricka.

Efter att jag druckit vattnet går jag till vardagsrummet och lägger mig i soffan, fortfarande med telefonen i örat. Allt i vardagsrummet lever och rör sig, böckerna är avlånga och allt ser bara underligt ut. Jag börjar få tankar om barndomen och frågar min vän varför man inte kan komma ihåg något från när man under fem. Försöker frammana minnen från den tiden för att se om något undantryckt ligger där och ruvar men får inte fram något. Jag tittar på mitt nakna håriga ben och håret formar underliga ansikten.
Min vän frågar om han får testa något, jag svarar visst. Han ställer ett antal simpla matematiska frågor vilka jag svara otroligt kvickt på med tanke på att jag bara halvt om halvt var i verkligheten, direkt efter det att han har frågat är det som att visualiserar talet i mitt huvud med stora siffror.
Vi lägger sedan på och jag reser mig upp och börjar gå till mitt tripprum, men innan jag hinner ut så lägger jag märke till vardagsrumsväggarna. Jag stannar upp häpnad, jag har aldrig sett tapetseringen som jag såg den då, alltid sett mitt vardagsrum som vittapetserat fast nu såg jag att det faktiskt var en mönstrad tapetsering. Jag gick närmare för att studera detta, lutade mig mot dörren väldigt nära tapeten och såg framför mig att dessa formade ett stort ansikte med glasögon och hatt. Även fast jag vände blicken någon annanstans så fanns ansiktet kvar där på väggen.



När jag kom tillbaks till tripprummet utan min vän på telefon som jordade mig så tappade jag fattningen om mig själv och världen. Jag satte mig ned i skinnfåtöljen och lyssnade på den lugna musiken, ordet ”kingdom” yttrades i den annars så instrumentella musiken och direkt så målades det upp ett otroligt vackert landskap bakom mina stängda ögonlock. Det var som att jag flög ned och över ett landskap som bestod av en stor äng med ett träd och en sten, en bit bort så fanns det en klarblå sjö och bakom detta ett högt berg som var täckt av skog. På berget, mitt i skogen så fanns det ett stort vitt slott med höga torn.
Plötsligt så hör jag en djup och otroligt mäktig röst, som ljudade ut ett långt ”huuuuuuuum-yaaaaaaaaaaaah”. Jag öppnade ögonen, en kort tystnad spred sig men sen så kom rösten igen, ”huuuuuuuum-yaaaaaaaaaaaah”. Jag trodde först att det var en del av musiken, men efter det sjunde hummandet så förstod jag att detta inte var fallet. Varje hummande uppfattade jag som att det var över 10 sekunder långt, jag bara satt förvirrad och lyssnade på detta säkert över tio gånger. Helt plötsligt så går musiken igång igen och rösten repeteras inte något mer.

Efter detta så försvinner jag kortfattat abrupt totalt bort ifrån verkligen, jag kommer inte ihåg speciellt mycket av det jag fick uppleva, men jag förlorade mycket, om inte allt, som är jag. Det var ett förvirrande virrvarr av frågor om existensen och vad tid egentligen är. Speciellt existensen som bara rullar på utan att någonsin verka stanna upp. En otrolig mängd visioner uppenbarades i snabb följd där jag såg existensen och tid som bilder, allt avfyrades dock för snabbt för att verkligen förstå eller ta in något. Precis som min egodöd på svamp så är det otroligt svårt att återge upplevelsen, dels för att allt är så intensivt och förvirrande, dels för att jag möjligtvis har minnesluckor.
Jag vet inte exakt hur lång tid jag var fast i det här tillståndet men när jag senare återfick verklighetsuppfattningen så var synfältet fortfarande förvrängt, datorskärmen var svartvit och jag hade svårigheter att se text eftersom allt rörde sig så pass mycket. Jag fick iväg ett meddelande till en annan nära vän och bad han kommer över för en promenad. Efter att han svarat ja och gått offline från MSN så reste jag mig upp för att försöka finna passande kläder att ha på mig. Efter en stund så började jag tvivla på att min vän var på väg över och jag gick tillbaks till datorn för att se att det verkligen stämde, vilket det gjorde. Jag fick på mig mina kläder och kort därefter ringde dörren.



Jag öppnade dörren och min vän steg in, jag började granska han från topp till tå, han kändes fascinerande verklig. Han stod tyst och började sen le lite mot mig. Jag gick runt lite förvirrat i lägenheten utan att direkt säga något, funderade över om det verkligen var så smart att gå ut eftersom jag inte hade kastat upp än. Jag gick ut i hallen igen och tittade på min vän som stod orörlig på samma ställe, varpå jag gick till köket, stannade upp och försvann i mina egna tankar i någon minut. Jag kom tillbaks och min vän stod fortfarande kvar utan att ha sagt något. Jag utbrast att det kanske är dags att göra något nu, varpå jag gick och hämtade en bananklase, tog en två själv och erbjöd resterande till min vän som gladeligen började mumsa i sig dessa.
Detta smått förvirrade tillstånd fortsatte en stund men tillslut var jag klar att möta världen utanför min trygga lägenhet.



