Vår subjektiva verklighet [Ayahuasca]

Kön: Man
Vikt: 88 kg
Längd: 185 cm
Ålder: 22 år
Dos: cirka 35g Banisteriopsis caapi, 7g chaliponga
Tidigare erfarenheter: Några fyllor och en svamptripp på Copelandia Cyanescens (http://www.flashback.org/showthread.php?t=640974)
Set & setting: Inomhus, ensam
Tid: ~14:15->~17:00 sen afterglow några timmar



Efter fyra veckor av mer eller mindre misslyckade tillredningar av den mytomspunna Ayahuasca så visade sig det tillslut att det material jag arbetade med var inaktivt, vilket jag nu förstått inte är helt ovanligt. Därför beställde jag till förra veckans tillredning in nytt material som var rekommenderat av ett flertal oberoende personer.
Eftersom Ayahuascas potens skiljer så otroligt mycket beroende på tillredningsmetod, material, diet och ens kropp så bestämde jag mig för att börja på en någorlunda låg dos. Jag hade heller ingen lust att uppleva en egoupplösning så snart efter mitt förra äventyr med svamp.
Värt att nämna är att jag hade gått på en diet av mestadels frukt, keso och kyckling cirka två dagar innan trippdagen och även fastat runt 14 timmar innan jag drack. Jag hade också varit förkyld sedan tre dagar tillbaka med halsont och huvudvärk/feber.




Vaknade upp på morgonen, fortfarande med en del förkylningssymptom, dock så var huvudvärken borta vilket var det som hade stoppat mig att trippa dagen innan. Sinnesstämningen var god och efter någon timmes diskussion med en nära vän om mina intentioner och tankar kring det psykedeliska så gick jag ut på en promenad i närliggande natur, något som jag har satt i system varje gång jag ska trippa. En och en halv timme senare så var jag hemma igen och tog en dusch.
När jag hade torkat så tog jag ut Ayahuasca ifrån kylen där den stått i två glas (caapi i ena och chaliponga i andra) över natten och hällde över brygden i två stycken 50cl plastflaskor som jag hade tänkt att frysa in till senare bruk. Innan jag la dessa i frysen så måttade jag upp 100ml caapi och 40ml chaliponga, detta motsvarade cirka 35 respektive 7g. Städade rummet som jag hade tänkt spendera mestadels av trippen i och försökte stänga ute dagsljuset så mycket som möjligt. Släckte ned och satte det första glaset med caapi framför mig med en juiceflaska som hjälpmedel.




Eftersom jag upplevt smaken av caapi några gånger tidigare (utan att nå ett psykedeliskt tillstånd) vid det här laget så har jag börjat blanda ut det med apelsinjuice, ungefär 3:1 i ratio, detta gör otroligt skillnad och det blir klart drickbart.
Dricker caapin i lugn takt över 10 minuter medan jag skriver lite på MSN med vänner för att invänta de första effekterna. En stark välkänd eftersmak sprider sig och jag får ta några klunkar vatten för att försöka rensa bort den vilket går halvdant.
Efter 25 minuter så gör caapin sitt inträde vilket manifesterar sig som en otroligt djup och ren meditativ sinnesstämning. Känns som om medvetandet blir rensat från alla tankar och man bara är. Musiken blir mer djup och fyllig, jag kan ta in olika sinnesintryck mycket bättre. Jag sluter mina ögon och efter en stund ser jag vita "skuggor" som rör sig, något jag upplevt varje gång caapin är på topp. Det tar jag som ett tecken på att det är dags att dricka chaliponga så jag går ut i köket och hämtar glaset, blandar även ut chalipongan med apelsinjuice. Efter fem minuter så har jag druckit upp allt. Jag lutar mig tillbaks i stolen och blundar, musiken är instrumentell, lugn och meditativ.
Efter ytligare fem minuter så slår det.




