Är vi svenskar dåliga på vårt eget språk?

Jag har länge tänkt på en sak när jag har sett intervjuer och dylikt med svenskar: är vi dåliga på svenska? Ofta blandar vi ihop ordspråk och liknande saker, säger grammatiskt inkorrekta meningar mm. Eftersom att jag inte är tillräckligt bra på andra språk för att upptäcka felaktiga saker i dem när personer intervjuas tänkte jag ta reda på det här.

Alltså: Är svenskar sämre på sitt eget språk än personer är på sina respektive språk i andra länder?

Det finns obildade människor över hela världen. Kolla på intervjuer med amerikanska rap-kändisar. Det är i princip bara de äldre generationerna som klarar av att inte falla in i "yo-snacket" när de talar, trots detta tjänar de multum på att vara lyricister

Spontant tror jag inte det, folk från GB och USA gör också fel ibland, t ex. Vissa är förvånansvärt kassa.

Lite samma sak med svenska indiemusiker, särskilt medlemmarna i Broder Daniel, som framstår som fullkomligt obildade men ursäktar sig med att de är så pass alternativa att ingen förstår dem.

Håller med.

Men hur är det med t.ex. tyskar eller spanjorer?

Man måste ju till att börja med skilja mellan grammatiskt inkorrekta meningar med utgångspunkt från fel bedömningsmall och meningar som följer grammatiska mönster som är helt normala för det aktuella talspråket. Och samma sak gäller andra eventuella språkfel. Är det verkligen frågan om ett fel eller är det bara bedömaren som har fel utgångspunkt?

Om man gör en undersökning av hur dåliga svenskar är på att tala sitt eget språk tror jag att resultatet skulle vara mycket likt det från en undersökning som gick ut på att ta reda på hur toleranta undersökningsdeltagarna är när det gäller språklig variation.

Ja det är ni!

Åtminstone så är det min personliga övertygelse att medelfinlandssvensken skulle få mera poäng i ett 'svenskatest' än medelsvensken.

Och om någon undrar om jag djävlas så är svaret nej, jag är faktiskt allvarlig. Men jag tror att det beror på språkanvändingen i ifrågakommande land.

Jag tror dig, min lärare i latin talar också perfekt svenska grammatiskt sett fast han är från Italien.

"Grammatiskt inkorrekt" kanske är det nya korrekta?

Vad betyder det, egentligen? Att han använder skriftspråklig syntax? Planerar sina uttalanden i förväg? Lyckas undvika anakoluter? Endast använder standardspråkliga former och konstruktioner? …?

Förmodligen en mycket komplex fråga, lite som att jämföra löner i ett land med löner i ett annat land. Frågan skulle nog behöva dissekeras ner så därför tänker jag inte anföra något längre resonemang för eller emot. (T.ex. skulle man förmodligen behöva ta hänsyn till antal bokstäver/ord/uttryck, grammatiska regler, inflytande från utländska språk, geografiska skillnader i riket, språkets vikt inom utbildningen, o.s.v.) Själv talar jag fyra språk, och spontant upplever jag det som att svenskar tillåter sig slarva mer än folk som har de tre andra språken som modersmål. Å andra sidan talar förmodligen genomsnittssvensken fler språk (bättre) än de flesta andra nationaliteter.

Har också reagerat på detta. Avancerade synonymer och snyggt genomförda metaforer lyser alltmer med sin frånvaro. Dessutom har trenden att blanda in engelska ord och uttryck (gärna felaktiga, tex "piece on cake") nästan börjat gå över styr. Nu läser man intervjuer i tidingar där man direktciterar personen som säger "det är ingen big deal alltså, what ever happens happens". Sånt stör jag mig på, it really pisses me off!