Jag steg ut ur huset och en skönt svalkande vind mötte mig, jag kände genast en större kontakt till verkligheten. Jag höll fortfarande mina nycklar i handen och när jag skulle lägga dessa i fickan så kändes min ficka otroligt stor och jag var osäker på om det inte var ett bottenlöst hål. Jag kramade nycklarna i handen och mindes svamptrippen då jag inte ens vågade släppa dessa på grund av att fickan inte verkade ha någon botten, men den här gången så släppte jag dem helt enkelt.
Vi kom in i skogen och jag stannade upp och bara sög in skönheten, den verkade så mycket djupare och klarare än vanligt, lite som en djungel med mystik och färger. Jag stannar ett flertal gånger under promenaden för att betrakta naturen. Det är som om alla mina sinnen är totalt öppna, jag hör vingslag från fåglar klart och tydligt, ser färger i högre upplösning, känner av vindens smekningar fullt ut och tankarna rusar obehindrade.
Vi kommer ut från den lite mörkare skogen till en, av maskrosor, gulfärgad äng som badar i solsken med en skog som ramar in landskapet, jag blev väldigt rörd av detta och det födde en mängd varma tankar om den alldagliga skönheten, uppskattningen och kärleken till naturen. Jag går bakom min vän på stigen över ängen och det slår mig att det här är en av de bättre dagarna jag upplevt i mitt liv, på något sätt så kände jag mig så trygg med min vän som plöjde vägen framför mig. När vi kommer närmare skogen så ser jag att lövverken, ja hela skogen, bildar en otrolig mängd antal ansikten som alla ler åt mig, jag ler tillbaks.
Vi kommer ut på ännu en äng och jag försöker prata men hinner bara påbörja en mening innan tankarna tar över meningen och jag fortsätter att hålla konversation med mig själv i mitt inre.
Vi kommer till vårt mål, en skidbacke, det är säkert över 200 små trappsteg upp till toppen och jag bara svävar upp utan att känna någon ansträngning överhuvudtaget, även fast jag inte fått i mig någon näring på väldigt länge, förutom bananen då. Väl på toppen med en underbar utsikt så lägger vi oss och jag försöker tala ut om saker och ting vilket inte går speciellt bra. Jag sluter mina ögon och ser en del svaga mönster och färger men jag känner också att jag helt klart på väg att landa nu.
Vi gick efter någon timme på toppen hem, på väg ned från skidbacken blev vi även välsignade av en naturupplevelse i form av ett rådjur som iakttog oss på distans. Vi skiljde oss åt i ett skogsparti, jag stannade en stund för att ta in de sista intrycken och fundera över dagen.


[Fortsättning följer]

Dagen därpå vaknade jag upp otroligt glad och full av energi, jag satte mig i skinnfåtöljen, drog på snabb trance musik och börja fundera över gårdagen. Känslorna som kom till ytan skapade mycket gemytliga rysningar som spreds sig över hela hjärnan. Jag känner en ny uppskattning för vardagen och som alltid är det otroligt skönt att vara tillbaks i verkligheten igen, speciellt efter en sådan intensiv resa som den stundtals var.
Jag har fått en ny fascination inför hjärnan och vad vi egentligen är kapabla till att skapa och känna. Fantasi landskapet med de gröna ängarna, musiken komponerad av det alldagliga bakgrundsbruset, den mäktiga rösten, färgerna, intrycken, djupet, euforin och gränslös kärlek.
Under resan så kändes det som jag fick kontakt med en bottenlös känsloreservoar, jag fick det bevisat för mig att det inte finns någon gräns för hur starkt vi kan känna, vare sig det är kärlek, sorg, lycka eller njutning.
Värt att nämna var att jag inte kastade upp alls, kändes dock som att jag skulle göra det i mitten av resan. Jag lyssnade även igenom hela det album som spelades när rösten uppenbarade sig och även fast det finns ett spår som har en liknande röst så repeterar den inte ”huuum-yaaah” tio gånger om, så jag kan bara anta att detta var min första ljudhallucination.
Till nästa gång så kommer jag antagligen att minska dosen något och åtnjuta hela upplevelsen utomhus, promenaden i slutet gav verkligen mersmak.
Funderar också på att genomföra ett experiment under nästa resa, eftersom ordet ”kingdom” triggade en väldigt vacker vision, så kommer jag att försöka stimulera fantasin med hjälp av en ljudbok eller något liknande.

På återseende.

Väldigt konstigt att ingen har kommenterat denna underbara rapport. Välbeskrivet och inspirerande! 5/5!

Härlig rapport, låter hur grymt som helst det där med att höra ett ord och få CEV:s som har med det att göra. Skulle vara intressant att höra om du provat att trippa till en ljudbok ännu? annars ska jag nog prova det nästa gång jag trippar iväg... 5/5

Alltså, det här är nog en av de bästa tripprapporterna jag har sett. Helt fantastisk. Språkbruket är top-notch, du vet verkligen hur du skall använda ditt språk för att fånga, intressera och förbluffa läsaren.

5 liter högpotent Ayahuasca av 5 möjliga får denna rapport av mig!

Genialisk, ett mästerverk.. 10/5

här sitter jag helt väck. amfetamin i näsan, några toppisar och bira.
lyssnar på Liquid Tension Experiment och flyter med denna underbara T-rapport 6/5 haha synd att man inte kan rösta mer

jävlar shit vad det här bandet är bra. ladda ner dom eller köp deras två skivor Liquid Tension Experiment 1 & 2. det är som att ta syra och sväva haha nu får jag sluta skriva. tog mej säkert en halv timme

Trevlig/mysig rapport. Finns mycket trevliga meningar som förgyller det hela!
5/5!

Sjukt bra raport, Gillade den stark. 5/5
Sjukt fuckat med ljudhallisar. Har haft det också, Tycker det var sjukt jobbigt, men dina verkade ju soft.

Mycket välskriven

Älskar att läsa en välskriven tripprapport Blev väldigt glad och inspirerad av denna, 5/5!