Citat:
Ursprungligen postat av hollyday
En frågeställning har jag:
Är det inte märkligt att det visas så stor sympati för de utlämnade balterna? De stred för Hitler, vilket diskvalificerar dem för all form av empati. Det är ju ingen hemlighet att balterna var extra ivriga att förverkliga tyskarnas raspolitik. Hade det varit bättre att ge naziförbrytare en fristad i vårt land? Det var Sverige tillräckligt bra på ändå. Skulle tro att de fick vad de förtjänade.
Ska du inte upprepa Östen Undéns minnesvärda visdomar också? Att "den politiska mogenheten" hos "dessa folk" (balterna) inte var "särskilt markerad" och att Sovjet var en "rättsstat"?
Ähhhh... jag hyser inga falska illusioner om att jag ska kunna påverka dig. Men - har du möjligtvis bekantat dig med vad de baltiska republikerna hade varit med om under ett och ett halvt års sovjetisk ockupation? De estniska och lettiska soldaterna ville inte slåss "för Hitler" i första hand. Inte heller ville de kämpa för tyskarna - det var tyskarna som varit herrar i deras länder fram till självständigheten 1918. Balterna ville slåss
mot Sovjetunionen och Stalin - de ville besegra den brutala imperialistiska makt som under så kort tid gjort deras länder så ofattbart mycket ont.
Och det fanns ingen nationell lettisk eller estnisk armé som de kunde kämpa i. Den enda armé som fanns i landet var den tyska.
Även Churchill hade ju sagt att han skulle sluta en pakt med Fan själv om Hitler invaderade helvetet. Det händer ibland att man måste välja mellan två onda ting. Ett sånt beslut behövde ni svenskar - till skillnad från vissa andra europeiska länder - inte fatta ...
Och det var sannerligen ingen sympatistorm som mötte de baltiska legionärerna i Sverige. Efter att Tyskland besegrats och nazismens hemskheter avslöjats fullt ut, så var det helt naturligt att även svenska medier - inte bara kommunistbladen - ansåg att alla nazisternas allierade hade samma mål som Hitler själv.
Samtidigt stod Sovjet, Stalin och ryssarna högre i ropet i Sverige än vid någon annan tidpunkt, vare sig före eller efteråt. Man beundrade sovjetarméns seger över Tyskland, man förfasades över de lidanden som sovjetfolket utstått, man tyckte att Stalin var så mysig med sin pipa och sin mustasch. Man ansåg helt enkelt att Sovjet och Stalin i och med sina lidanden, sin seger och sin mysighet hade rätt då de begärde balterna utlämnade. Allt det onda som Sovjet själv ställt till med glömdes bort eller tonades ner.
Att se till nyanserna har aldrig hört till svenska journalisters starka sidor - Carl-Adam Nycop ger omedvetet en mycket avslöjande bild av sin egen inskränkta syn på andra världskriget, när han i sin memoarbok
Nyfiken med sting! skildrar hur "vi" (Expressens redaktion) vände i "baltfrågan". Ny Dag var förstås en klass för sig, med sina hatartiklar om "baltfascister", "svartabörshajar" och "pestråttor".
Nej, läs lite moderna verk om Baltikums historia - då får du om möjligt en inblick i hur de baltiska frivilliga resonerade.
http://www.rel.ee/swe/kommunism_och_baltikum.htm
EDIT:
En typisk värdelös "kommentar" från en typisk välgödd vänstersvennedrummel.