Jag öppnar ögonen tvärt, känner att händerna börjar domna bort och att en känsla av välbefinnande som jag så väl känner igen ifrån svamp sprider sig. Musiken stannar för att byta spår i playlist, tystnaden känns som den varar i 20-30 sekunder, jag undrar varför det inte kommer någon musik och vad som är fel. Känslan av välbefinnande blir bara starkare och starkare i rask takt och helt plötsligt går musiken igång igen och samtidigt exploderar mitt sinne i en extas av eufori. Andetag blir avbrutna mitt i av de otroliga känslorna av total lycka, helhet och fascination. Jag börjar skaka lite lätt och känna att min kropp domnar bort än mer. Tårar börjar rinna ned för mina kinder.
Jag sitter ett tag i mörkret och bara blundar medan tårarna rinner. Tänker på hur jag kände mig innan euforin gjorde sitt intåg och hur jag var som person innan. Jag kan inte riktigt komma ihåg, det känns som jag alltid känt mig som jag gör nu. Jag förstår vid det här laget inte psykisk ohälsa överhuvudtaget och jag kommer inte ihåg hur det är att må dåligt.
När jag öppnar ögonen igen så är verkligheten annorlunda, jag fokuserar blicken någonstans och direkt så börjas det byggas upp känslor av mystik och otrolig fascination. Jag upplever hur otroligt komplex och djupt det vi kallar verkligheten är och att vi knappt har börjat skrapa på ytan av dens existens. Efter en kort stund så kändes det som att hela verkligheten var just det jag såg i synfältet, det var som jag betraktade universum. Jag började tappa uppfattningen om vem jag var och att jag överhuvudtaget hade en fysisk kropp, mitt medvetande började slå sig fritt. Jag vände mig om och började iaktta något annat då jag kände att jag inte riktig kunde släppa taget om mig själv. Det dröjde inte länge så påbörjades uppbyggnaden igen av mystik och fascination, universum och verkligheten blev åter igen komprimerat till mitt synfält. Jag kände på något sätt att mitt medvetande sögs in i universum men att jag inte tillät det att resa dit riktigt. Jag glömde lätt bort oviktiga ting som att jag hade ben, att jag behöver andas och alla fysiska behov. Förkylningen var som bortblåst.
Jag fokuserade blicken på datorskärmen och började skriva till en vän. Mystiken och fascinationen byggdes upp igen men nu var det relaterat till internet, jag såg internet framför mig. All information, all kommunikation, gränser mellan människor och länder som suddas ut. Det första steget mot ett kollektivt medvetande.




Mitt i all fascination och tankegångar om internet och den otroliga komplexa verkligheten vi bara är en liten del av så fick jag känslan av att nu var det dags att kasta upp. Vände mig om på stolen till min hink som jag strategiskt hade placerat ut efter att ha läst diverse mardrömshistorier. Först kom det bara upp snor och slem men senare kom även något som liknade det jag druckit fast även något svart/mörkt oidentifierbart. Som många andra skriver i deras rapporter om Ayahuasca så känns det bra att kasta upp, jag var i princip på peaken så jag var bara halvt om halvt medveten om min fysiska kropp, det kändes bra att få verifikation att kroppen fortfarande fanns.
Efter jag kastat upp så tog jag en liten promenad i lägenheten. Medan jag nynnade till musiken ifrån tripprummet så kom en våg av fascination och funderingar kring allt vi tar för givet som vi kan göra som människor. Som att gå, röra händerna, tala och sjunga. Det var lite som att utforska dessa rörelser och egenskaper för första gången.
Jag stannade vid en spegel i hallen och betraktade mig själv. Jag tyckte om det jag såg och började funderade över mig som person och kände bara kärlek till mig själv just då. Gick vidare till vardagsrummet och skådade ut mot naturen. Balkongen med sin solstol såg väldigt inbjudande ut och jag öppnade dörren och steg ut, satte mig på stolen och slöt mina ögon i solskenet. En otrolig tacksamhet och uppskattning till verkligheten och naturen spred sig, svaga mönster och fraktaler uppenbarade sig bakom mina ögonlock. Efter en stund så formades de till flera skrattande kvinnomunnar som utstrålade värme och lycka.
Jag blev lite orolig hur varmt det verkligen var och öppnade ögonen och börja känna på min hud för så jag inte skulle få ett återfall av förkylningen men det kändes bara varmt och skönt.




