Citat:
Det var en hemsk händelse det här och jag var livrädd att Kristoffer också skulle stryka med...
När det gått så pass många år som det gjort nu då man är äldre och förhoppningsvis lite klokare själv än man var vid tiden för den här händelsen (då man var ung och inte fattade så mycket om livet och vikten av att ha en trygg hemmiljö, barndom och uppväxt) kan jag säga så mycket att jag tycker inte att det är jättekonstigt att han format och utvecklat grava psykiska störningar i den miljö varifrån han kom ifrån.
Med det sagt var det självfallet förjävligt det han gjorde, en förödande händelse för många inblandade ffa för Kristoffer, Frida och deras anhöriga, vänner, klasskamrater och personal på skolan.
Men på något sätt är det inte svårt för mig att förstå att Rafael utvecklades till den han blev med det psyke som han fick som senaremera orsakade det här.
Psykiatrin i Sverige har i flera decennier varit en katastrof ända fram till idag där den nått en peak i hur den är så förbannade dålig att det inte ens går att formulera med ord hur illa det är.
Ingen verksam inom psykiatrin tar något ansvar för någonting öht, det är punktinsatser som gäller där ingen har någon överblick eller koll på något om någon patient.
Människor med grav psykisk ohälsa, suicidala tankar och psykoser skickas hem (eller om dom inte ens har ett hem, ut i samhället) utan åtgärder och det slarvas hejvilt.
Folk får vänta i 2-3 ibland 4 år på någon form av utredning för att fastställa eventuella diagnoser/anomalier/störningar så de kan få efterföljande adekvat vård och åtgärder.
Vad kan hända under den tiden?
Samhället och däri ffa socialförvaltningen och psykvården har fallerat något oerhört i det här landet, och så även i det här fallet.
Dom skulle ha ingripit och fångat upp honom långt långt lååååångt innan mordet skedde.
Man har ju någonstans en önskan om att såhär tragiska händelser ska påverka samhället i rätt riktning så de inte har skett helt förgäves, men det är nog för mycket att hoppas på i Sverige av idag faktiskt.
Jag vet flertalet människor i nutid som inte får ett skvatt hjälp av vården trots stora behov.
Jag undrar också vad han sysslar med idag men har i alla fall förstått så pass mycket att han bor uppe på det gamla sjukhusområdet i Sidsjö.
Men om någon vet eller har sett något mer av honom än vad som hittills är skrivet i tråden vore det intressant att ta del av.
När det gått så pass många år som det gjort nu då man är äldre och förhoppningsvis lite klokare själv än man var vid tiden för den här händelsen (då man var ung och inte fattade så mycket om livet och vikten av att ha en trygg hemmiljö, barndom och uppväxt) kan jag säga så mycket att jag tycker inte att det är jättekonstigt att han format och utvecklat grava psykiska störningar i den miljö varifrån han kom ifrån.
Med det sagt var det självfallet förjävligt det han gjorde, en förödande händelse för många inblandade ffa för Kristoffer, Frida och deras anhöriga, vänner, klasskamrater och personal på skolan.
Men på något sätt är det inte svårt för mig att förstå att Rafael utvecklades till den han blev med det psyke som han fick som senaremera orsakade det här.
Psykiatrin i Sverige har i flera decennier varit en katastrof ända fram till idag där den nått en peak i hur den är så förbannade dålig att det inte ens går att formulera med ord hur illa det är.
Ingen verksam inom psykiatrin tar något ansvar för någonting öht, det är punktinsatser som gäller där ingen har någon överblick eller koll på något om någon patient.
Människor med grav psykisk ohälsa, suicidala tankar och psykoser skickas hem (eller om dom inte ens har ett hem, ut i samhället) utan åtgärder och det slarvas hejvilt.
Folk får vänta i 2-3 ibland 4 år på någon form av utredning för att fastställa eventuella diagnoser/anomalier/störningar så de kan få efterföljande adekvat vård och åtgärder.
Vad kan hända under den tiden?
Samhället och däri ffa socialförvaltningen och psykvården har fallerat något oerhört i det här landet, och så även i det här fallet.
Dom skulle ha ingripit och fångat upp honom långt långt lååååångt innan mordet skedde.
Man har ju någonstans en önskan om att såhär tragiska händelser ska påverka samhället i rätt riktning så de inte har skett helt förgäves, men det är nog för mycket att hoppas på i Sverige av idag faktiskt.
Jag vet flertalet människor i nutid som inte får ett skvatt hjälp av vården trots stora behov.
Jag undrar också vad han sysslar med idag men har i alla fall förstått så pass mycket att han bor uppe på det gamla sjukhusområdet i Sidsjö.
Men om någon vet eller har sett något mer av honom än vad som hittills är skrivet i tråden vore det intressant att ta del av.
Har hört att mamman var underlig? Stämmer det?
