Saliga äro de fattiga och hungriga

Kan det finnas något samband mellan graden av gudstro och religiositet och viljan att hjälpa mindre lyckligt lottade medmänniskor.


Kom att tänka på det när jag såg en artikel om UN World Food Programme och den allt aktuellare krisen med stigande matpriser som drabbar fattiga så mycket hårdare då de använder största delen av sina anorektiska inkomster till mat. Inverkar inte lika mycket för de som endast använder 15-20 % av sina inkomster till mat och bor i länder där valutan stiger relativt sjunkande dollar.

Om ser på listan vilka som finansierar WFP verkar de gudlösa ligga i topp med Irland som undantaget som bekräftar regeln. Även generellt vad det gäller bistånd ligger länder som Danmark och Norge vanligtvis i ohotade i toppen med iofs det kanske lite mer gudlösa Sverige aningen efter.

Jesus sägs ju ha älskat de fattiga, inte utan att man kan få intrycket att efterföljarna inte egentligen gjort något så att det inte skall finnas några sådana att älska. Som tex moder Theresa som hellre använde slantarna till andlig uppbyggelse av de fattiga än att verkligen göra något åt deras situation. Liknade kan man se inom Islam som även de omhuldar en viss givmildhet mot sämre lottade, fokus hos de oljestinna muslimska länderna verkar ligga på den andliga uppbyggnaden av de fattiga i form av moskébyggande.

I kristendomen skall man älska och känna-med de fattiga i Islam skall man tom rent praktiskt späka sig med fasta, att de sen konsumeras mer mat under ramadan än annars är väl ett gudomligt mirakel, men vad vet jag en ogudaktig otrogen om sådant.

På mig verkar det som om den alltmer gudlösa sekulariserade världen tagit tag i och i varjefall halvhjärtat gjort mer för att bekämpa fattigdom, hunger, sjukdomar och elände de senaste 50 åren än vad de monoteistiska religionerna som vältrar sig i med-ömkan och kärlek till de fattiga gjort under sin 1000-1500 åriga historia.

Jag bara spekulerar, jag kanske har fel?


Visst har det också krigats och mördats under den sekulariserade tiden, men å andra sidan har den andefattiga och gudlösa vetenskapen inom medicin, hälsovård jordbruk etc räddat livet på långt fler.




UN World Food Programme donors 17/1 – 11/5 2008:

Jag tycker Marx sammanfattar det hela väldigt bra.

"Religionen är de förtryckta varelsernas suckar i en hjärtlös värld, liksom den också är anden i en andefattig situation. Det är ett folkets opium." - Marx

Sverige är ett kristet land som vilar på kristen grund så det är inte alls konstigt att vi ligger högt på givarlistor. Denna givarmoral är ingiven av och sprungen ur den kristna värdegrunden och det arvet har det moderna sverige lyckats annama och inkorporera. Här har alltså inte egoism och ateism lyckats bryta sig in och det tackar jag min Herre Jesus Kristus för

Det ateistiska Japan kommer väldigt långt ner.

Så det är helt klart så att länder där kristendomen finns/funnits som ger mest. Detta får vi ju helt klart fakta på här.

Japan kommer före Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, Belgien m.fl. kristna länder som nog är betydligt mer troende än de nordiska länderna. Japan har jag för mig är annars en relativt generös betalare till FN och har ett relativt jämnt fördelat välstånd.

Man kan notera Sudan som ligger högt, kan tillägga att det är lite fel där, det avser det självstyrande södra delen och skulle befunnit sig högre upp pga att beloppet är dividerat med totala befolkningen.

Att västländer kommer generellt högst beror väl snarast på att de är rikast. Vad som är lite anmärkningsvärt är att de nordiska länderna vanligen ligger i topp, dessa brukar också hamna högt i undersökningar om gudlöshet och ateistism. Välståndet och det gemensamma produktionsresultatet i dessa materialistiska konsumtionsdyrkande små länder är också ganska broderligt fördelat. Kommer man till kristna katolska generellt mycket troende länder som i tex Latin och Sydamerika är det avgrundsskillnader mellan fattiga och de välbeställda. Den muslimska världen som är än mer religös skall vi bara inte tala om, t.o.m. det fattiga Zimbabwe lyckades med konststycket att ha en läskunnigare befolkning än oljestinna religiösa gulfstater, om än högre utbildning etc nog har halkat efter ordentligt under de senaste 10-15 årens yttersta elände.

Om nu resten av världen kunde bli lika gudlösa som de nordiska ateisterna kanske fattigdommen kunnat minska rejält här i världen, vem vet.

En annan sak är att vi under den mest troende regimen i modern tid under "pastor" Persson halkade en aning efter Danmark och Norge.

