Fostervattensprov eller inte?

Mm läste lite om det, men det lät ganska krångligt att vända sig till annat landsting och skulle nog kosta en del också som jag förstod det. Plus att hon på BVC påminde om att det ju är strejk just nu, så att det är nog svårt ändå med att få personalen att räcka till.

Tackar!

Så har jag också resonerat i allt jag tagit mig för hitills i mitt liv. Men nu innebär det ju också en viss (om än inte jättestor) risk för missfall, och det kan ju vara värt att väga in.

Jobbigt, men bra ni fick veta iaf.


Vilken lättnad att det funkade att bli gravid igen och det inom en rimlig tid. Om man bara hade nån slags statistik på det också, så skulle det känna lättare. Dvs att det var lätt för mig att bli gravid första gången så då kommer det inte bli några problem om vi försöker en andra gång (pga missfall).
Gällande den långa nålen tror jag inte det ska bli några problem att uthärda. Jag är inte direkt spruträdd och inte så smärtkänslig. Fast det är klart, en ren nöjesupplevelse räknar jag inte med att det ska bli.
Skönt med någon som talar så tydligt för. Tycker tendenser jag hört hitills mest varit emot, eller "känn efter själv". Klart jag/vi ändå kommer ta ett eget beslut, men just vitsen att fråga på ett forum är ju att få lite olika vinklar på det hela och sen bilda sig en egen uppfattning.

Och jag ser det heller inte som någon självändamål att föda till varje pris (alltså trots påvisad missbildning). Men dömer absolut inte på något sätt de som väljer att föda trots allt, och vet inte till 100% hur jag kommer ställa mig om jag väl fick ett sådant besked.

Ett missfall påverkar på inget sätt dina fortsatta chanser att bli gravid. Det kan du släppa nu med en gång


Vidhåller vad jag sade tidigare.
Skulle du och din kille tycka att det var hemskt med ett skadat barn?
Vill ni absolut inte ha ett skadat barn?
Då ska ni göra fvp.

Är det ingen katastrof om barnet är skadat?
Känner ni att ni klarar det och att det vore okej, tja, då behöver ni ju inte göra något fvp

fy fan... låter ju som att det gör jävligt ont.....
nä det där ska jag då aldrig göra, oavsett om jag är 45 år gammal och blir mamma...

Tja alltså vi vill verkligen gärna att barnet ska vara friskt. Det som främst skulle kännas tråkigt skulle vara att på direkten släppa alla drömmar om att se barnet med tiden utvecklas till en vuxen människa som skaffar utbildning, så småningom flyttar hemifrån, får ett jobb, egen familj, egna barn osv. Man blir liksom förälder på livstid (eller det är man ju ändå, men inte på samma sätt), och även om ett barn med DS säkerligen utvecklas på sitt sätt blir det ju aldrig samma sak. Egoistiskt att tänka så - ja förmodligen
Att föda ut ett barn sägs ju vara som att skita en vattenmelon sakta sakta, så en tunn nål i magen under de minuter detta kan tänkas ta ska man väl kunna genomlida.

Allting med att föda barn är egoistiskt. Man skaffar ju barn för att man själv vill ha det idag (förut fick man dem bara - nu är det ett aktivt val utifrån egna önskningar)
Och det är bra så - det innebär att de flesta barn är önskade och efterlängtade

Det är inte riktigt samma sak. NUPP är nackuppklarning i v 11-13. Vid KUB (Kombinerat Ultraljud och Biokemi) testet gör man en NUPP plus att man kolla vissa ämnen i blodet hos mamman 8hCG och PAPP-A). Dessa värden knappas in i datorn och man får ett procentvärde på risken för Downs syndrom. Observera att med dessa etst upptäcker man som regel inte andra genetiska avvikelser som man kan göra med fostervattenprov.



Detta är ju också anledningen till att man inte gärna vill göra fostervattenprov innan 35 år då risken för Downs syndrom blir allt större.

Vet inte om Sverige är lita långsamma, eller att svenska myndigheter gärna vill hålla befolkningen i ett grepp av oro.

I store delar av Europa och USA, anses fostervattnesprov inte som något synnerligt riskabelt. Det finns flera undersökningar och forskningar som visar att det fostervattensprov inte ger en större rick för missfall.

http://www.greenjournal.org/cgi/content/short/111/3/589

"Conclusion...The total fetal loss rate was not significantly different from that observed in patients who had no procedure."

http://womens-health.jwatch.org/cgi/...ull/2008/424/1

"Comment: Clinicians can feel confident in recommending second-trimester amniocentesis as safe and beneficial for both mother and fetus. The long-held amniocentesis-associated fetal loss rate of 1 in 200 procedures has been challenged before (Journal Watch Women’s Health Apr 4 2006 and Jan 11 2007); perhaps we can now amend it to 1 in 700."

Det där är en studie. Observera att det är lätt att hitta studier som ger ett motsatt resultat, även europeiska och amerikanska.

T.ex.
http://www.thieme-connect.com/DOI/DO.../s-2007-963217
http://www3.interscience.wiley.com/j...TRY=1&SRETRY=0
Och här en review:
http://www.sciencedirect.com/science...59ce2413d71f8f

Jag skulle inte vara så snabb på att frikänna amniocentes.

Det känns överhuvudtaget inte!
När jag skulle göra det så kom det in en karl med sneda ögon och presenterade sej som läkaren.

Höll på o trilla av britsen då jag av någon anledning trodde att han var städare!
Han "såg inte ut" att vara läkare och eftersom jag är extremt spruträdd så målade jag upp ett hemskt scenario!

Darrande som ett asplöv så frågade jag efter en liten stund hur lång tid det skulle ta innan han var klar.
Då log han och sa......det är redan klart!!
Han var så otroligt skicklig så jag inte ens kände sticket!

Om det hade visat sej att något hade varit galet med barnet så hade jag valt att ta bort det.

hur gammal var du då du gjorde det ?
när man inläggen i denna tråd så verkar det ju vara ett test som man "måste" / bör göra då man är lite äldre och gravid.
Min mamma var 33 år gammal då hon fick mig, dom tjatade som fan på henne att göra sån`t där test eftersom hon då, på 80-talet var " på gränsen till FÖR gammal" ( enligt läkarena/barnmorskorna) dock så vägrade hon att göra det och det gick ju bra iaf =)
själv vill jag då inte ha barn fören jag är runt 35

Jag gjorde FVP när jag väntade mitt tredje barn, jag var över 35 då.
Brukar tycka allt med nålar och sprutor är läskigt men det gick snabbt och gjorde inget ont.
Barnet var friskt och självfallet ringde jag direkt när jag fick svaret för att höra vilket kön det var.