Efter en stund i solen så påbörjade jag vandringen tillbaks till mitt tripprum. På vägen så mötte jag en mindre fjäril i hallen. Jag stannade upp och studerade den. Fjärilen flög runt förvirrat, antagligen försökte den hitta ut till ljuset igen. Jag kände empati för dennes försök och tankarna gick till några personer jag känner som också likt den förvirrade fjärilen försöker att hitta ut till ljuset från sitt respektive mörker. Jag bestämde mig för att låta fjärilen försöka hitta sin egen väg ut.
Sjönk ned i stolen framför datorn igen och sög in de underbara tonerna från musiken, att kunna urskilja och studera var enskild klang, instrument och ljud är otroligt. Att kunna återupptäcka musik igen som man lyssnat på hundratals gånger och uppleva nytt djup är väldigt fascinerande. Experimenterade en stund med lite med olika musikstilar och märkte väl att min sinnesstämning förändras beroende på vilken typ av musik jag lyssnade på.
Den vän som jag pratat med förut frågade hur det går, jag svarar att det fortfarande är igång och att jag upplevt saker som jag inte vet hur jag ska förklara. Han frågar också hur lång tid det håller i sig, jag svarade upplyst: "Mellan 50 minuter till 12 timmar beroende på dos, men intrycken består en livstid.". Tittade på det jag nyss skrev och nickade glatt instämmande med mig själv, intrycken består en livstid.
La mig i sängen och blundade, igen så såg jag de skrattande kvinnomunnarna framför mina stängda ögonlock. Funderade på dess betydelse en stund men kom inte fram till något. Munnarna försvann och istället så var det hela ansiktet av en kvinna och flög emot mig, liksom tittade på mig. Även skuggor av olika djur, speciellt en krokodil som simmade runt, kommer jag också ihåg.




-Fortsättning följer-

Efter en stund på sängen studerandes diverse svaga skepnader och mönster bakom stängda ögonlock tittade jag på klockan för första gången, 15:30. Det hade gått runt 1 timme enligt klockan. Enligt mig hade det gått betydligt längre tid, log lite åt den subjektiva upplevelsen av tid.
Jag gick till vardagsrummet och satte mig på en stol vid fönster med massa växter. Tittade på växterna, som har funnits där i över 15 år och log lite åt allt de fått uppleva. Bladen formade leende kvinnomunnar, samma kvinnomunnar som jag hade sett med stängda ögon flera gånger under trippen redan.
Ett garnnystan låg på bordet vid stolen, jag plockade upp det. Det var nystat så att det bildades en ring mitt i bollen, det medförde att det påminde om Saturnus. Medan jag höll i nystandet så började känslorna av mystik och fascination gå lösa igen. Plötsligt så var det som att jag zoomade in och såg den mikroskopiska världen, zoomandet fortsatte förbi den mikroskopiska världen och tillslut var det som jag såg ett helt universum som existerade i det här garnnystandet som ändå påminde om vårt egna. Jag började bolla lite lätt med nystanet och lika plötsligt som inzoomandet påbörjades ett utzoomande; världen bortom den mikroskopiska, den mikroskopiska, min lägenhet, vår jord och tillslut vad vi kallar universum som blev så litet som ett garnnystan och tillsist någon eller något som bollade med det likt jag bollade med garnnystanet.
Jag log för mig själv och funderade över detta en stund, vår subjektiva syn på vad som är stort och litet och hur många nivåer som verkligheten egentligen består av.
Vad finns bortom kvarkar och det vi kallar universum?