Knappast med en religion som säger att världen är ond, människan är född syndare, olycka drabbar syndare, och målet är att fly från världen genom att tro på Jesus.
Sen sa Jesus att fattigdom är en dygd. Han sa inte så mycket om att hjälpa fattiga. Betänk att den mission som förts i första hand har gått ut på att sprida religionen, inget annat. Att sedan det faktiskt går att vara medmänsklig, trots att man är kristen, gör att det naturligtvis finns undantag.

Inom Islam är gemenskapen (ummah) och välgörenheten (zakat) centrala. Det gör inte att jag skulle ta Koranen som något som kommer i närheten moderna och upplysta politiska tänkare.

Den svenska givartraditionen är äldre än kristendomen och har aktualiserats genom socialismen. Även den svenska kristendomen har mer att hämta ur humanistisk och socialistiska idéströmningar än ur bibeln.

Sverige är ett av de mest givmilda länderna i världen och också det minst religiösa.

Är detta privata donationer som går genom välgörenhetsorganisationer eller enbart statligt finansierat stöd?

Det redovisas inte hur privata/företags givare gett (1,8% av bruttot 2007), man nämner en del stora.

FN:s Världslivsmedelsprogram (WFP) förlitar sig helt på frivilliga bidrag för att finansiera sina humanitära och utvecklande projekt.
…
Bidragen kommer antingen som pengar, eller i form av livsmedel såsom mjöl, bönor, olja, salt och socker. Andra bidrag kan bestå av praktiska föremål som behövs för att odla, förvara och laga mat - köksredskap, jordbruksredskap, lagerhus med mera.
…
Alla bidrag till WFP är frivilliga. WFP får inte automatiskt bidrag från FN eller givarländer.

Alla saker och varor som skänkes måste åtföljas av medel för att transport och hantering. Annars säger de att WFP administrativt kostar i snitt 7%

Stater är de huvudsakliga finansiärerna, USA stod för 44% ($3,9/capita) 2007, totalt EU 28,1% ($1,59/capita).

Vem som helst kan ge.

Om jag förstått det rätt var förr, typ 100 – 150 år sedan, de katolska länderna betydligt ”generösare” med att bistå fattiga med en skärv jämfört med det protestantiska Sverige där överhet och statskyrkan var synnerligen ogina med att bistå fattiga. Kan vara en anledning till att socialismen fick ett mycket starkare grepp här än i sydligare delar av Europa.

Men om man tar en rationell inställning till religioner så är dessa en konstruktioner av människan och då produkter av hennes inneboende natur. Det finns också tecken från mycket långt tillbaks i människans utveckling som tyder på att det funnits altruism av någon anledning.

Jag har för mig att katolska kyrkan hyllat handlingar, medans Luthers perspektiv var att tron var det enda som behövdes för att ta sig till himlen. Att sedan protestanterna blivit påverkade av katolicismen står uppenbart. Vårdnaden för fattiga är något som tillkommer i apostlargärningarna och är alltså något lärljungarna satte igång med, inte Jesus.

En parantes är att i Kalvinismen finns ett perspektiv mer eller mindre identiskt med socialdarwinismen. Den som det går bra för är utvald av Gud. I detta perspektiv hade man inte något krav på att hjälpa de som hade det sämre ställt eftersom de ändå inte var utvalda. Jämför med socialdarwinismens syn att man är bättre av naturen och därför gör rätt enligt naturligt urval att inte hjälpa de som har sämre ställt.

Du som är intresserad av Sociologi borde läsa " Den protestantiska etiken och kapitalismens anda" av Max Weber, om du inte redan har läst den vill säga. Den behandlar mycket av det du skriver om ovan, mest om Kalvinismen. Intressant bok, med intressanta vinklar och uppslag.

Saliga äro de fattiga och hungriga som inte hänfaller sig åt mammons Gud. Jag har alltid fascinerats av uttrycket genom livet. Jag är ingen kommunist men har ändå alltid haft en fast övertygelse om att masskonsumtionen omdanar människan till en ytlighet som inte bejakar intellektet eller det själsliga. Slå upp valfritt livsstilsmagasin, reklam och köpråd, det finns människor som viger sina liv åt att arbeta enbart för att kunna köpa det som media säger att du ska köpa.

En klassiker är en vän som bor i ett villaområde. Detta var under gymnasietiden, hans föräldrar köpte en ny V70, övriga husen hade gamla modellen av V70. När jag besökte honom en månad senare hade i princip samtliga grannar den nya modellen.

Man kan viga sitt liv åt mycket, att viga det åt materiella saker gör mig innerligt sårad.

Edit:

Lägger in en lite parantes här om att jag givetvis inte menar att bistånd i pengaform är något dåligt utan tvärtom engagerar den frågan mig. Det jag menar är att dagens samhälle uppmuntrar snarare till konsumtion än till reflektion. Människor ska döva sin ångest genom att efterfölja idolerna på nöjessidorna.