Kuk fitta knulla

Men det finns faktiskt i Svenskt dialektlexikon av Johan Ernst Rietz, fran 1862-1867:

Manglat citat fran: http://runeberg.org/dialektl/0170.html)

Och under fod:
http://runeberg.org/dialektl/0188.html

Rietz friade nog hellre an fallde nar han samlade information, men ar hans gissningar egentligen samre an 'lag, fuktig ang'?

Just den har likheten mellan sv. fitta, da. fitte/fisse, och ty. Fotze (m.fl.) tycker jag antyder nat mer an ett sammantraffande.

För att inte tala om vilket fniss den tyske kusinen vållade: der Vetter.

Mina fornisländska ordböcker säger ’flat eng, helst attmed vatn’ resp. ’meadow-land on the banks of a lake or river’. Stämmer det så finns ju äng med i bilden (liksom fuktigheten om närheten till vattendrag är obligatorisk).


Jag tror inte det har med glansen att göra utan den gemensamma nämnaren ”högavkastande” finns nog redan i den underliggande verbroten. Mayrhofer (Etymologisches Wörterbuch des Altindoarischen) ger betydelserna ’schwellen, strotzen, voll sein, reichlich strömen’ medan LIV (Lexikon der indogermanischen Verben) nöjer sig med ’anschwellen’. Och forngrekiskans πίων, bildat till samma rot, betydde ’fet’, ’bördig’ och ’fruktbar’.


Ah, jag var lite otydlig. Föda i det här sammanhanget betyder ’frambringa barn’ (gotiskans fitan översätter grekiskans ὠδίνω).

Det är nog svårt att få ihop vokalismen i Fotze med den i fitta. Kopplingen mellan fo(d) ’bakdel’ och tyskans Fotze verkar dock uppenbar. Kluge–Seebold säger under Fotze: ”Neben weiter verbreiteten und früher bezeugtem mhd. vut ’Scheide’, regional auch ’Hintern’ …” Och på fornisländska finns bl.a. sammansättningen fuð-flogi ’mann som flyktar frå si festarmøy’.

Hur som helst tycks detta ord ha en annan indoeuropeisk rot i grunden. På grekiska kunde man förr beteckna människans sittverktyg med πυγή och på sanskrit finns putau (dualis: de två skinkorna). Lite problem med vokallängden är det, men att fitta inte hör hit kan man nog våga anta.

Vilken etymologi man an foreslar, sa saknas det ju ett mellansteg. Ar det Fut/Fot/Fotze sa ar det vokalen u/o > i, och ar det 'fet/fit' sa far man atminstone gora ett betydelsemassigt skutt.

Ledsen att slanga massa ordboksutdrag pa dig har, men letar man vidare i Rietz hittar man:

http://runeberg.org/dialektl/0169.html

Sa fisel = penis i "ns." (plattyska?) och schwabiska? Diminutiv?

Grimms Woerterbuch finns online men gar inte att komma at just nu, men jag har for mig att det finns ett par tyska diminutivformer till fut/fot/fotze pa linjen füdel, füdlein. Naa, ü ar inte exakt samma vokal som i, men det ar narmre.


Ja, precis antagandet ar val ett PIE pu- "illaluktande, rutten" och bade bakstjart och framstjart kan ju ha den egenskapen...

Min forsta instinkt var annars slaviska pizda som, om det hade haft en motsvarighet i germanska borde blivit ungefar *fista. Markligt andaa...


Det ar sant som tal att noteras i etymologiordbocker...

Ja, exakt, visst ar det sa. Jag raljerade bara lite over kopplingen till "fuktig", gentemot en da formodad "torr" strandang. Alltsa, ar den explicit fuktig, eller faller det sig naturligt av narheten till vattnet.

Och varfor formulera sig med ett fuktig, om man inte soker en koppling till nat annat som ar fuktigt?


Jag med.

Carl Darling Bucks Dictionary of Selected Synonyms... (4.72 och 5.12) menar att foeda som i ’frambringa barn’ och ’naera’ har samma ursprung. Han namner dock inte ett gotiskt 'fitan', men val ett 'fodjan', langt o, i betydelsen naera.

Edit: Tog bort ett missforstand.

Nja, /y/ är nog bara ett omljutt /u/ i det här fallet, så det för oss egentligen inte närmare. Den grundläggande rotvokalen förblir densamma.


Ja, jag var också och rotade runt lite i slaviskan men hittade inget avgörande.

Bra, då är vi både kvitt och överens (tror jag).

Ja, föda/feed/fodjan är grunden till båda betydelser av föda. Men fitan är ett helt annat verb. Jag undrar var Buck har gömt det. Tonvikten hos både det och ὠδίνω ligger väl mer på att ha födslovåndor, men det var tydligen inte tillräckligt för att Buck skulle stoppa in dem under labor eller suffer.

Med hänsyn till verksamhet i Nya England kunde han kanske tänkas ha en entry
under brittisk stavning "labour".

Jfr http://en.wikipedia.org/wiki/Childbirth

Buck doesn’t do brittisk stavning.

Vill tacka för alla bra svar

Jag vill tipsa om en bok av Bengt af Klintberg som heter Kuttrasju. Där finns en mycket intressant essä om olika förklaringar till de "runda ordens" - kuk, fitta, knulla - etymologi. Nu har jag inte boken i närheten, och kan tyvärr omöjligt dra mig till minnes allt som stod där.

En intressant detalj är ändå att ordet knulla en gång inte alls sågs som fult. I den första svenska bibelöversättningen från 1541 (Gustav Vasas bibel) heter det hos Jesaja: Iagh lät såsom een Trana och een Swala, och knulladhe såsom en Duffua. På 1500-talet användes knulla alltså som beteckning på duvans läte. Men då det var dags för nästa bibelöversättning 1703 hade språket ändrats så pass mycket, att knulla enbart sågs som ett fult ord - där heter det sålunda att duvan knurlar. Idag säger vi ju av duvan kuttrar.

Betydelseförskjutningen tycks ha skett under 1600-talets lopp. Poeten Lasse Lucidor (1638-1672) skrev i en dikt år 1671

En Turturdufwa som sin Han (hanne) ey hörer knulla/
Skyr Trän ok Grenar som aff gröna löfwet fulla/
Ok älskar i sin Sorg en torr ok baran Kwist;
Så weete dumma Diur besukka huad the mist.

Också då syftade knulla på duvhannens läte. Men lite tidigare - 1660 - hade Georg Stiernhielm skrivit sin kända smädedikt om Ludvig XIV:s och Maria Teresias bröllop, där knulla - och flera andra fula ord - hade fått sin nuvarande betydelse.

Kungens basse bör vi prisa
Som oss bragte fred och lisa
Drottnings mus bör vi och ära
Som oss bragte freden kära
Wore kungar utan ballar
Skötes än af wåra vallar.

Nu han redskap har och räder
Hwar man sig åt freden gläder
En fransk kuk och en spansk fitta
Lärd oss bäst på freden hitta
Gud gaf fred i wåra dagar
Knulla må som den behagar.

I flera versioner återges det sista ordet i andra strofens första rad som råder, men det är nog fel, enligt af Klintberg - Stiernhielm skrev utan tvivel räder. Det är ett ord som tidigare betydde kuk, och som idag är bortglömt - men det lever kvar i det skånska adjektivet räli(g).


Jag hade hjälp av de här länkarna:
http://www.dagensbok.com/index.asp?id=35
http://allehanda.se/blogg/?blogg=13&id=1544
http://www.svenskavitterhetssamfunde...dor_dikter.pdf