Jag kom tillbaks till tripprummet så började jag känna mig mer och mer normal, insåg att jag var på väg att landa. Jag kände att jag ville ut och gå och börja reflektera lite om upplevelserna med en nära vän, ringde honom och 10 minuter senare var han här och vi tog en promenad som senare slutade på toppen av en mindre skidbacke med en underbar utsikt. Jag började prata om min upplevelse som sen mynnade ut i diskussioner om verkligheten och människor, där jag stod för det mesta pratet eftersom jag kände att jag behövde få ut mig tankar och känslor medans jag var fortfarande var i ett semipsykedeliskt tillstånd.




Trippen varade lite över två timmar fast det kändes mer som två dagar, jag kommer knappt ihåg något av morgonen innan jag drack. Mycket av det jag upplevde är väldigt svårt att förklara med text eller ord, det som jag beskrivit nu är en del av det som går att förklara. Jag känner en otrolig fascination för psykedeliska droger och dess interaktion med ens psyke och ser fram emot att experimentera vidare med Ayahuasca.
Det var mycket mindre visuellt än jag förväntade mig att det skulle bli, tonvikten låg istället på mycket starka känslor och tankegångar. Ny till psykedeliska droger, som jag är, så känner jag fortfarande under upplevelsen en rädsla för att låta medvetandet separera helt ifrån kroppen, det är lätt att säga "det är bara att acceptera och flyta med", men i praktiken så är det inte riktigt så enkelt. Detta är något som jag verkligen vill försöka att uppnå och kommer säkerligen uppnå efter några fler trippar.

Mycket kan sägas om den psykedeliska upplevelsen, euforin, färgerna, tankarna, känslorna, det är underbart. Men jag tycker alltid det är skönast att landa, att komma tillbaks till verkligheten. För mig är det som tunga fjällvandringar, fyllda med underbara upplevelser och intryck men påfrestande för kropp och psyke och man uppskattar alltid sin egen säng otroligt mycket mer när man kommer hem. Precis som jag uppskattar mig själv och mitt normala medvetande otroligt mycket mer efter jag landat från en tripp.

Sjukt bra skrivet, intressant och välformulerat. Måste dock säga att det var lite krångligt att läsa det, jag hade gärna sett fler styckeindelningar.

Kul att du hade en bra tripp iaf

Håller med ovan förutom de om styckeindelningen, tyckte att de gick bra!
En fråga bara:
Vem var kvinnan du såg?

Ingen jag kände igen. Tyvärr kunde jag bara urskilja konturer så kan inte ge någon bättre beskrivning.

Så jävla bra! Bra språk, intressanta tankar och en drog man inte läst så mycket om. Du har fått mig sugen på att testa!

5/5!

Bra beskrivet. Dock verkade trippen ganska tråkig och innehållslös, vilket gjorde att även rapporten blev ganska trist. 3/5.

Låter som en helt okej tripp, men den är mästerligt beskriven! Styckesindelningen och de olika rubrikerna är asbra.

Skitbra rapport. 5/5

Verkligen bra skrivet 5/5. Nu blev jag sugen på att testa ayahusca

Jag hade funderingar på att hoppa över att publicera denna rapport överhuvudtaget eftersom jag använde mig av en mycket låg dos som därav begränsade upplevelsen, men efter det att den blev färdigställd så blev jag såpass nöjd att jag ändrade den uppfattningen. En andra anledning är att det för nuvarande finns väldigt få rapporter om ayahuasca på Flashback.

Detta är bara början, jag kommer att dyka djupare med högre doser allt eftersom jag lär mig navigera den psykedeliska oceanen, kanske kommer denna rapport agera som en god referens i relation till de mer intensiva resorna i framtiden.


Tack för all respons hittills!

Du är ett geni! 5/5 utan att tveka en sekund.