Gotländsk ordbok.

Jun. 29 [1741]

[...]
KAIPE kallas av bönderna ölänningens gräslök[*], vilket ord tycktes vara brutit av Καιπη eller Cepa.
[...]
BUTTA kallades här ett slags flundror, som hade ögonen på vänstra sidan, vilken var grå och utan fläckar. Dess käkar voro fulla av små tänder, och gältäcket (membrana branchiostega) hade uti sig 7 strålar och intet 6. Strålarna voro uti ryggfenan 64, i bröstfenan 11, i magfenan 6, i gumpfenan 48, i stjärtfenan 16. [...
...]
SPRÅKET var något svårare att förstå här på Fårön än eljest över Gotland, ty bondfolket talade mycket brett och förbytte merendels vocales i diphtongos, e.gr.
Nej N a j, Ja J a u
De hade ock många ord, som alldeles gingo ifrån vår nu brukeliga svenska, såsom:
Häst r u s s, p e r t. Vrensk häst f a s t
Bandet över myssan l a u s h o l k
Spegel s ö n d a g s - a u
Livstycke b a u d o r d i
Spenar m a m m e r
Gosse s o r k
Piga p i k a
Litet stycke l i l l e b i s k e n
Mossa m u u s
Sadel f i s - f l a c k o
NATTEN vilade vi åter vid Fårö kyrka.

Jun. 4 [samma år]

[...]
GRÄSLÖK kallas här gotlänningens keipe eller Porrum, capitulo bulboso erecto, foliis planis subcrenatis, vaginis ancipitibus, som här brukas till kål. Denna löken har jag aldrig sett tillförna i Sverige, ej , heller någon annan botanicus. Han växer alldeles, då han är ung, som en purjo, men då han bliver gammal, är alldeles en sort av rockenboll. Radix subrotunda oblonga. Caulis pedalis vel bipedalis, teres, vaginæ foliorum compresse, utrinque carinatæ; carina altera per dorsum folii excurrente, altera vero sinu folii terminata; Faux folii instruebatur membranula tenui caulem arcte amplectento. Folia plana solida, spithamea, digiti transversi latitudine, margine cartilagineoserrata. Spatha diphylla acuminata.